>Igår var det så dags då… Linus, 3 år, tillhör riskgrupp så planen var att dra iväg och få oss varsin spruta mot nöff nöff sjukan. Jag klurade ganska länge på vad som kunde tänkas vara den bästa approachen. Skulle jag inget säga förrän vi var där? Skulle jag berätta allt hemma?
Nå, det slutade med att jag berättade om att vi skulle få vaccin men uteslöt den lilla sprutdetaljen från början. Linus insåg genast att här fanns utrymme för en belöning/present och började då mässa Bakugan i sin stol (för er som inte vet så kan ni följa länken och lära er allt om Bakugan Battle Brawlers http://www.bakugan-nordic.net/se/).
När vi så kom fram inser jag att det var klart osmidigt att ta sig fram på sjukan numera, det slutade hursomhelst med en färd över en bussgata och sen parkering medan jag ivrigt ruskade Linus för att hålla honom vaken.
Bärandes den mässande 3-åringen (Bakugan! Bakugan om ni tidigare missat det) berättade jag så om SPRUTAN och den tidigare mässande sonen exklamerade i störtfloder av tårar. Oväntat?
Nåväl…för att göra en lång story kortare…Linus gråter, pappa fyller i blanketter, Linus leker med borgar och riddare, vår tur, Linus gråter hysteriskt (en stor eloge till den otroligt rutinerade barnsköterskan som inte stack honom på stört för att bli av med honom), Linus väljer Lille Skutt stickers, “jobbare” (Linus ord för hantverkare) får spruta och hjälper till lite, Linus slutar gråta, Linus får spruta och märker inget, Linus är stolt som en tupp och börjar återigen mässa Bakugan (böjs för övrigt Bakuganor om ni inte visste det).
Mot Sagoland alltså där vi lyckas få tag i ett trepack Bakuganor (!), McDonalds med mat och klättervägg sedan hem och öppna förpackningen med de tre Bakugan.
Sedan leker så en överlycklig son med Bakugan oavbrutet tills han däckar vid 20-snåret…
Själv fick jag för mig att ta en löptur i det lätta snöfallet och +1 grader. Smärtan i armen kom ganska fort och idag känns det som om man håller på att bli rejält sjukt men det släpper nog snart…
Bakugan! Bakugan!