Month: November 2009

>Grabbar och fruktansvärda musikupplevelser

>Det är ju nästan skrattretande hur fort en vecka kan gå eller hur? Vet att jag tidigare bloggade om inställningen “folk” i allmänhet har om November. Ja ni vet det där mörka gråa, 2 timmar sol och massor av regn?

Nu är vi nästan förbi eller hur? Vi har klarat av svininfluensa, vinterkräksjuka, grabblördag och lite allmän hets med att klämma ur oss det sista inför en lite längre ledighet så fram med ljusstakar, slingor och allt annat som skall lysa upp den, om möjligt, ännu mörkare månaden DECEMBER… Sen börjar det ju bli dags för att avsluta julklappsshoppingen, göra glögg, toddy, pepparkakor och lussekatter.

Grabblördag ja… Som ni såg på den bild jag la upp tidigare träffades vi, 10 vuxna pojkar, som fick tillbringa en dag med att sticka (!), vika servetter (!!) etc…som tur var så landade vi till slut i en bastu med en pilsner i näven (mellis). Håkan det kändes lite som om vi skulle döpa om det hela till flick-/tantlördag ett tag! Anyway…ser fram mot nästa år då Matti tar över. En rekommendation: mer aggressiva aktiviteter!

Läste precis Strages senaste blogg och kan bara instämma http://www.pastan.nu/bloggen/inlagg/2333. Idol och Körslag etc är fruktansvärt. Visst har duktiga artister dykt upp men… Den senaste slakten från ett “idolämne” (och då menar jag verkligen SLAKT) är Darins version (Darin – Viva La Vida) av Coldplays fantastiska Viva la Vida (Coldplay – Viva La Vida) . Darin – den pojken kan yla och kvida som en dräktig kossa!

Rattar tillbaka till Bandit och jobbet här. Ha en trevlig helg och fastna inte i adventsstakarnas sladdar

>Kräks, mobbing och lite ont i kroppen…

>


Så har det då hänt. Efter en vecka med lapp på dagis som förkunnar “Det går nu maginfluensa på Björnligan” så fick Tilde i eftermiddags ont i magen. Med lätt feber la hon sig i sängen tidigt och det tog inte många minuter förrän vi hängde över hinken och tömde maginnehållet. För egen del fokuserades insatsen på att stödja henne med handen mot pannan, leverera vatten för sköljning och sedan torka av henne. Det hela avslutades med lite klassiskt öronpill innan hon föll in i en orolig sömn.


Hursomhaver så var hon så otroligt duktig den lilla stora tjejen när hon tappert och utan alltför mycket gnäll kämpade sig igenom det hela. Nu återstår att se hur det går för Linus…

Tillbaka till rubriken då. Mobbing!!! Finns det nåt värre?

Vi var idag på utvecklingssamtal och då framkom det att en liten “skitunge” (ja ursäkta uttrycken men just nu känns det så) i princip förföljer Linus och mobbar honom. Linus är en otroligt stark kille som står med båda fötterna på jorden och klarar sig ganska bra i det hela men hade det varit någon annan… Hursomhelst, dagisfröknarna hos oss är otroligt duktiga och tar tag i problemet med fokus på att vara en god kompis i gruppen etc.

Det intressanta i sammanhanget är att det framkom att det nog är så att Linus (som är 3 år) ses som en konkurrent av mobbaren (som är 5 år)… Kan förstå att han känner så för Linus viker inte ner sig en tum.

Hmmm…det gör fantastiskt ont i kroppen när ens barn är sjuka och mår dåligt eller hur? Det har ni säkert tänkt på själva (ja ni som har barn alltså)?

Nu är jag helt övertygad om att Linus kommer att hantera det här bra med hjälp av sina fröknar och Tilde…ja hon är nog frisk om nån dag så vi får hoppas att vi andra klarar oss…

I övrigt fotografering på dagis igår…”snodde” en bild direkt och lägger upp här…bjuder på copyrighttexten för jag orkar inte mickla med nåt bildprogram ikväll:

Over and out


>Svullen ångest?

>
Skrev tidigare idag något i stil med “mygel och foul play” det finns även ett inlägg i form av:


Det kallas ångest, det där som stör
Det kallas för en klumpig mage och ett konstigt humör
och jag ser hur ni tänker på mat
hur ni längtar er bort
som en fågel i en bur
en obehaglig distans
en konstig känsla i magen
Det känns fullt – eller hur?

Det finns säkerligen en och annan därute som ser direkt vilken text detta är “tweakat” från…fick bara ett svar på textraden som gick ut till 10 män (!?) och det svaret löd “tvivelaktigt”. On spot får jag väl säga…

Nåväl, upprinnelsen till det hela är ett litet vad som vi gör på löpande årsbasis där vi avser att kröna årets Barbapappa. Får väl fortfarande hoppas att det inte blir bra men känner mig inte direkt i riskzonen fast har förstått att flera andra gör det. Skulle väl egentligen kunna fördjupa tankarna kring BP med att gå in på matvanor, träningsvanor etc men håller mig från det.

Vem skall då bli årets BP? Har mina aningar men snart vet vi eftersom det snart är lördag.

Dagens äventyr i vardagen var annars att se till att Tilde fick ett stick i armen för att förhoppningsvis hålla svinpesten på avstånd.


>Gaaah

>Så börjar den då redan…julhysterin!


Själv ska jag bara fokusera på att göra klart allt innan november tar slut för att sedan kunna fokusera på att göra toddy, glögg och andra trevliga saker 🙂

Några bra tips på glögg och toddy som ni sitter och ruvar på?

Ro hit med dem bara 🙂

Sen är det ju det där klassiska med presenten till frun…Vad ska man nu hitta på i år? Hit med de tipsen också medan ni ändå håller på i svenska spels bransch…

Over and out och tillbaka till förvaltningsrollerna

>Grå men happy?

>Många just nu som går omkring och muttrar “det är så grått grått grått” eller “November kunde man ta bort ur kalendern tycker jag”. Har själv inte lyckats hamna i det dilemmat. Min misstanke är att det inte blir bättre än vad man ställer in sig på. Dvs att om man försöker lyfta upp sig, träna lite mer, hitta på lite extra roliga och trevliga saker så kanske livet ter sig just lite ljusare, även i November?


Så dagens korta inlägg… Be happy och försök ta vara på dagen, vi kan ju inte bara stryka lite över 8% av året bara för att det är grått?`

Take care

>Fläskspruta och Bakugan!

>Igår var det så dags då… Linus, 3 år, tillhör riskgrupp så planen var att dra iväg och få oss varsin spruta mot nöff nöff sjukan. Jag klurade ganska länge på vad som kunde tänkas vara den bästa approachen. Skulle jag inget säga förrän vi var där? Skulle jag berätta allt hemma?


Nå, det slutade med att jag berättade om att vi skulle få vaccin men uteslöt den lilla sprutdetaljen från början. Linus insåg genast att här fanns utrymme för en belöning/present och började då mässa Bakugan i sin stol (för er som inte vet så kan ni följa länken och lära er allt om Bakugan Battle Brawlers http://www.bakugan-nordic.net/se/).

När vi så kom fram inser jag att det var klart osmidigt att ta sig fram på sjukan numera, det slutade hursomhelst med en färd över en bussgata och sen parkering medan jag ivrigt ruskade Linus för att hålla honom vaken.
Bärandes den mässande 3-åringen (Bakugan! Bakugan om ni tidigare missat det) berättade jag så om SPRUTAN och den tidigare mässande sonen exklamerade i störtfloder av tårar. Oväntat?

Nåväl…för att göra en lång story kortare…Linus gråter, pappa fyller i blanketter, Linus leker med borgar och riddare, vår tur, Linus gråter hysteriskt (en stor eloge till den otroligt rutinerade barnsköterskan som inte stack honom på stört för att bli av med honom), Linus väljer Lille Skutt stickers, “jobbare” (Linus ord för hantverkare) får spruta och hjälper till lite, Linus slutar gråta, Linus får spruta och märker inget, Linus är stolt som en tupp och börjar återigen mässa Bakugan (böjs för övrigt Bakuganor om ni inte visste det).

Mot Sagoland alltså där vi lyckas få tag i ett trepack Bakuganor (!), McDonalds med mat och klättervägg sedan hem och öppna förpackningen med de tre Bakugan.

Sedan leker så en överlycklig son med Bakugan oavbrutet tills han däckar vid 20-snåret…

Själv fick jag för mig att ta en löptur i det lätta snöfallet och +1 grader. Smärtan i armen kom ganska fort och idag känns det som om man håller på att bli rejält sjukt men det släpper nog snart…

Bakugan! Bakugan!

>Lillebror…

>Det är nu lite över två år sedan lillebror gick bort. Sorgen lever vidare i ett antal sånger som jag brukar lyssna på och “plåga” mig själv med. En av dess är In Loving Memory med Alterbridge…

Thanks for all you’ve done
I’ve missed you for so long
I can’t believe you’re gone

You still live in me
I feel you in the wind
You guide me constantly

I never knew what it was to be alone no,
Cause you were always there for me
You were always there waiting

Now I come home and I miss your face so
Smiling down on me
I close my eyes to see and I know

You’re a part of me, and it’s your song
That sets me free
I sing it while I feel I can’t hold on
I sing tonight
Cause it comforts me

I carry the things that remind me of you
In loving memory of
The one that was so true

You were as kind as you could be
And even though you’re gone
You still mean the world to me

I never knew what it was to be alone no,
Cause you were always there for me
You were always there waiting

But now I come home and it’s not the same no,
Feels empty and alone
I can’t believe you’re gone
And I know

You’re a part of me and it’s your song
That sets me free
I sing it while I feel I can’t hold on
I sing tonight
Cause it comforts me

I’m glad He set you free from sorrow
I’ll still love you more tomorrow
And you’ll be here with me still

All you did, you did with feeling
And you always found the meaning
And you always will
And you always will
And you always will

And I know,
You’re a part of me and it’s your song
That sets me free
I sing it while I feel I can’t hold on
I sing tonight
Cause it comforts me

>Me long time change

>Jag har tidigare ströbloggat på annan plats på Internätet…anledningen till det bloggandet var en gång att skriva av mig lite efter det jag just då genomgick. Det känns nu som om jag kommit “förbi” den situationen och jag gillar inte heller verktyget som jag använde då. Därav dyker den här bloggen upp på blogger.com.

Jag lär få lägga några minuter på att lära mig alla trix och inställningar man kan göra här men valfriheten är stor och det gillar jag alltid.

I’ll be back