Här sitter herr och fru Nyberg på en campingplats i Jervis Bay efter att ha tillbringat de sista dagarna med ’animal encounters’. Det är ganska kul hur vissa ord och uttryck inte gör sig bra på svenska.
Vi har flackat omkring en hel del de sista dagarna. När vi lämnade Phillip Island och spanade in vädret blev vi lite besvikna och insåg att regnguden landat i en husbil och nu var på väg norrut utmed östkusten. Regnet lyst förvisso i stor utsträckning med sin frånvaro men himlen var molning och kvicksilvret pekade på dryga 22 eller nåt liknande. Städer såsom Sale, Bairnsdale fick sina besök. Efter Lakes Entrance och shopping av lite färska räkor rattade jag vårt monster upp mot bergen och Buchan. Väl framme där så insåg vi att här fanns en fantastiskt trevlig camping med trevliga människor, allt en husbil behöver och allt detta för en något mer modest peng än vi varit vana vid. Dagen efter tog vi en tur ner i en av Buchans grottor under en 45-minuters tur när vi fick se en helt fantastisk grotta.
Nästa natt tillbringades efter en något lång och regnig körning i fantastiska Mallacoota och här genomförde både herr och fru Nyberg sina första tränings-/löppass på mycket länge vilket endast påvisade det faktum att god mat, gott vin och öl inte alls är bra för flåset.
Så fortsatte vi då norrut över safirkusten och upp till lilla Tathra som ligger helt fantastiskt ute på en udde med en stor bukt nedanför sig. Här fick vi vår största chock hittills när en camping ville ha lite över 400 kronor för en natt. Vi valde dock en på andra sidan gatan för halva priset vilket kändes mycket bra.
Dagen efter tog vi ett stopp vid en havspool, dvs en naturlig pool som fylls på av havsvattnet. Lite kallt i vattnet men ganska häftigt att simma i en pool där vattnet sköljer in och ibland åker en och annan fisk med också. Nåväl, vi tågar norrut och bestämmer oss för att stanna på en camping som visar sig vara fantastiskt bra med stor pool, bra lekplats och en härlig strand. Vädret visar sig dock inte från sin bästa sida så när vi väl hängt ut vår tvätt för första gången här i Oz så öppnar sig himlen. Hade det inte varit för detta och det efterföljande regnet så hade vi nog stannat någon dag på den campingen och bara tagit det lugnt. Istället för detta så fortsätter vi och stannar till i Batemans Bay där vi går på Birdland där vi alla får klappa koala, wombat, kängruru och en diamantpyton (den senare klappade Tilde, Linus och jag medan den hängde runt Jessicas hals).
Vi ’blåser’ efter lite lunch och shopping vidare och det blir en lite för lång körning eftersom de campingplatser vi passerar ligger lite för långt från stora vägen. Till slut kommer vi så fram till Jervis Bay och den lilla orten Huskisson där vi bestämmer oss för att stanna två nätter. Det finns väl flera anledningar till ett längre stopp. För det första så har vi idag varit ute på en ’delfinsafari’ dvs vi åkte ut med en båt i fantastiska Jervis Bay för att få se delfiner i det fria. När båten precis var på väg att vända hemåt så kom de då – ca 15-20 delfiner simmade, hoppade och busade runt vår båt under ca 20 minuter och det var fantastiskt kul att se. Tilde och Linus skulle ABSOLUT INTE ut på nån båt och se delfiner när vi väl gick mot båten men när de väl fått se dem simma och busa så erkände de att det faktiskt var riktigt kul och spännande.
I morgon kommer vi förmodligen besöka något vattenfall men sen siktar vi på Blue Mountains och vår plan är att lämna Sydney obesökt för denna gången. Skälen är väl flera men främst så är vi inte sugna på storstad och vi känner också att vi gjort Sydney sist vi var här och i ärlighetens namn så är inte storstad det bästa resmålet med en fyra och en sexåring.
Vi börjar så smått komma in i livet med husbil och dagarna har en viss rutin. Vi går upp fruktansvärt tidigt, dvs vid kvart i åtta och vårt mål är att komma iväg 9 vilket vi hittills aldrig lyckats med utan klockan är snarast närmare 10 när vi väl drar iväg. Tilde och Linus tycker det är kul att åka husbil så det faktum att vi ”måste” köra några timmar varje dag är inget problem alls. Vi väljer ofta att stanna på någon av alla fantastiska rastplatser för lunch som vi då lagar själva. Rastplatserna har nästan alltid en bra lekplats och gratis grillar så det är tokigt lätt att grilla/steka på sina hamburgare eller vad vi nu äter för dagen. På kvällarna blir det ofta grillat kött med majskolv så vi får nog säga att vi startat grillsäsongen tidigt i år men vi älskar ju just den maten så inga problem för oss där inte. Det blir väl dock inte riktigt detsamma då som hemma då grillarna oftast är av modellen stekhäll (el- eller gasvärmd) så visst saknar jag min Weber.
Husbilen som är ganska stor och självklart högerstyrd rattas numera utan några större problem (ta i trä) och jag tycker nog anpassningen till vänstertrafik är klart smärtfri men jag har ju övat några gånger förut. Jessica får man dock slita tag i ibland när vi ska gå över vägen men hon börjar få ordning på det där med höger och vänster också.
Nåväl. Vi hörs snart igen.
Ja just det – för er som minns. Sunkist lever men är numera kolsyrad…
Kolsyrad Sunkist, vad är världen på väg?
Packar för fullt gör fjällen och håller tummarna för att det inte var maginfluensa jag fick igår utan något annat (typ tårtförgiftning eller så…). Barnen ser fram emot lite ledigt och det ska bli fantastiskt skönt. Hoppas Nora kan bli lite självgående i backen i år. Annars har Hanna och jag kommit fram till att vi siktar på tjejvasan ihop till 2019. Bra med långsiktiga mål. Solen värmer och lite vårkänslor kan man få, trots att termometern stod på -20 idag. De lovar varmare i helgen. Hälsa alla.
Hej kompisar!
Pingvinmarscher, havspooler, delfiner och grillat till lunch! Ni har det bra – härligt!
Här är det runt 20 minusgrader igen, så njut av värmen åt oss med!
Kram P
Hej, det var ett tag sedan!
Så härligt att höra om er låååånga semester fylld med upptäckter, äventyr och en chans att ta dagen som den kommer. Läser gärna så mycket som ni orkar skriva. Coola pingviner (även om det var ett par inlägg sedan…)!
Vi har kommit ur vab-dimman för tillfället (det blev faktiskt ingen kap verde-resa för oss, inställd 2 timmar innan avresa – behöver inte ge några detaljer om sjukdomsläget, hantera förväntningarna var betydligt svårare). Men, vi tar nya tag och tar en vecka i Lofsdalen v11 med skidåkning och annat skoj. Förhoppningsvis också lite sol på våra bleka näsor.
Önskar er fortsatt härlig resa!
Kramar,
Anna