Åka taxi

Ja att åka taxi är något som jag gjort mycket de senaste veckorna. Just möjligheten att få taxi fram och tillbaka till jobbet har ju gjort att jag kunnat jobba på som vanligt och att slippa allt strul med att försöka transportera mig.

Som “gammal” taxichaufför från 90-talet (extraknäck under studietiden) blir jag tyvärr riktigt sur och less på hur det idag funkar och är. När jag själv gick kursen för sisådär alldeles för många år sedan så var det otroligt viktigt att faktiskt hitta runt i stan. Idag är det så att merparten av de jag åkt med knappt vet i vilken stadsdel gatan jag bor eller arbetar på ligger. Av förklarliga skäl är de ännu sämre på att hitta närmaste vägen (vilket i det här fallet bara drabbar dem själva såklart).

Undrar just vad som hände med “yrkeshedern”? Som tur är betalar jag inte själv i det här fallet men jag vet vid flera tillfällen när jag åkt och betalat själv att jag fått säga till när de är på väg åt fel håll. Undrar just hur det känns att vara pensionär och kanske inte våga eller kunna säga till och sen få åka runt halva stan?

Nåja, jag har nu bara en dag kvar sen försvinner gipset på måndag och jag kan förhoppningsvis ta mig fram själv med hjälp av bil och cykel igen.

It’s alive?!

Den här veckan är jag bloggare på vårt intranät. Med anledning av detta började jag fundera på vad som händer med den här ‘gamla’ bloggen som vi främst använda för att dokumentera och dela med oss av vår resa till andra sidan. Min tanke är nog att ta upp bloggandet igen eftersom jag kan känna att det är riktigt kul att skriva bitvis. Det som ofta saknas är nog mer drivet och ämnet. Jag håller på att formulera lite syfte och tankar kring vad jag egentligen vill avhandla i bloggen så jag får väl säga att jag återkommer.