Nu har vi varit där!
För åtta år sedan när vi var i Sydney var det en kille som surrade något liknande detta: “jag vill åka till Blue Mountains, jag vill se berg” svaret han fick “du får göra det en annan gång jag vill se Sydney så vi hinner inte”.
Nåväl. Nu har jag varit där och hela familjen är överens om att Blue Mountains är fantastiska. Vi bestämde oss för att hoppa över Sydney (som jag nog skrev sist) och istället dra in mot landet och upp i bergen. Enligt vår vanliga tur så prickade vi in trafiken ut från Sydney just när den är som värst på eftermiddagen eller som kvinnan på turistinformationen sa “try to avoid rush traffic around 5 pm”. Med andra ord brände vi rakt in i rusningstrafiken kring kvart i fem men det gick bra. Det var ingen större fara och när Mercabussen styrde uppför de 1000 höjdmetrarna puttrade det på riktigt bra.
Tyvärr var ju självklart Katoombas enda (!) camping fullbelagd så vi fick åka vidare till Blackheath där vi ‘fick’ en snordyr plats för 50 AUSD (dyrast hittills). Lite grillning och långärmade tröjor på då det bara var 15 grader på kvällen uppe i bergen.
På morgonen började vi med Govetts Leap där historien säger att platsen fått sitt namn från en stråtrövare vid namn Govett. Govett red utför branten, som stupar typ 500 meter lodrätt ner, för att inte bli fångad av polisen. Helt fantastiskt utsikt över Grand Canyonlika klippor. Linus uttryckte en bestämd önskan (han kan vara mycket bestämd vår son) för att ‘kämpa lite’ som han så sött säger. Att ‘kämpa lite’ i det här fallet innebar att han ville gå ut på en liten expedition så vi stegade iväg mot Horseshoe Falls vilket kanske tog oss 20 minuter enkel väg. Horseshoe Falls ligger inne i en dal som är perfekt formad som en hästsko. Mycket coolt.
Efter att vi så ‘kämpat’ tillbaka tog vi oss ner till Katoomba där vi besökte Echo Point och beskådade Three Sisters. Återigen lite legenddags då eftersom legenden berättar om en hövding, vars stam krigade mot en annan stam, som förtrollade sina tre döttrar för att de inte skulle bli tillfångatagna. Hövdingen blev sedan dödad i striden och kvar står de tre systrarna…
Lunch på en trevlig parkering med standardenlig grillplats och bord (det finns klart utrymme för förbättring där Vägverket – ni ligger årtionden efter Australien!). Vi upplevde sedan Scenic World där vi tog världens brantaste bergbana ner till dalens botten och sedan en härlig Doppelmayr linbana upp igen.
Vi hade sedan tänkt oss en lugn eftermiddag och att stanna kvar i Katoomba eftersom vi nu var på campingen 15 så borde vi ju få plats? Icke sa Nicke – sista platsen utmed vägen fanns kvar alternativt en plats utan el tillsammans med några skolklasser. Vi bestämde oss för att dra ner från bergen och norröver vilket visade sig bli ett äventyr. Barnen fick datorn framför sig på bordet och Toy Story 3 drogs igång.
Väl nere visar det sig att vi landat i en region där vettig camping saknas och turistinformationerna är stängda. Utanför en turistinfo hittar vi dock en tavla där Wanderest skriver att det finns en gratis camping (!) bara en km ifrån där vi står. Vi drar självklart dit och numera är jag medlem i Richmond Social Club för ett år framåt. Medlemskapet som ger access till gratis camping och klubbens lokaler i Richmond kostade hela fyra dollar (ca 25 spänn) för ett år. I klubbens lokaler finns bistro, spelhall, bar, restaurang, trevlig fåtöljavdelning, fritt internet, gym, bowlingbanor (engelsk utomhus på gräs ni vet) och lekrum. Vi fick förutom det några vouchers som ger två för en i baren så med andra ord hänger vi på restaurangen en stund medan barnen leker av sig. Campingen visade sig sedan vara gratis men ville man ha en elplats så kostade den 65 spänn och det kan det ju vara värt.
Idag har vi så åkt vidare norrut och trixat oss förbi Sydney. Vi tog en kortare körning och åkte in i ett parkområde för att övernatta för 14 dollar. När vi så spenderat en fyra timmar på en underbar strand inser vi att parkvärden sagt fel och platsen kostade 42 dollar (alltså 14 dollar/vuxen och 7 dollar/barn) utan el. Vi surade till lite och drog iväg några mil norrut till en härlig, trevlig och bra camping med el, lekplats och pool för lite mindre pengar.
Sammanfattningsvis: vi har passerat Sydney, vi har 300 mil kvar till Cairns (fågelvägen), barnen trivs utmärkt, vi kommer köra lite kortare sträckor och även stanna några fler nätter på vissa ställen, vi mår bra och njuter av livet, vi har anpassat oss till prisläget i Australien ( vi blev nog lite chockade men det är folk här också…) och suget efter skidåkning finns (måste ju ge några av er lite vatten på er kvarn). Den stora frågan är om man kan räkna varje kväll som semester och om det i så fall är ok med en öl eller ett glas vin varje kväll?
Ta hand om er där ute.
Här har det åkts Doppelmayer också fast i Idre. Vi har haft en underbar skidvecka. Härliga pister, strålande sol och lagom kallt/varmt. N blev självgående i backen (även om man ibland får illvråla BROMSA…) och Hanna bemmästrar numera Idres röda backar och jag har fullt sjå att hinna med (ska hon köra i detta tempo får jag överge telislaggen och skaffa nya slalom istället).AHanna fick också göra ett inhopp i Idre TV. Hennes kompis Olov vann Askehörnans barntävling men vill inte vara med i TV. Så Hanna klev glatt in i hans ställe och tävlade. Nu har vi GB glass checkar i mängd och diverse andra prylar från GB.
Det är något visst med berg så jag förstår att ni tagit er till det läckra ställe du beskriver. Låter som i har det gott och spännande. Och jag en liten öl och vin borde man kunna ta på sin semester. Hälsa alla.