Vaknade i morse och halsen kändes som tur var ganska ok. Solen strålade över bergen och prognoserna utlovade solsken och ca 23 grader, med andra ord perfekt cykelväder. Efter en liten frukost och koll av utrustning plus laddning av gel etc i tröjan skjutsades jag upp till starten i Bad Goisern. När klockan tickade fram mot 9.00 smög sig nervositeten på. Så grymt härligt att stå i ett startled med ca 1100 startande efter resan fram till detta.
Som en liten uppfräschning bifogar jag återigen höjdkurvan för loppet…
Inledningen var brutal med ca 850 meter uppför första milen. Asfalten tog snart slut och klättringen på branta grusvägar inleddes. Jag har nog aldrig tidigare kört så mycket på första växeln… Klättringen var slut efter 1:18 och då menar jag inte minuter utan timmar! Efter det kom en längre utförslöpa med riktigt sköna farter på upp mot 40 km/h på grusvägar med rullgrus. Det var mer än en gång under det här loppet som jag tänkte tanken “vad händer om jag skrotar nu?”.
Efter en liten lagom uppförsknäpp på ca 300 meter kom en ny skön utförslöpa och där small självklart bakdäcket så det var bara att ta fram slang och verktyg. Tappade ca 100 platser och 12 minuter på det däckbytet men efter det började jag plocka placeringar från den plats 659 som jag då var på.
Efter skön fart och vacker cykling utmed sjöarna ett par mil började så den helt vansinniga klättringen upp från Hallstatt. Till att börja med cyklade alla men vartefter lutningen ökade klev fler och fler av och till slut även jag. Klättringen var på totalt 1200 meter med ett litet avbrott i en utförslöpa. Vid ett tillfälle när ALLA går uppför en otroligt lång asfalterad uppförsbacke kunde jag knappt hålla mig från att börja skratta eftersom det var så vansinnigt brant. Väl uppe på dagens högsta höjd ca 1400 meter rullade vi utför med upp mot 53 km/h (återigen på dessa vansinnigt läskiga grusvägar). Under loppet kunde jag inte undvika att nynna på “what comes down must go up” samtidigt som jag ändå log för jag började känna att jag kommer fixa detta. Visst var benen vansinnigt tunga och efter den sista stigningen på 450 meter gjorde det till och med ont i benen när jag trampade utför.
Väl nera i Gosau så började dock den “sköna” delen av banan när vi rullade sista 25 km utför varav de sista 15 var på asfalt. Här lyckades jag hitta ny energi och plockade nog ett 15-tal platser.
Väl inne i mål var känslan precis som förväntat. Så sjukt d-a skönt att fixa detta! Självklart tar jag med mig några lärdomar och inser att Österrikarna måste vara smått galna, bergsgetter som de är, för såhär mycket har jag aldrig klättrat med cykel. Jag fascineras också av de som körde långa sträckan som startade kl 05.00 på morgonen. På slutet fick jag rygg på några av dem men oavsett att de kört 9 mil mer än mig och 3200 höjdmeter till så hade jag inte en chans att hänga på dem när det kom en liten uppförsknäpp.
Resultatet då? Plats 504 på tiden 8.23 är något som jag är grymt nöjd med.
Gör jag det igen då? Ja vem vet. Jag gillar förvisso mer att köra plattcykling med mindre backar men ska jag göra det här igen så kommer jag träna MYCKET mer backe innan.
Loppet i sig var otroligt välordnat och det fanns inte ett enda ställe där man kunde köra fel tack vara alla funktionärer runt banan (något för svenska arrangörer att ta med sig då jag varit nära att köra fel på alla mina senaste lopp i Sverige!). Hela tävlingen omgärdas också av en otroligt skön feststämning med massor av folk runt banan som hejar på och sprutar vatten för att kyla ner en.
En sak är i alla fall säker och det är att jag strax kommer somna otroligt lätt och sova tungt i natt.
Just ja. All statistik som min grymma Suunto fångat upp finns på: http://www.movescount.com/moves/move15833929. Snabbanalys säger att jag klättrat i 5 timmar och 55 minuter, maxfart 60,5 km/h (vilket jag är osäker på om det stämmer) samt att snitthastigheten var 14.25 km/h…
