Planet har lyft och här sitter vi 10.000 meter upp i luften på väg mot Kuala Lumpur. Resan såhär långt har varit bra, rolig, spännande, jobbig, bråkig och allt annat som den är när man reser med barn.
Tittar vi på kartan och ser hur vi har åkt så kanske det inte ser helt optimalt ut och ännu “värre” kommer det ju bli nu efter dagens och morgondagens flygning. Vi flyger ju nu till KL där vi kommer bo på “vårt” hotell Pan Pacific där vi bodde första natten när vi anlände från Sverige. I morgon flyger vi till Krabi (igen) och tar oss sen ut till Railay där vi stannar sex nätter på en sjysst resort. Tanken där är väl sol, bad, kanske klättring och nån utflykt med båt. Vi har inte riktigt bestämt vad vi gör efter det och vart vi tar vägen. Det som vi VET att vi vill göra är att vara i Kuala Lumpur 7:e och 8:e Februari och sen bo på Pan Pacific natten till den 9:e. Flyget går sedan på morgonen den 9:e till Melbourne.
Just nu känns det lite stökigt att åka ner till KL och sen tillbaka till Thailand men våra 30 dagar är slut i morgon så vi måste ut ur Thailand och eftersom Koh Lipe var fullbokat (på de ställen vi ville bo) så kör vi till Railay istället vilket inte är helt fel det heller. Vi är ju flexibla.
Hur är det då att resa med barn på det sätt vi gör då?
Det är fantastiskt roligt, fantastiskt jobbigt och fantastiskt umananade.
Barnen klarar av resandet otroligt bra om man bortser från att de bitvis är klart bråkiga men å andra sidan måste man ju se till att de faktiskt är tillsammans 24 timmar per dygn och i princip aldrig är lediga från varandra så det är nog inte så konstigt. Detta tär ju dock en del på föräldrarnas tålamod… Båda är otroligt duktiga när det kommer till att resa runt. Det har aldrig varit något större problem att vi rest en heldag. När vi åkte från Koh Jum till Koh Pha-Ngan så reste vi ju från klockan 8 på morgonen till 18 på kvällen utan någon riktig mat och utan några egentliga pauser. Visst var vi alla trötta när vi kom fram men allt gick bra och de gillar att resa runt säger de. Det vi upplever som största “problemet” (diskutabelt om det ett problem men) är att våra barn är sjukt blyga när det kommer till en situation när de ska hälsa på någon, tacka någon eller leka med några barn som vill leka (kan vara både svenska barn eller andra). Det är väl i sig inget jätteproblem men visst hade det varit lite roligt om de snappat upp lite kompisar på vägen som avkoppling från varandra. På Lanta träffade vi ju på Apelgrens och då hade de lite kompisar och kanonkul en par dagar (tack för det Apelgrens och hoppas ni har det bra).
Inser att det här blir ett låååångt inlägg men jag tror att en del av er ändå är nyfikna på det här med att resa med barn.
Thailand är för övrigt (som många av er vet) ett grymt trevligt och enkelt land att resa runt i. Barnen uppskattas överallt och får uppmärksamhet. Det har visat sig att det är Linus med sitt lockiga ljusa hår som är favoriten och alla ska pilla honom (och självklart även Tilde) i håret eller nypa dem i armen (det där sista gillar inte Linus riktigt). På Had Son (Koh Pha-Ngan) var det en feminin kille som uttalade sig om Linus som “sexy little boy” och det kanske känns lite olustigt och Linus tyckte att han var lite väl jobbig men som tur var så flyttade vi ju vidare.
På hotellet som vi kommer bo nu i natt så finns det bra WiFi och det ligger väl några samtal hem via Skype i pipelinen så om ni har ett konto är det bara att logga in så får vi se vem vi träffar på där.