Man ska aldrig tro att man klarar sig…anlände till landet i söndags vid 11-snåret och inledde det hela med en fika. Lägger in en gammal bild för att visa hur vackert det kan vara:
Nåja, den här gången började magen rumla lite efter fikan…det hela kulminerade frampå kvällen när och jag besparar er från alla detaljer men idag tisdag är jag tillbaka något sånär på benen och börjar hämta mig.
Så till den där lilla blivande sexåringen vi har här hemma. Nuförtiden går både Jessica och jag som på tå vad gäller henne. Allt man säger och ska göra med henne lätt inlindat och man närmar henne sig med försiktighet.
“Varför i hela världen då? Det låter ju som värsta curlingen?”
Mja…curling vet jag inte just men hon är som en bomb på bristningsgränsen att explodera. Vet att nån omnämnnde sexårsålder som “lilla tonåren” och jag är benägen att hålla med. Varje kväll plockar vi (självklart) fram kläder tillsammans med henne för det är ett känsligt kapitel det där med vad man har på sig och så har det alltid varit. Nu har det hela eskalerat… I morse skulle hon ha på sig en superfin klänning från Me & I som hon älskar och ett par strumpbyxor…det hela slutade med att jag bar henne skrikande och gråtande till dagis där jag till slut försökte försonas med henne. Nåja…jag vet att det om en stund blir mycket kramar för hon har ångrat sig hela dagen. Vad jobbigt det måste vara.
Stackars lillebror, som har ett bra humör han med, gick omkring såhär medan hon skrek som värst i morse:
//Kibbe
Ha ha ha. Så roligt inlägg. Bilden på Linus är fantastisk. Jag hade glömt bort hörselkåporna. Det är ju en kanonidé.