Så har det då börjats i skolan på “riktigt”. Det känns helt sjukt att det där lilla knytet som dök upp för ganska exakt 7 år sedan nu har blivit en skoltjej. Lite osäkerhet och nervositet var det igår trots att hon gått i samma klass under hela förra året. Lokalerna är i princip samma som tidigare Fritids och även en av två lärare känner hon sen tidigare.
Nåja, just nu känns det kanonbra och idag var hon riktigt taggad att gå till skolan när vi sparkade oss fram på Garvaregatan.
Tilde är, som bekant för en del, galet förtjust i öron och då i att pilla i just dessa. Hon har sedan länge en topplista över vem som har bäst öron. Etta har länge varit mormor men just nu är det visst delad förstaplats mellan Jessica, mig, Linus och mormor… Senast igår hade hon en utläggning om hur olika öron känns och vad som är bäst så för er som inte vet: ett öra är som bäst när det är lite sådär kallt och när man kan göra det varmare med med fingrarna.
Det är för övrigt den mjuka delen som är bäst.
Sådär ja. Nu vet ni alla det bästa om öron (enligt Tilde då).
Det är fredagskväll, barnen sover laddade med pannkakstårta, Jessica är i Uppsala med Tina och Anna, jag har fått i mig en hel öl, dragit några kärs, gått igenom min “inkorg” i Reader och tankarna har cirklat en hel del kring nya koncept i jobbet…
I morgon väntar en tur till Tinnis och sen ev skogen på eftermiddagen. Borde väl i rimlighetens namn göra lite nytta också men vi får väl se om jag känner mig “snickarsugen”.
Söndagkvällen kommer att tillbringas på min Scott tillsammans med Richard, Björn och Marcus. Vi ska köra den här gamla svängen är det tänkt: http://www.gps-tour.info/de/touren/detail.34599.html.
//Kibbe
Av rubriken kan man väl utläsa något som kanske inte är världens bästa kombination…
Med startnummer 8152 ställde herr Nyberg upp på startlinjen inför Blodomloppet 2010. Medd ett lätt duggregn, två veckor utan löpning, lätt ont i hälen, magsjuka hemma (har jag sänkt kraven nu?) och massor av folk runtomkring gick så startskottet 18.30. Tempot var ganska sjysst och känslan var ganska ok. Efter nån kilometer så uppenbarade det sig dock en lätt “olust”-känsla i kroppen. Frågan var om det berodde på redbull shoten eller att magen var i dålig form? Nåväl…tempot flöt på bra men framåt 7 km blev det mer uppenbart…benen kändes som pinnar, magen var rörig, tempot sjönk. Inte ens viljan räckte till för att hålla farten uppe. Nåväl…i mål på 42.51 enligt min egen klocka och 43.51 enligt den officiella tidtagningen (?). Ganska nöjd men massor av ont i hälen.
Dagen efter blev det VAB med två ganska pigga barn, samtal till VC med konstaterande att det förmodligen är en överansträngning som spökar i hälen. Det blir med andra ord Voltaren, hälinlägg och tigerbalsam ett par dagar framöver.
Annars kan nämnas att jag var på tippen med barnen idag och skulle dumpa lite trädgårdsavfall och då ligger det 7 rullar gräs och väntar på mig. In med dem i skuffen och sen hem och rulla ut dem i trädgården. Det är för övrigt dags för lite mer jord och att fixa det sista gräset sen börjar det likna nåt och sommaren kan bli riktigt nice 🙂
Just nu sitter Tilde och hänger över den stora telefonen och säger “jag vill inte kräkas, om det kommer en önskestjärna så ska jag önska att det inte finns nåt som heter kräkas mer”… Vi får väl se hur natten blir.
Rock on
//Kibbe
Så har det det hänt en gång till. Jag har lyckats fylla år. Den här dagen lyckades jag pricka in riktigt bra väder och höga halter av pollen. Så vad räknades då “hem” i paketen (som för övrigt Linus hävdade var svåröppnade så det var nog bäst att han hjälpte till…)? Nåja, samlingen bestod av: cappuccino muggar, stroller, tröja, vattenkaraff till whiskyn, regnbrallor, lite växter, solstol…
Helt nöjd, barnen röjde runt med kusinerna och en händelse uppstod. En något överviktig kaxig flicka i 8-9 årsåldern stannade till och tyckte att de var högljudda och borde sänka volymen, det finns ju faktiskt folk som sover. Till saken ska man då säga att våra barn somnade 20.30 och vid tillfället var kl ca 18.00 *s*. Hon verkade klart störd på att våra barn lekte och hade roligt. Undrar hur hon själv kommer vara som medelålders gnälltant, ingen man vill stöta sig med :-).
Nu är det återigen en härlig Bakuganmorgon. Linus kommenterar “Elis har en sån”, “Den har jag”, “Wow, supercoolt”…
Sådär ja…en heldag i Kolmården med dagiset Björnligan. Den stora lampan har lyst hela dagen, vinden har lyst med sin frånvaro, barnen har lyst med den glädje som bara en 3-åring och en 5-åring kan uppbåda när de omges av dagiskompisar, föräldrar och alla möjliga “vilda djur”.
Fantastiskt intressant att se hur mycket de orkar när stimulansen är den rätta. Sen vet jag ju att Linus kommer gnälla om att han inte orkar gå hem från dagis i morgon trots att han två sekunder tidigare jagat sina kompisar i superfart som den supercoola kille han är. Det är mycket som är super i hans liv just nu 🙂
Kolmården då? Jo jag gillar det och förstår verkligen att det har gått bra för dem de senaste åren. Känns som om de satsar på “rätt grejer” i en bra kombination. Allt är fräsch och känns nytt förutom de där stackars kamelerna som ser lite luggslitna ut…och ja…Bamseteatern såklart, såg inte Lille Skutt och vargen med kompisar lite slitna ut de också? Men annars så var allt toppen.
Helt underbart att glida omkring utan en fruktansvärd massa människor också. Jag kan verkligen rekommendera en vardag i Maj med halva priset i bergochdalbanan + minimalt med människor på andra ställen.
>
Så har det då hänt. Efter en vecka med lapp på dagis som förkunnar “Det går nu maginfluensa på Björnligan” så fick Tilde i eftermiddags ont i magen. Med lätt feber la hon sig i sängen tidigt och det tog inte många minuter förrän vi hängde över hinken och tömde maginnehållet. För egen del fokuserades insatsen på att stödja henne med handen mot pannan, leverera vatten för sköljning och sedan torka av henne. Det hela avslutades med lite klassiskt öronpill innan hon föll in i en orolig sömn.
