Month: March 2011

Time to go

Så var det då dags att lämna Australien. Vi har nu laddat med hamburgare och glass i stora lass och sitter nu vid gate 11 varifrån flighten mot Kuala Lumpur snart avgår.
Vi har först åtta timmar innan vi tillbringar två timmar i väntas på flyget till Amsterdam. Till Amsterdam är det sedan en mastodontflygning på ca 12 timmar och än värre är väl att vi får vänta ca åtta timmar på flyget hem till Linköping city airport…
Känner mig också tvungen att såga melbournes flygplats som är riktigt tråkig, dyr och inte ens har vagnar för handbagage…

Det känns lite trist att lämna som jag skrev sist men vi längtar alla hem på samma gång som vi vill resa mer – konstigt kanske men ändå en del at resan.
Barnen leker just nu på en liten lekplats och är lyckliga. Bara att hoppas på fler lekplatser på kommande flygplatser. Återstår även att se om och när de sommar på flyget. Vi lyfter ju 16 och landar ca 24 Australientid…
Nåja. Nog för nu, kanske återkommer med mer rapporter i natt.

In the air

Så var vi då i luften igen. Den här gången flyger vi från Cairns tillbaka ner till Melbourne på tre timmar. Resan upp från Melbourne har ju tagit oss 44 dagar så lite konstigt känns det att flyga tillbaka på en bråkdel av tiden.

Sista dagarna i Cairns har varit bra men samtidigt har de nog präglats av en väntan, en väntan på att få påbörja resan hem. Både Jessica och jag har haft samma känsla tidigare när vi rest så ingen av oss blev väl direkt förvånade över att den kom nu med. Vi hann med en härlig tågresa på en ‘scenic railway’ till Kuranda. På vägen tillbaka åkte vi linbana ner och det var inte för inte det kändes som om vi skulle kliva av och hänga av skidorna och ge oss ut i backarna. Det var dock fantastisk utsikt från både tåg och linbana och Barron Falls med sina ca 250 meter var otroliga med tanke på allt vatten som just nu forsar ner från högland och berg väster om kusten.

I morse lämnade jag första Jessica och barnen på flygplatsen och sen åkte jag tillbaka för att lämna husbilen. Vi var väl lite oroliga att de skulle påpeka några fel på bilen men allt gick bra (ja vi har väl skapat nån extra repa, krossat ett vinglas och lite annat smått och gott som jag anser vara normalt slitage på 45 dagar). Det värsta vi insåg och trodde vi skulle få betala var det första hjälpen kit som fanns i bilen där vi tagit ETT plåster. Det stod i nåt finstilt att vi då var tvungna att köpa hela ‘kittet’ för $30 men som sagt… Peppar peppar.

Annars kändes det skönt att lämna tillbaka bilen på flera sätt. För det första hade vi gjort en deposition på $7500 dollar som vi nu fick tillbaka och för det andra så känns det verkligen som om den delen av resan är klar.

Kommer vi då tillbaka till Australien? Ja det tror jag…senare nån gång. Just nu finns det så mycket annat att se men än återstår att se när vi kan få tid för det. Vi har fortfarande inte sett mer en av Australiens fyra kuster och vi har samtidigt bara ‘nosat’ på den här kusten så det är klart vi kommer tillbaka men i så fall tror jag att det blir med en 4WD.

Vi ska nu bo två nätter mitt i Melbourne och förhoppningsvis träffa våra vänner där (som vi för övrigt är skyldiga middag med vin). Efter det påbörjar vi 33-timmarsresan hem. Först 8 timmar till Kuala Lumpur – två timmar på KLIA – sen 12,5 timme flyg till Schiphol – 8 timmars väntan på anslutande flyg till Lkpg där vi ska landa torsdag kl 16.30. Vi lär nog vara ganska möra när vi kommer fram men vi hoppas allt går bra med barnen och jag kan lova att mp3-spelare och Nintendo DS kommer vara nyladdade!

Både barnen, Jessica och jag ser fram mot att komma hem och träffa många av er.

Cairns och hemåt?

Vi har nu tillbringat fyra dagar i Cairns på en camping strax utanför staden. Vädret har blivit mycket bättre efter den lilla ‘dipp’ som vi hade ett tag för några veckor sedan.

För två dagar sen var vi ute på Stora Barriärrevet och snorklade. Färjan lämnade hamnen i Cairns vid 10 och två timmar senare var vi ute på plattformen som snorklingen utgår ifrån. Vi hade sällskap med mängder av japaner. Får mig lite att tänka tillbaka på citatet “japaner som hoppar, japaner som springer”…

Japanerna fokuserade dock mest på semisub och snorklade inte förrän mot slutet av äventyret. Barnen hade bestämt sig för att de INTE skulle hoppa i vattnet och snorkla men efter lunch och ny energi hängde de båda med och vi tillbringade en lååång stund med näsan under vattnet och tittade på fiskar i alla regnbågens färger. Tyvärr var det inte förrän jag fortsatte lite själv som jag såg den stora sköldpaddan som kom simmande… En annan sak jag retade mig på något grymt är de japaner som var med som inte har någon som helst respekt för naturen. Under resan ut och innan man gav sig ut informerades det om att man måste vara rädd om korallen och alltså inte får röra den på något sätt. När jag sen snorklar omkring ser jag japaner som sitter på korall och japaner som bryter bort korall bara för att studera den… Trist!

Vi har sen varit lite inne i Cairns på stora lekplatser och vattenland samt shoppat något ofantligt billigt på Osh Kosh.

Idag åkte vi tåg upp till en liten stad ovanför Cairns. Fantastiskt vacker resa men tyvärr var Kuranda som vi åkte till en riktig turistfälla. På vägen ner åkte vi s.k. Skyrail och att sitta i en Poma i mars brukar för mig vara förknippat med skidåkning så det var lite jobbigt en stund men det är snart ett nytt skidår.

Vi kommer nog att bo kvar på vår camping ända tills vi flyger ner till Melbourne den 28e men annars så börjar vår tid på resande fot att rinna ut. Det känns både kul, skönt men också tråkigt och lite ledsamt. Vår resa har varit fantastisk på många sätt men självklart ska det bli skönt att komma hem till våren i Sverige. Det blir också skönt att komma hem till huset som barnen saknar en del ibland (blir väl mest när vi har konflikter iofs).

Vi kommer sedan tillbringa två dagar i Melbourne innan vi påbörjar vår 33-timmars resa hem mot Linköping City Airport. Det blir väl sedan några dagar med ‘acklimatisering’ innan skola, dagis och jobb drar igång igen på måndagen den 4e april men innan det ska vi visst hinna med att fira en 40-åring också…

Nåväl. Ser fram mot att träffa många av er igen och snart kommer ni nog inte undan…

Just ja. Jag har uppdaterat med ett gäng bilder från Australien men dem hittar ni på Facebook

Yasi

Idag har vi rest i spåren av Yasi. Jag vet för egen del att jag läste en hel del om de översvämningar som var och då främst i trakten av Brisbane men när sen Yasi kom och svepte in över kusten har jag inget minne av att detta var stort på nyheterna.

Vi kom igår kväll till Rollingstone Beach Caravan Park och det var nog först då vi insåg lite av vad som hänt när tyfonen drog in över kusten. Campingen i Rollingstone ligger på en egen strand med platser ut mot havet, ca 20 meter från stranden. När Yasi drog in försvann alla palmer i strandlinjen, sand blåste upp och skapade sanddyner på de främsta raderna. Idag är det lågsäsong men på campingen sliter de hårt för att hinna få ordning inför påsk som är en stor ledighet här precis som hemma i Sverige. Som en liten bonus fick de en krokodil som flyttade in i deras gigantiska damm och nu lever den gott på den fisk som de har odlat i dammen. Kan meddela att det känns lite läskigt att gå till dusch och toalett när man vet att 10 meter därifrån glider det omkring en krokodil. Nu har vi dock lärt oss att allt är lugnt och fint om man håller sig från vatten och vattenbryn. Jag vet däremot att Jessica kollade den inhägnade poolen innan barnen fick hoppa i och för egen del måste jag erkänna att jag kollade alla dusch- och toalettbås innan jag fortsatte mina aktiviteter bakom låsta dörrar.

Mission Beach som ligger ca 10 mil norr om där vi bodde var de som fick tyfonens centrum över sig och det var en ganska dyster syn som mötte oss när vi åkte ner mot havet. 90% av alla träd har blåst ner på ett mycket stort område och det är många hus som saknar tak. Det är både intressant och läskigt att resa genom ett landskap som fått känna på naturens krafter så som de fått här.

Australiensarna här är ganska vana vid tyfoner och har oftast ryckt på axlarna inför anstormande tyfoner men tydligen har denna inställning ändrats nu och de har, enligt de vi pratat med, mer “respekt” nu.

För vår egen del har vi nu närmat oss resans slut. Ja i alla fall på så sätt att vi bara har ca fyra mil kvar till Cairns och vi åker dit i morgon. Vi har hittat en bra camping som vi tänker checka in på i en vecka framöver och sen kommer vi att göra utflykter till Barriärrevet och även inåt i landet från Cairns.

Inga bilder idag blir det för 3g-nätet här är fantastiskt segt så man kan undra om det är några g överhuvudtaget. Återkommer kanske i morgon med lite nya bilder från de senaste äventyren.

 

Carpe Diem

Lite svårt att sätta rubrik på dagens inlägg men tankarna går mycket kring att fånga dagen och att försöka göra så mycket man bara kan av den.

Vår tid i Airlie slutade med att vi inte tog oss ut på snorklingsutflykt och tur var det. Visserligen var det grymt billigt att åka ut (finns nästan inga turister här pga Yasi och regnet) men det regnade något fantastiskt mycket. Inte så där lite lagom som det kan göra när vi hemma tycker att det bara “öser ner” utan det regnade på riktigt liksom sådär att regnet inte hinner rinna undan, så att det låter som om någon spelar trummor på taket. Det var helt ok, typ 28 grader varmt och fuktigt men ändå regn så vi passade på att bada i regnet och i vår fantastiska pool med dubbla rutschkanor.

Efter det körde vi 28 mil norrut till Townsville. Att köra 28 mil highway utan vägarbeten och små städer som stör rytmen tar ca 4 timmar. I Sverige hade jag räknat med 2,5 timme…

Nåväl. Väl i Townsville har vi nu bott snart tre nätter på en trevlig camping vid havet. Vi fick till och med rabatt första två nätterna och slapp betala för barnen så vi bor riktigt billigt. Idag var vi ute på Magnetic Island. Man tar sig till ön genom att åka en snabbfärja i 20 minuter och sen åkte vi buss runt med världens roligaste busschaufför som Jessica blev kompis med. Enligt honom fick vi betala för barnen och vi vuxna åkte gratis pga regnperiod *s*.

I morgon var tanken att vi skulle ta oss norrut en liten liten bit till Balgal Beach för lite gratiscamping i två dagar. Efter det skulle vi till en nationalpark med ett vackert vattenfall och berg på 1600 meter… Nu är det inte säkert att det blir så för vägen är avstängd – igen! Vi vet med andra ord inte när vi kan komma iväg norrut eller hur långt vi vågar åka. Vädret har idag varit helt underbart varmt och soligt men tydligen regnar det fortfarande lite norrut och floderna svämmar över vägarna så vi får inte åka förbi i vår husbil. Hade vi haft en 4×4 med snorkel så hade det gått bra.

I övrigt mår vi fortfarande prima. Barnens hemlängtan försvinner när vi är aktiva och gör saker. Idag har de inte nämnt det en enda gång och i morse fick Linus ett mycket uppskattat mail från dagis som han längtar till. Kul för honom.

Nu är det dags för en film här i husbilen.

Naturen har sin gång

Sist jag skrev vill jag minnas att jag utlovade en utflykt till Fraser Island. Det blev tyvärr ingen sådan utflykt. Vi var i Hervey Bay i två dagar men utflykten till Fraser ställde vi in av två skäl: för det första så tyckte vi att det var för dyrt och för det andra så regnade det den dagen vi skulle ha åkt. Så sammanfattningsvis inget Fraser den här gången men ön finns ju kvar så vem vet en annan gång kanske.

Annars, svensk som man är, så måste jag ju prata om vädret idag. Vädret har egentligen varit ok större delen av vår tid här. Vi har inte lidit enormt av regn men det har varit mulet en hel del. Mulet passar iof sig mig ganska bra. Jag är ju inte direkt personen som gillar att steka mig själv i solen utan hänger hellre under ett parasoll i skuggan eller i luftkonditionerat rum även 0m jag kan uppskatta värmen. Det är väl mer solen jag inte alltid är så förtjust i. Nåväl. Vädret har som sagt varit varmt men lite mulet och ibland lite skurar.

Vi har nu tagit oss till Whitsundays eller snarare till Airlie Beach varifrån man kan ta kryssningar ut till fantastiska Whitsundays. Vi hade planerat en utflykt i morgon men gissa vad? Det ska regna mycket hela dagen. Med andra ord har vi inte vågat boka in en 2000 kronors dagskryssning med snorkling etc för vi vill inte göra det i regn (hur mycket ser man när man snorklar om det regnar?). Med andra ord: vädret har börjat sätta sin prägel.

Strax norr om oss, mellan Townsville och Cairns, är Bruce Highway som vi färdas på just nu avstängd och beräknas öppna måndag eller tisdag pga översvämningar. Vi har också börjat se spår av tidigare ‘flooding’ och vi kommer snart se spåren av cyklonen Yasi som slog till för nån månad sen.

Just nu sitter vi på en kanonsjysst camping med stooort vattenland och lekplatser. Det är lördagskväll, jag dricker ett gott vin och sitter ute i ca 28 graders värme så jag ska nog inte klaga eller hur? Vår plan är nu att ta det lite lugnt och avvakta rapporterna och se när vi kan ta oss norrut mot Cairns men jag tror att vi har typ 70 mil kvar dit så det är egentligen inte bråttom men samtidigt vill vi inte riskera att ‘fastna’ om det kommer mer regn och vägarna stängs av.

Linus har börja längta hem mer och mer sista dagarna och han saknar sitt gula hus och sina kompisar. Tilde säger att hon saknar sitt gula hus men att hon tycker att vi har det bra som vi har det just nu.

Det är annars ganska kul att sitta och tänka tillbaka på resan vi har gjort såhär långt (nu har vi ju självklart nästan tre veckor kvar men ibland kan man ju få göra det med), alla fantastiska platser vi sett och alla människor vi har träffat. På något konstigt sätt så börjar både Jessicas och mina tankar om nästa resa att ta form. Visst ska man leva i nuet och njuta men själva planerandet är också kul och det är ju något man kan göra tillsammans med ett glas rött ute i 28 graders värme medan man lyssnar på syrsorna.

Med andra ord ska jag nog återgå till att planera resa, fundera över den kommande festen och planering för den källare som ska renoveras när vi kommer hem.

Ha det bra där ute och ta hand om er

Booti Booti

Klart att rubriken får mina tankar att springa iväg åt samma håll som de gjorde när jag satt bakom ratten och sjöng “booty time booty time ‘cross the USA, booty time booty time yeah yeah yeah“. Unbelievable…

Vi har nu tagit oss vidare norrut (var annars med tanke på att vi ska till Cairns) och vi befinner oss just nu strax utanför Surfers Paradise strax söder om Brisbane. Sen jag skrev sist har vi: lyckats gratiscampa, misslyckats att campa billigt vid havet, vandrat i regnskog (bilden tagen från en skywalk ovanför regnskogen), träffat många fantastiskt trevliga människor, shoppat skor och hattar, badat i mängder, besökt Seal Rocks, sett säkert 100 fantastiska stränder och besökt några av dem, lekt i ‘lekhus’, upplevt storm och regn, kollat på hur honung blir till och bara semestrat i allmänhet.

Vädret har idag varit kanonvarmt och soligt och dagen tillbringades på Dreamworld inklusive Whitewater World där vi åkt karuseller, vattenrutschkanor och en massa annat kul. Vi kommer vara där i morgon med men tyvärr har det utlovats ostadigt väder och det börjar till och med pratas om att en tyfon kanske håller på att byggas upp ute till havs. Vi får väl se hur det blir med den saken.

Vi tillbringade en dag i ‘Port’ (Macquaire) och hann då med en lokal variant av busfabriken och också lunch på The Pancake House. Fantastiskt skönt med ett par timmars lek för barnen och en cappuccina med fritt WiFi för oss. Pannkakorna satt inte helt fel de heller.

Igår tog vi en ‘kördag’ upp hit till Surfers Paradise vilket innebar att vi körde ca 30 mil och nu stannar vi här i tre dagar. Det kommer nog att bli lite mer av den varianten nu eftersom vi konstaterat att vi börjar tröttna på stränder. Det känns egentligen helt sjukt att skriva det men här i Australien radar man ju upp perfekta stränder och i vår familj så är det väl huvudsakligen Jessica som är strandfascinerad. Barnen leker hellre i en pool eller en lekplats och jag själv blir ganska rastlös om jag inte får springa omkring, surfa, dyka eller nåt annat. Inget negativt i stränder för vi har haft en hel del bra stunder där men jag tror att vi börjar bli mätta på just att bara hänga på en strand.

Vi är nu i Queensland och här finns det massor att göra. Näst på tur efter Surfers Paradise blir nog Fraser Island med hyra av 4WD och lite galet körande en dag på ön som består av sand och inget annat (världens största sandö såklart). Återstår att planera resten av resan också men det vi vet är att vi har en liiiiten bit kvar att köra. Just ja: vi ska väl hinna med lite av Brisbane också…

Jag satt igår och tänkte på vilken fantastisk förmån det är att kunna göra det vi just nu gör. Med det menar jag inte i bara att resa runt och se valda delar av världen utan snarare att vi kan göra resan tillsammans med våra barn och att vi kan spendera 24/7 tillsammans med dem utan några ‘störande’ vardagsmoment. Ja ni vet de där: väckar-barn-kl-halv-sju-för-att-hinna-dagis, stressa till jobbet, försöka hinna allt man ska, stressa till dagis och hämta barnen, laga mat, försöka hinna träna, få barnen i säng i tid för att de ska orka upp halv sju igen, renovera hus och sen försöka få nån form av egentid.

För min egen del vet jag att den här resan innebär lite förändringar inför framtiden eller i alla fall en förhoppning att man mitt i ‘den grå vardagen’ (som inte alltid är så grå som jag får den att framstå nu kanske) kan tänka tillbaka och kanske bita ihop lite extra och försöka göra något roligt av dagen.