Bilder

För ett par månader sen, närmare bestämt på lillasysters födelsedag, när vi var hemma hos Johanna och Co hade de en fotograf från A-hus på besök. Tanken var väl mest att fota huset för katalog etc men även våra barn verkar ha fastnat på en del bilder och det blev några riktigt bra kort. Bilderna hittar ni på: Tilde och kusinerna.

Fler bilder från fototillfället ser ut att finnas på A-hus hemsida, ex första bilden i karusellen på startsidan (tag chansen att se)… Det är dock lite oklart om vi kommer att få se syster yster i bara handduk med naket barn på webben.

Husbil och avslöjandet…

Så har vi då bokat husbilen vilket ni kan se på bilden som jag bifogade. Vi kommer att bo och resa runt i en Britz Escape med plats för fem personer så det bör vara gott om utrymme för oss fyra. Det som varit utmaningen i det hela är att hitta en husbil som tar två s.k. booster seats, dvs barnstolar. Som sann och noggrann svensk ska självklart barnen resa säkert. Det visade sig ganska tidigt att inte alla husbilar i Australien kunde husera två stolar (det är sedan typ nåt halvår tillbaka lag på att barn upp till åtta år ska sitta i barnstol). Detta föranledde exempelvis följande uttalande i en mailkonversation med en hyrfirma:

Please advise the weight of your 6 year old and we can see if they are able to travel without a booster seat.

Hell yeah…klart att Tilde kan sitta utan stol om hon väger tillräckligt mycket trots att det är olagligt…eller? Skulle inte tro det…

Sen har vi berättat för barnen. De tog det riktigt bra och ögonen tindrade på dem båda när vi berättade vart vi skulle åka och hur länge vi skulle vara iväg. Visserligen kryddade vi med lite “simma med delfiner” och “klappa kängurur” men vad gör man inte?

En av de stora anledningarna till att vi berättade var vaccinationer. Vi hade nog så smått förträngt att vi måste uppgradera med lite mer skydd av typen japansk encefalit och annat smått och gott så senare i veckan bär det av till vaccinationskliniken så får vi se hur det hela slutar.

Dags att skicka in “föräldraledighetsansökan” också… Var på konferens i början av förra veckan och även i slutet av den veckan plus att en del vänner runtomkring fått reda på att vi ska åka nu så många frågor och förklaringar blir det. Genomgående är nog ändå att alla säger “vad kul”, “det låter som en fantastisk resa” eller “tänk om man kunde göra så själv”. Sen är det klart att det finns en och annan skeptiker också men det får vi väl bjuda på eller hur?

Ännu en årsdag

Så har ännu ett år gått sedan den sorgliga men ändå glädjefyllda dagen 24 okober 2007 när lillebror Daniel gick bort.

Det är helt fantastiskt och på samma gång otroligt tragiskt. Det var en helt fantastisk dag: vädret var helt underbart (precis som det varit varje år hittills just 24 oktober), alla i familjen var där och vi fick alla ta farväl. Nu gör ju inte det att det känns lättare idag. Ibland undrar jag själv om man glömmer för fort. Jag Kan komma på mig själv med att jag inte tänkt på Daniel på flera dagar men i dessa lägen har jag kommit fram till att det inte är sant. Daniel finns alltid med mig i tankarna och i allt jag gör. Vi delade så otroligt mycket under vår alltför korta tid.Bröderna...

Hittade något gammalt inlägg från en numera nedlagd blogg – en blogg som jag skrev lite i under den tid när Daniel var sjuk.

2006-12-03:

Hade just ett litet snack med lillebror på msn och det känns väl inte helt kul att lämna honom sådär när han är på väg in i en tung vecka. Finns en hel del man skulle kunna göra för att han skulle bli bra igen. Håller tummarna krampaktigt mest hela tiden att något ska fungera men det är nog lite svårt att påverka tyvärr.

Jag har lagt upp den här texten tidigare men jag gör det igen. Den är så grymt träffande och bra (Alterbridge – In Loving Memory):

Thanks for all you’ve done
I’ve missed you for so long
I can’t believe you’re gone
You still live in me
I feel you in the wind
You guide me constantly

Det känns bra att minnas. Det känns bra att veta att Daniel på något sätt hade kommit till ett avslut, till en punkt där han ville gå vidare. Det känns bra att vi är många som minns. Ändå…som vi skrev i tidningen idag:

Vi saknar dig varje dag

Vinter och födelsedag

Idag präglas dagen av funderingar kring den kommande vintern. “Baksidan” av att åka iväg hela kvartal 1 blir ju att skidåkning blir nedprioriterat. Runt mig börjar det dyka upp diskussioner kring vart alla ska åka. Ett gäng på 8 personer drar till Val d’Isere av alla ställen i världen – mitt Val! Någon annan tar sig iväg till Italien…

Börjar fundera på om jag på något sätt kan motivera in en tripp till Kittel eller kanske Gränsen i april/maj. Hur argumenterar man för detta hemma när budgeten för 3-månaderstrippen är alldeles för stor och att man kanske behöver komma tillbaka och jobba fram till sommaren? Måste få åka skidor…

Nästa ämne – födelsedag!

Linus har sedan i maj (när jag fyllde år) konstant brutit samman när “alla andra bara fyller år” men inte han. Nu är det i alla fall dags för det lilla blonda yrvädret att fylla fyra år. Kan redan här och nu avslöja att han får ett nytt skrivbord, Star wars och Powerminers lego, en mp3 spelare (som inte verkar dyka upp förrän måndag) och sen säkert ett helt gäng med fler presenter. Han kommer med all säkerhet att bli nöjd. Damn…det känns inte så länge sedan han bara var en liten rund skrutt och nu fyller han fyra. Här hade jag tänkt lägga in en bild men min gamla relik till telefon klarar inte av att skicka över bilder – tack för det Acando!

Nåväl. Ser fram mot dubbla barnkalas och val i helgen. Återstår att se om allt slutar positivt…