February 2011 – nyberg @ at

Blå Bergen och tillbaka till kusten

Nu har vi varit där!

För åtta år sedan när vi var i Sydney var det en kille som surrade något liknande detta: “jag vill åka till Blue Mountains, jag vill se berg” svaret han fick “du får göra det en annan gång jag vill se Sydney så vi hinner inte”.

Nåväl. Nu har jag varit där och hela familjen är överens om att Blue Mountains är fantastiska. Vi bestämde oss för att hoppa över Sydney (som jag nog skrev sist) och istället dra in mot landet och upp i bergen. Enligt vår vanliga tur så prickade vi in trafiken ut från Sydney just när den är som värst på eftermiddagen eller som kvinnan på turistinformationen sa “try to avoid rush traffic around 5 pm”. Med andra ord brände vi rakt in i rusningstrafiken kring kvart i fem men det gick bra. Det var ingen större fara och när Mercabussen styrde uppför de 1000 höjdmetrarna puttrade det på riktigt bra.

Tyvärr var ju självklart Katoombas enda (!) camping fullbelagd så vi fick åka vidare till Blackheath där vi ‘fick’ en snordyr plats för 50 AUSD (dyrast hittills). Lite grillning och långärmade tröjor på då det bara var 15 grader på kvällen uppe i bergen.

På morgonen började vi med Govetts Leap där historien säger att platsen fått sitt namn från en stråtrövare vid namn Govett. Govett red utför branten, som stupar typ 500 meter lodrätt ner, för att inte bli fångad av polisen. Helt fantastiskt utsikt över Grand Canyonlika klippor. Linus uttryckte en bestämd önskan (han kan vara mycket bestämd vår son) för att ‘kämpa lite’ som han så sött säger. Att ‘kämpa lite’ i det här fallet innebar att han ville gå ut på en liten expedition så vi stegade iväg mot Horseshoe Falls vilket kanske tog oss 20 minuter enkel väg. Horseshoe Falls ligger inne i en dal som är perfekt formad som en hästsko. Mycket coolt.

Efter att vi så ‘kämpat’ tillbaka tog vi oss ner till Katoomba där vi besökte Echo Point och beskådade Three Sisters. Återigen lite legenddags då eftersom legenden berättar om en hövding, vars stam krigade mot en annan stam, som förtrollade sina tre döttrar för att de inte skulle bli tillfångatagna. Hövdingen blev sedan dödad i striden och kvar står de tre systrarna…

Lunch på en trevlig parkering med standardenlig grillplats och bord (det finns klart utrymme för förbättring där Vägverket – ni ligger årtionden efter Australien!). Vi upplevde sedan Scenic World där vi tog världens brantaste bergbana ner till dalens botten och sedan en härlig Doppelmayr linbana upp igen.

Vi hade sedan tänkt oss en lugn eftermiddag och att stanna kvar i Katoomba eftersom vi nu var på campingen 15 så borde vi ju få plats? Icke sa Nicke – sista platsen utmed vägen fanns kvar alternativt en plats utan el tillsammans med några skolklasser. Vi bestämde oss för att dra ner från bergen och norröver vilket visade sig bli ett äventyr. Barnen fick datorn framför sig på bordet och Toy Story 3 drogs igång.

Väl nere visar det sig att vi landat i en region där vettig camping saknas och turistinformationerna är stängda. Utanför en turistinfo hittar vi dock en tavla där Wanderest skriver att det finns en gratis camping (!) bara en km ifrån där vi står. Vi drar självklart dit och numera är jag medlem i Richmond Social Club för ett år framåt. Medlemskapet som ger access till gratis camping och klubbens lokaler i Richmond kostade hela fyra dollar (ca 25 spänn) för ett år. I klubbens lokaler finns bistro, spelhall, bar, restaurang, trevlig fåtöljavdelning, fritt internet, gym, bowlingbanor (engelsk utomhus på gräs ni vet) och lekrum. Vi fick förutom det några vouchers som ger två för en i baren så med andra ord hänger vi på restaurangen en stund medan barnen leker av sig. Campingen visade sig sedan vara gratis men ville man ha en elplats så kostade den 65 spänn och det kan det ju vara värt.

Idag har vi så åkt vidare norrut och trixat oss förbi Sydney. Vi tog en kortare körning och åkte in i ett parkområde för att övernatta för 14 dollar. När vi så spenderat en fyra timmar på en underbar strand inser vi att parkvärden sagt fel och platsen kostade 42 dollar (alltså 14 dollar/vuxen och 7 dollar/barn) utan el. Vi surade till lite och drog iväg några mil norrut till en härlig, trevlig och bra camping med el, lekplats och pool för lite mindre pengar.

Sammanfattningsvis: vi har passerat Sydney, vi har 300 mil kvar till Cairns (fågelvägen), barnen trivs utmärkt, vi kommer köra lite kortare sträckor och även stanna några fler nätter på vissa ställen, vi mår bra och njuter av livet, vi har anpassat oss till prisläget i Australien ( vi blev nog lite chockade men det är folk här också…) och suget efter skidåkning finns (måste ju ge några av er lite vatten på er kvarn). Den stora frågan är om man kan räkna varje kväll som semester och om det i så fall är ok med en öl eller ett glas vin varje kväll?

Ta hand om er där ute.

Det rör ju på sig

Här sitter herr och fru Nyberg på en campingplats i Jervis Bay efter att ha tillbringat de sista dagarna med ’animal encounters’. Det är ganska kul hur vissa ord och uttryck inte gör sig bra på svenska.

Vi har flackat omkring en hel del de sista dagarna. När vi lämnade Phillip Island och spanade in vädret blev vi lite besvikna och insåg att regnguden landat i en husbil och nu var på väg norrut utmed östkusten. Regnet lyst förvisso i stor utsträckning med sin frånvaro men himlen var molning och kvicksilvret pekade på dryga 22 eller nåt liknande. Städer såsom Sale, Bairnsdale fick sina besök. Efter Lakes Entrance och shopping av lite färska räkor rattade jag vårt monster upp mot bergen och Buchan. Väl framme där så insåg vi att här fanns en fantastiskt trevlig camping med trevliga människor, allt en husbil behöver och allt detta för en något mer modest peng än vi varit vana vid. Dagen efter tog vi en tur ner i en av Buchans grottor under en 45-minuters tur när vi fick se en helt fantastisk grotta.

Nästa natt tillbringades efter en något lång och regnig körning i fantastiska Mallacoota och här genomförde både herr och fru Nyberg sina första tränings-/löppass på mycket länge vilket endast påvisade det faktum att god mat, gott vin och öl inte alls är bra för flåset.

Så fortsatte vi då norrut över safirkusten och upp till lilla Tathra som ligger helt fantastiskt ute på en udde med en stor bukt nedanför sig. Här fick vi vår största chock hittills när en camping ville ha lite över 400 kronor för en natt. Vi valde dock en på andra sidan gatan för halva priset vilket kändes mycket bra.

Dagen efter tog vi ett stopp vid en havspool, dvs en naturlig pool som fylls på av havsvattnet. Lite kallt i vattnet men ganska häftigt att simma i en pool där vattnet sköljer in och ibland åker en och annan fisk med också. Nåväl, vi tågar norrut och bestämmer oss för att stanna på en camping som visar sig vara fantastiskt bra med stor pool, bra lekplats och en härlig strand. Vädret visar sig dock inte från sin bästa sida så när vi väl hängt ut vår tvätt för första gången här i Oz så öppnar sig himlen. Hade det inte varit för detta och det efterföljande regnet så hade vi nog stannat någon dag på den campingen och bara tagit det lugnt. Istället för detta så fortsätter vi och stannar till i Batemans Bay där vi går på Birdland där vi alla får klappa koala, wombat, kängruru och en diamantpyton (den senare klappade Tilde, Linus och jag medan den hängde runt Jessicas hals).

Vi ’blåser’ efter lite lunch och shopping vidare och det blir en lite för lång körning eftersom de campingplatser vi passerar ligger lite för långt från stora vägen. Till slut kommer vi så fram till Jervis Bay och den lilla orten Huskisson där vi bestämmer oss för att stanna två nätter. Det finns väl flera anledningar till ett längre stopp. För det första så har vi idag varit ute på en ’delfinsafari’ dvs vi åkte ut med en båt i fantastiska Jervis Bay för att få se delfiner i det fria. När båten precis var på väg att vända hemåt så kom de då – ca 15-20 delfiner simmade, hoppade och busade runt vår båt under ca 20 minuter och det var fantastiskt kul att se. Tilde och Linus skulle ABSOLUT INTE ut på nån båt och se delfiner när vi väl gick mot båten men när de väl fått se dem simma och busa så erkände de att det faktiskt var riktigt kul och spännande.

I morgon kommer vi förmodligen besöka något vattenfall men sen siktar vi på Blue Mountains och vår plan är att lämna Sydney obesökt för denna gången. Skälen är väl flera men främst så är vi inte sugna på storstad och vi känner också att vi gjort Sydney sist vi var här och i ärlighetens namn så är inte storstad det bästa resmålet med en fyra och en sexåring.

Vi börjar så smått komma in i livet med husbil och dagarna har en viss rutin. Vi går upp fruktansvärt tidigt, dvs vid kvart i åtta och vårt mål är att komma iväg 9 vilket vi hittills aldrig lyckats med utan klockan är snarast närmare 10 när vi väl drar iväg. Tilde och Linus tycker det är kul att åka husbil så det faktum att vi ”måste” köra några timmar varje dag är inget problem alls. Vi väljer ofta att stanna på någon av alla fantastiska rastplatser för lunch som vi då lagar själva. Rastplatserna har nästan alltid en bra lekplats och gratis grillar så det är tokigt lätt att grilla/steka på sina hamburgare eller vad vi nu äter för dagen. På kvällarna blir det ofta grillat kött med majskolv så vi får nog säga att vi startat grillsäsongen tidigt i år men vi älskar ju just den maten så inga problem för oss där inte. Det blir väl dock inte riktigt detsamma då som hemma då grillarna oftast är av modellen stekhäll (el- eller gasvärmd) så visst saknar jag min Weber.

Husbilen som är ganska stor och självklart högerstyrd rattas numera utan några större problem (ta i trä) och jag tycker nog anpassningen till vänstertrafik är klart smärtfri men jag har ju övat några gånger förut. Jessica får man dock slita tag i ibland när vi ska gå över vägen men hon börjar få ordning på det där med höger och vänster också.

Nåväl. Vi hörs snart igen.

Ja just det – för er som minns. Sunkist lever men är numera kolsyrad…

Melbourne “und so weiter”…

Hmmm…det börjar bli dags för en liten uppdatering. Det sista jag minns att jag skrivit om var när vi satt på planet till Melbourne och det var väl kanske en vecka sedan cirka och självklart har mycket hänt sen dess så precis som jag skrev förra gången: prepare for a looooong blog entry…

I Melbourne landade vi sent en kväll och tog en taxi till hotellet som låg mitt i centrum. Ganska litet rum, dyrt och ingen frukost som ingick – besvikelse!

Inför Melbourne hade vi varit lite veliga: bo någon natt hos vår vän David som skulle till Indien 11e Feb och sen hotell eller bo på hotell hela tiden? Till slut blev det så att David åkte 10e och hann tyvärr inte träffa oss. Alltså en hotellnatt och sen tre nätter i Davids hus tillsammans med hans fantastiskt trevliga väninna Brooke (thanks a lot Brooke for all your help and pleasant company – the kids have mentioned you a lot and we all miss you).

Melbourne då? Ja Melbourne i sig är en otroligt härlig stad med 3,5 miljoner invånare. Den har en klart kontinental atmosfär med trevliga människor som faktiskt går fram och hälsar på en och pratar med en på gatan (känns helt sjukt med tanke på hur det är hemma där ingen ens säger hej utan snarare blir chockad om man går fram och säger hej till en främling). Annars finns det små trevliga restauranger och kaffebarer i varenda gathörn och det finns massor att se. Att resa med barn medför dock att vi inte ser fullt så mycket som vi vanligtvis gör när vi är ute och reser. Hade vi varit själva så hade de här dagarna inneburit att vi vandrat igenom i princip hela centrala Melbourne. Vi har istället för det hunnit med att se några valda delar av centrala Melbourne: ex det nybyggda akvariet (som tyvärr var lite av en besvikelse), Melbourne Museum (riktigt bra med intressanta utställningar) samt lite annat smått och gott.

Morgonen (eller egentligen förmiddagen för vi har varit lite morgontrötta ett tag) den 13e (hmmm…måste nog berätta att vi ända till kvällen den 12e trodde att vi skulle hämta husbilen den 14e men som tur var så kollade jag vår bokningsbekräftelse – kunde slutat i lite kaos) packade vi ihop våra väskor och tog en taxi till hyrbilsfirman där vi bokat vår campervan för att hämta ut den. Tyvärr kaotisk kö och sjuk personal så det tog oss lååång tid att komma därifrån. Vi hade tydligen blivit uppgraderade till en Maui, av campingpersonal benämnd som “one of those Maui things”, med riktigt gott om plats. Bilen är stoooor, inte så bred men hög och lång så första dagen var det lite av en utmaning att köra omkring men just nu tycker jag nog att jag rattar den helt ok (knock on wood). När vi väl kom från hyrbilsfirman och hade bunkrat lite på en affär samt ätit var klockan nästan 15. Jag kände mig då lite seg men efter att nästan ha kört vilse på väg ut ur Melbourne kom vi fram till Ballarat som ligger ca 10 mil väster om Melbourne! Nu undrar säkert en del av er uppmärksamma “varför åkte de dit?”. Jo så här var det: tanken var att se hur det var på tiden guldgrävartiden och sen ta The Great Ocean Road tillbaka till Melbourne plus att Linus skulle få sin sista spruta den 14e så vi ville vara i en större stad.

Måste börja nytt stycke nu (känns det ok kommunikatörerna?). Såhär i efterhand blev det både bra och dåligt. Ballarat och “guldgrävarparken” var kanon, jättefin och massor av trevlig personal så alltså en höjdare. Linus fick sin spruta som budades från Department of Health i Melbourne (!). Vi valde bort The Great Ocean Road (tyvärr!) på grund av avståndet och tiden den skulle ta.

Igår körde vi så alltså tillbaka från Ballarat genom Melbourne till Phillip Island där vi i skymningen tittade på en världsberömd (ja faktiskt!) pingvinmarsch. Ca 250 pingviner kommer varje kväll in till stranden och går upp till sina nästen. Lite pingvinbakgrundshistoria är på sin plats: pingviner kan tillbringa upp till flera månader ut till havs där de käkar upp sig, de sover på ytan ca 30 min på varje sida innan de vänder sig i sömnen, de har sina bon inne på stranden i “the burrows” och de vi såg är faktiskt världens minsta pingviner och grymt coola. På de läktare som man byggt upp ser man hur de samlar ihop sig, först kommer en och sen några till, när de är ca 10 eller fler sprintar de över stranden och upp i buskarna. Efter att ha suttit på läktaren en stund kan man gå upp på gångarna och se hur de fortsätter sin väg upp till sina bon, på vägen möts de av vänner, ungar och fruar så det var riktigt riktigt roligt att se och barnen älskade det. Vill ni har mer info så kolla in http://www.penguins.org.au/.

Idag har vi återigen provat på de Australiensiska vägarna och tagit oss ner till Port Albert där vi nu sitter på en sjysst camping.

Australien då tänker ni nu då?

Ja Australien är ett fantastiskt land på många sätt. Australien är fantastiskt stort. Australiensarna är fantastiskt trevliga. Australien har otroligt mycket saker att se. Australien är fantastiskt dyrt – ja ni hörde rätt. Med svenska mått mätt så är det skiiiitdyrt här. Vi har nog blivit mest chockade över priserna för att bo på en camping. En “powered site” kostar ca 35 AUSD och sen tillkommer ca 10 AUSD per barn ( ja ni hörde rätt) så med andra ord landar vi på ca 350 spänn per natt!!! (ok återigen kommunikatörerna om ni nu har orkat läsa såhär långt – notera antalet utropstecken) En “unpowered site” tänker ni då? Eller fricampa? Eller gratiscamping?
Ne ne så enkelt ska vi inte ha det. För det första så kostar en site utan el ungefär samma som en med el så varför? Fricampa – förbjudet! Gratiscamping finns men i ett grymt litet antal och flera campare (locals) som vi pratat med tycker att det är synd och skam att de stängs ner pga att folk inte sköter sig.

Kontentan = skiiitdyra campingplatser men ofta riktigt fina med grillplats, lekplats och pool.

Nåja vi får väl anpassa budgeten lite och vi försöker hitta de gratis campingplatser vi kan men det är inte lätt vill jag lova.

Barnen då tänker nu mormor, morfar, farmor, farfar och alla ni andra? Ja de gillar läget. De sitter bakom oss med ett eget bord och gillar att åka campingbil helt enkelt. Vi försöker att inte ta alltför långa pass på vägen utan att ha lite bra stopp på vägen men hittills har vi varit lite dåligt planerade. Jag har haft en paj mage några dagar plus att jag fick lite ont i ryggen igen så det är dags för sängen här och vi har inte detaljplanerat vad vi ska göra i morgon men planen är att åka upp till Lakes Entrance och övernatt däromkring.

Ha det nu fint alla därute.

Kommentarer på kommentarer:

Pernilla: Alla hjärtans dag var ok men det är ju inte en rolig och romantisk dag för mig/oss tyvärr eftersom det också är Daniels födelsedag. Tankarna har de sista dagarna varit många och för egen del har jag haft lite av en “depression” men nu är jag på väg upp igen

Kicki: Hoppas att allt går bra med skidandet nu. Både Tilde och Linus saknar Hanna och Nora jättemycket så hälsa till dem från oss alla.

Johanna: Härligt att det börjar ordna upp sig. Hoppas ni hade det bra och att ni tände några ljus. Kram.

Allt har ett slut – och en fortsättning

Till dig som läser: förbered dig på ett låååångt inlägg…

Just nu sitter vi på flyget mellan Kuala Lumpur och Melbourne på 10.500 meters höjd. För första gången har det varit en lite guppig resa men lite turbulens är ju alltid uppiggande.

Morgonen började på ett lite oväntat sätt. När vi checkade ut så visade det sig att frukost inte ingick i rumspriset (något som man inser att man inte alltid tänker på eftersom det alltid gör det i Sverige) så det slutade med 250 kronor extra för några mackor som vi snabbt kastade i oss och barnen åt som vanligt inget.

Den andra händelsen var lite mer skrämmande. Efter att ha åkt den lilla golfbilen från hotellet till flygplatsen så skulle vi ju checka in på vår flight med Malaysian Airlines. För att flyga till Australien måste man ju ha visum vilket vi fixat långt i förväg. Jag såg att hon höll på massor med Jessicas pass och till slut berättade hon att det stod “DO NOT BOARD” på Jessica… Jessica själv började då bli riktigt riktigt nervös samtidigt som vi nog båda tänkte på tillfället när vi fixat våra visum eftersom jag då gjorde mitt, Linus och Tildes och sen gjorde Jessica sitt eget. Hade något gått galet? Som tur är så hade vi med oss utskrifter på alla våra visum. Efter ytterligare 15-20 minuters nervös väntan så var dock allt ok. Tydligen så har Jessicas visum ‘försvunnit’ i systemet. Mystiskt! Hursomhelst så rök vår shoppingtid på flygplatsen där och med lite lagom hast fick vi bege oss till gaten.

De sista dagarna har annars präglats av lite blandade känslor och upplevelser. Vi har ju varit på Railay som vi gillar skarpt men tyvärr så är det lite väl packat med folk och resorts men vi hittade ett par guldkorn. Efter Railay så flyttade vi in till Aonang och bodde på Cliff Beach Resort i fyra nätter. Den första natten där gav mig en fantastisk ryggvärk som jag brottats med några dagar nu. Efter ett besök på ett apotek så fick jag klart sjyssta mediciner med antiinflammatoriskt, muskelavslappnande samt smärtstillande (tydligen lite morfin i). En dag tog jag en vespa in till Krabi town och letade efter en kiropraktor som inte visade sig finnas. Nu har dock ryggen blivit bättre så med några dagar till blir det nog helt ok. Lite trist eftersom vi sista veckan bott på hotell med gym men ingen träning där inte. Aonang är lite som ett Thailändsk Mallorca eller Playa Ingles med svenskar överallt. Inget vi egentligen rekommenderar men har man aldrig varit i Thailand förut och inte känner sig alltför äventyrlig så funkar det nog för många.

Efter detta tog vi en liten buss till Phuket med en natt på Phuket Airport Hotel (enkelt, billigt men ok) och sen tidigt flyg till Kuala Lumpur. Datorn hade ju gått sönder igen (den här gången en liten ‘pin’ till elsladden) så första målet var att se om vi kunde få den reparerad. Tro det eller ej men när vi sitter i taxin och är ca 100 meter från hotellet vi ska bo på så ser jag ‘Asus Royal Service Center’ i huset bredvid hotellet! Lite flyt ska man ha. De hade egentligen två dagar för att laga men jag lyckades få den fixad till nästa dag.

Vi tog sedan en snabb tur i lite shoppingcenter och handlade skor och lite annat smått och gott. En resa upp i Petronas Twin Towers blev det också men tyvärr var biljetterna till de högre våningarna slut så dit kom vi inte. Vi tog sen tåget ut till flygplatsen och Pan Pacific som vi bodde på för tredje gången – vi gillar verkligen det hotellet och kan rekommendera det.

Australien då?

Ja vi har ganska stora förväntningar på det kommande äventyret. Både Jessica och jag älskade Sydney när vi var där sist och barnen har målat upp en bild av fantastiska äventyr så det kan bli intressant värre.

Vi landar ikväll vid 20.30 och tanken var att bo hos vår vän David några nätter innan han ska iväg till Indien. Tyvärr har hans avfärd flyttats så han åker redan i morgon och vi hoppas nu att han hinner träffa oss ikväll en sväng. Vi kommer att bo på hotell första natten och sen hemma i hans hus tillsammans med en vän till honom. Den 13e hämtar vi sen husbilen och drar iväg ut på vägarna. Ev försöker vi hämta ut den en dag tidigare men det beror lite på hur mycket tid vi vill spendera i Melbourne och om husbilen är ledig redan då.

Resvägen har ju sedan tidigare varit planerad att gå från Melbourne till Cairns och i princip utmed kusten med en del inslag inåt i landet och vi håller just nu på att läsa lite i våra guideböcker. Pga det senaste väderstrulet är vi inte 100% säkra på att detta blir färdvägen nu. Helst vill vi köra som vi planerat men det finns en liten liten risk att vi planerar om och istället åker utmed sydkusten bort till västkusten och Perth och sen uppåt mot Broome. Detta är ju något som vi kommer bestämma under de närmaste dagarna lite beroende på vad de säger på hyrbilsfirman och vad som sägs på nyheter. Det spelar egentligen ingen roll vilken väg vi tar för båda rutterna har otroligt mycket som är sevärt. Östkusten är väl lite mer ‘standard’ sett till hur de flesta reser. Vi har pratat en del med David och andra om västkusten och även den rutten lockar (David är själv från Perth och vi har två kompisar som finns i trakterna däromkring också).

Det här blev ju lite av en uppsats känns det som men jag vet att en del av er gillar att läsa mycket om vad som händer oss och har ni tagit er såhär långt så har ni fått liter mer ‘kött på benen’.

Ta hand om er och glöm inte kommentarerna här på bloggen (tacksam om ni lägger dem här istället för på FB så man får ihop helheten…)

Helt enkelt Thailand

Det börjar närma sig slutet på vår tid i Thailand. Vi har nu snart varit här i sex veckor och det har varit sex härliga veckor med mycket sol, bad och ‘upptäckande’.
Vi har haft en del intressanta möten och Thailand är verkligen ett grymt bra land att resa runt i med barn. Överallt vi kommer så är det någon som ska pilla och känna på lockigt blont hår eller nypa i någon arm.
Barnen har växt och utvecklats mycket. Främst är det deras blyghet och just det där med att ‘våga’ göra saker som förändrats. Som exempel så går Linus gärna fram och pratar med första bästa svenska barn han ser. Jag vet precis var han fått ‘snacket’ från…
En skillnad mot förra gången vi reste i Thailand tycker jag är att en del thailändare verkar vara lite ‘trötta’ på turister och ofta råkar vi på det när det är lite större ställen som vi besöker. På de mindre ställen vi bott på är de flesta riktigt trevliga.
Klimatet i Thailand passar oss alldeles utmärkt. Hittills har det nog aldrig varit under 27 grader någon tid på dygnet men inte heller över 33 så vi är helnöjda.
Nästan allt vi sett ‘igen’ har förändrats och jag gillar verkligen förändring – det handlar väl mest om att platser med minnen har förstörts men å andra sidan dyker det ju upp nya minnen på gamla platser och nya minnen på nya platser…
Dags för mat.

Att resa med Nyberg = naturkatastrof

Så har det då bevisats igen! Att resa med oss innebär att drabbas av naturkatastrofer och jag tror faktiskt att det är jag själv som är Rob McKenna. Jag bara måste lägga in ett citat från Ajöss och tack för fisken här:

“And as he drove on, the rain clouds dragged down the sky after him for, though he did not know it, Rob McKenna was a Rain God. All he knew was that his working days were miserable and he had a succession of lousy holidays. All the clouds knew was that they loved him and wanted to be near him, to cherish him and to water him”.

Sådär ja. Nu vet ni. Om ni inte tror mig så kommer här ett litet axplock av tidigare semestrar:

Resa till Budapest 2005 i typ april – Vi tänkte vid detta tillfälle hälsa på våren och få lite vårkänsla på vår första resa utan barn men vad händer då? Jo men självklart så drabbas just Budapest av en liten köldknäpp så när vi anländer (i vårjackor) visar det sig vara runt nollan och regn en hel långweekend.
Midsommar 2007 – vi befinner oss tillsammans med familjen Häger i Mullsjö. Förmodligen har det aldrig regnat så mycket tidigare i just Mullsjö. De skjuter till och med upp resandet av midsommarstången till midsommardagen när vi befinner oss på festplatsen vid 2-snåret…
Sommaren 2007 i Varberg – under en semestervecka i Varberg visar det sig att just Varberg förmodligen aldrig fått mer regn. Det står regn i stora pölar utanför vår mycket lilla campingstuga vid Apelviken. Som lite bonus blev det typ katastrofvarning runt mammas land när vi väl skulle vara där också.
Vinter 2007 Val d’Isere – tillsammans med Sverker blir jag strandsatt/insnöad i en tågvagn i Bourg St Maurice där jag tillbringar ett par timmar sovandes i två tågsäten innan bussen tar oss vidare upp mot Val. Halvvägs upp stannar vi i en tunnel eftersom en lavin just gått över vägen framför. Hela resan slutar med en missad skiddag, ett lavinåk och självklart en massa underbar puderåkning.
Våren 2010 – Jessica och jag hade tänkt åka till London men det skulle vi inte ha tänkt såklart. En vulkan exploderar och ser till att vi får stanna hemma.
Irland i Juli 2001 (typ) – bland palmer och nära golfströmmen drabbas vi av den kallaste sommaren i mannaminne. Iklädda tjocktröjor och regnjackor fick vi i max 15 grader titta på underbara sandstränder

Och så då till den stora anledningen att jag skriver detta just nu, här idag när jag sitter på balkongen i Ao Nang Krabi.

Jo ni förstår (inga nyheter för er såklart men…) att det däringa lilla landet Australien som vi ska har också drabbats av en naturkatastrof. Det har regnat jäääättemycket och de har översvämningar. Till råga på allt så toppar de idag upp med en tyfon av modell större. Detta innebär att vi nu sitter här och kollar in väderprognoser, läser vägrapporter och läget i de drabbade områden som finns i New South Wales och Queensland (jag behöver väl inte tillägga att det är just dessa områden vi tänkt resa till?).

Just nu (notera just nu) verkar det faktiskt som att läget håller på att förbättras så att vi kan resa den väg som vi tänkt oss. Viss försiktighet och anpassning av färdväg kommer nog att bli nödvändig just runt Brisbane men annars ser det ut som om läget kommer att ha förbättrats avsevärt tills vi väl är där. Vi räknar med att vara i området kring Brisbane nånstans i början av Mars så vi har ju lite tid på oss att anpassa färdvägen och följa utvecklingen.