Årets största mål?

Somliga kan nog tycka att jag tränar en hel del och en del kanske till och med anser att jag tränar för mycket. I år har min träning ett huvudmål och det är och har varit Salzkammergut Trophy.

Hšhendiagramm 2011_B_final

Tävlingen är ett “bergsmaraton” på MTB och bara höjdkurvan får mig att bli lätt darrig i knäna. Anmälan gjorde jag ju någon gång i november/december och just när jag gjorde den satt jag hemma i soffan med ett stort gips. Tävlingen har, mentalt, funnits med i mina tankar i drygt två år men om knappt tre veckor är det dags att realisera planerna när jag ställer mig på startlinjen för att ta mig igenom den “korta” sträckan som är ca 12 mil och EXAKT 3858 höjdmeter. Tilläggas ska kanske att den långa sträckan är dryga 21 mil och 7000 höjdmeter men den fanns inte ens på kartan den här gången…

Mitt träningsupplägg har väl varit lite haltande och jag har varit tvungen att fokusera lite mer på kvantitet än kvalitet eftersom jag legat efter redan från början. Formen känns väl just nu lite lagom bra och några mtb-lopp har jag hunnit med. Till helgen blir det ännu ett lopp när jag beger mig ner till Eksjö med Richard för att köra Ränneslättsturen.

Min tanke är att fylla på här med lite fler kommentarer och förberedelser inför och efter trippen ner till Österrike.

Biorummet på gång

Arbetet med biorummet går fortsatt framåt. Under jul- och nyårshelgen har taket kommit på plats och målats plus att vi hunnit med att måla väggen som ska vara bakom duken i en mörk bioröd färg som blev kanonbra. Vi var väl båda lite oroliga både över det mörkgrå taket som är på plats och den mörkröda väggen men i nuläget ser allt bra ut.

Elen är “preliminärt” framdragen och taket är förberett för spotar. Nu sitter vi och kollar på ledslingor som vi har en idé om att dra runt hela taket bakom en taklist för att få mer ljus och en skön känsla. Spanade in ledstripes på Ljustema (http://www.ljustema.se/12-varmvita-ledstripes) och jag tror det blir ett par sådana. Frågan är nu om vi ska använda vanliga taklister eller multilisten som också finns på Ljustema (http://www.ljustema.se/88-multilist). Ledlampor ska ju också upp i taket så det kan bli flera saker i beställningen.

Bifogar någon bild på hur det ser ut i nuläget i biogrottan…

 

Innan städning:WP_20130106_003

Lite kabelhärva innan taket kommer på plats:WP_20121229_005

 

Det rör ju på sig

Här sitter herr och fru Nyberg på en campingplats i Jervis Bay efter att ha tillbringat de sista dagarna med ’animal encounters’. Det är ganska kul hur vissa ord och uttryck inte gör sig bra på svenska.

Vi har flackat omkring en hel del de sista dagarna. När vi lämnade Phillip Island och spanade in vädret blev vi lite besvikna och insåg att regnguden landat i en husbil och nu var på väg norrut utmed östkusten. Regnet lyst förvisso i stor utsträckning med sin frånvaro men himlen var molning och kvicksilvret pekade på dryga 22 eller nåt liknande. Städer såsom Sale, Bairnsdale fick sina besök. Efter Lakes Entrance och shopping av lite färska räkor rattade jag vårt monster upp mot bergen och Buchan. Väl framme där så insåg vi att här fanns en fantastiskt trevlig camping med trevliga människor, allt en husbil behöver och allt detta för en något mer modest peng än vi varit vana vid. Dagen efter tog vi en tur ner i en av Buchans grottor under en 45-minuters tur när vi fick se en helt fantastisk grotta.

Nästa natt tillbringades efter en något lång och regnig körning i fantastiska Mallacoota och här genomförde både herr och fru Nyberg sina första tränings-/löppass på mycket länge vilket endast påvisade det faktum att god mat, gott vin och öl inte alls är bra för flåset.

Så fortsatte vi då norrut över safirkusten och upp till lilla Tathra som ligger helt fantastiskt ute på en udde med en stor bukt nedanför sig. Här fick vi vår största chock hittills när en camping ville ha lite över 400 kronor för en natt. Vi valde dock en på andra sidan gatan för halva priset vilket kändes mycket bra.

Dagen efter tog vi ett stopp vid en havspool, dvs en naturlig pool som fylls på av havsvattnet. Lite kallt i vattnet men ganska häftigt att simma i en pool där vattnet sköljer in och ibland åker en och annan fisk med också. Nåväl, vi tågar norrut och bestämmer oss för att stanna på en camping som visar sig vara fantastiskt bra med stor pool, bra lekplats och en härlig strand. Vädret visar sig dock inte från sin bästa sida så när vi väl hängt ut vår tvätt för första gången här i Oz så öppnar sig himlen. Hade det inte varit för detta och det efterföljande regnet så hade vi nog stannat någon dag på den campingen och bara tagit det lugnt. Istället för detta så fortsätter vi och stannar till i Batemans Bay där vi går på Birdland där vi alla får klappa koala, wombat, kängruru och en diamantpyton (den senare klappade Tilde, Linus och jag medan den hängde runt Jessicas hals).

Vi ’blåser’ efter lite lunch och shopping vidare och det blir en lite för lång körning eftersom de campingplatser vi passerar ligger lite för långt från stora vägen. Till slut kommer vi så fram till Jervis Bay och den lilla orten Huskisson där vi bestämmer oss för att stanna två nätter. Det finns väl flera anledningar till ett längre stopp. För det första så har vi idag varit ute på en ’delfinsafari’ dvs vi åkte ut med en båt i fantastiska Jervis Bay för att få se delfiner i det fria. När båten precis var på väg att vända hemåt så kom de då – ca 15-20 delfiner simmade, hoppade och busade runt vår båt under ca 20 minuter och det var fantastiskt kul att se. Tilde och Linus skulle ABSOLUT INTE ut på nån båt och se delfiner när vi väl gick mot båten men när de väl fått se dem simma och busa så erkände de att det faktiskt var riktigt kul och spännande.

I morgon kommer vi förmodligen besöka något vattenfall men sen siktar vi på Blue Mountains och vår plan är att lämna Sydney obesökt för denna gången. Skälen är väl flera men främst så är vi inte sugna på storstad och vi känner också att vi gjort Sydney sist vi var här och i ärlighetens namn så är inte storstad det bästa resmålet med en fyra och en sexåring.

Vi börjar så smått komma in i livet med husbil och dagarna har en viss rutin. Vi går upp fruktansvärt tidigt, dvs vid kvart i åtta och vårt mål är att komma iväg 9 vilket vi hittills aldrig lyckats med utan klockan är snarast närmare 10 när vi väl drar iväg. Tilde och Linus tycker det är kul att åka husbil så det faktum att vi ”måste” köra några timmar varje dag är inget problem alls. Vi väljer ofta att stanna på någon av alla fantastiska rastplatser för lunch som vi då lagar själva. Rastplatserna har nästan alltid en bra lekplats och gratis grillar så det är tokigt lätt att grilla/steka på sina hamburgare eller vad vi nu äter för dagen. På kvällarna blir det ofta grillat kött med majskolv så vi får nog säga att vi startat grillsäsongen tidigt i år men vi älskar ju just den maten så inga problem för oss där inte. Det blir väl dock inte riktigt detsamma då som hemma då grillarna oftast är av modellen stekhäll (el- eller gasvärmd) så visst saknar jag min Weber.

Husbilen som är ganska stor och självklart högerstyrd rattas numera utan några större problem (ta i trä) och jag tycker nog anpassningen till vänstertrafik är klart smärtfri men jag har ju övat några gånger förut. Jessica får man dock slita tag i ibland när vi ska gå över vägen men hon börjar få ordning på det där med höger och vänster också.

Nåväl. Vi hörs snart igen.

Ja just det – för er som minns. Sunkist lever men är numera kolsyrad…

Bye Bye Bangkok och att resa med barn

Planet har lyft och här sitter vi 10.000 meter upp i luften på väg mot Kuala Lumpur. Resan såhär långt har varit bra, rolig, spännande, jobbig, bråkig och allt annat som den är när man reser med barn.

Tittar vi på kartan och ser hur vi har åkt så kanske det inte ser helt optimalt ut och ännu “värre” kommer det ju bli nu efter dagens och morgondagens flygning. Vi flyger ju nu till KL där vi kommer bo på “vårt” hotell Pan Pacific där vi bodde första natten när vi anlände från Sverige. I morgon flyger vi till Krabi (igen) och tar oss sen ut till Railay där vi stannar sex nätter på en sjysst resort. Tanken där är väl sol, bad, kanske klättring och nån utflykt med båt. Vi har inte riktigt bestämt vad vi gör efter det och vart vi tar vägen. Det som vi VET att vi vill göra är att vara i Kuala Lumpur 7:e och 8:e Februari och sen bo på Pan Pacific natten till den 9:e. Flyget går sedan på morgonen den 9:e till Melbourne.

Just nu känns det lite stökigt att åka ner till KL och sen tillbaka till Thailand men våra 30 dagar är slut i morgon så vi måste ut ur Thailand och eftersom Koh Lipe var fullbokat (på de ställen vi ville bo) så kör vi till Railay istället vilket inte är helt fel det heller. Vi är ju flexibla.

Hur är det då att resa med barn på det sätt vi gör då?

Det är fantastiskt roligt, fantastiskt jobbigt och fantastiskt umananade.

Barnen klarar av resandet otroligt bra om man bortser från att de bitvis är klart bråkiga men å andra sidan måste man ju se till att de faktiskt är tillsammans 24 timmar per dygn och i princip aldrig är lediga från varandra så det är nog inte så konstigt. Detta tär ju dock en del på föräldrarnas tålamod… Båda är otroligt duktiga när det kommer till att resa runt. Det har aldrig varit något större problem att vi rest en heldag. När vi åkte från Koh Jum till Koh Pha-Ngan så reste vi ju från klockan 8 på morgonen till 18 på kvällen utan någon riktig mat och utan några egentliga pauser. Visst var vi alla trötta när vi kom fram men allt gick bra och de gillar att resa runt säger de. Det vi upplever som största “problemet” (diskutabelt om det ett problem men) är att våra barn är sjukt blyga när det kommer till en situation när de ska hälsa på någon, tacka någon eller leka med några barn som vill leka (kan vara både svenska barn eller andra). Det är väl i sig inget jätteproblem men visst hade det varit lite roligt om de snappat upp lite kompisar på vägen som avkoppling från varandra. På Lanta träffade vi ju på Apelgrens och då hade de lite kompisar och kanonkul en par dagar (tack för det Apelgrens och hoppas ni har det bra).

Inser att det här blir ett låååångt inlägg men jag tror att en del av er ändå är nyfikna på det här med att resa med barn.

Thailand är för övrigt (som många av er vet) ett grymt trevligt och enkelt land att resa runt i. Barnen uppskattas överallt och får uppmärksamhet. Det har visat sig att det är Linus med sitt lockiga ljusa hår som är favoriten och alla ska pilla honom (och självklart även Tilde) i håret eller nypa dem i armen (det där sista gillar inte Linus riktigt). På Had Son (Koh Pha-Ngan) var det en feminin kille som uttalade sig om Linus som “sexy little boy” och det kanske känns lite olustigt och Linus tyckte att han var lite väl jobbig men som tur var så flyttade vi ju vidare.

På hotellet som vi kommer bo nu i natt så finns det bra WiFi och det ligger väl några samtal hem via Skype i pipelinen så om ni har ett konto är det bara att logga in så får vi se vem vi träffar på där.

Magsjuka och en sexåring…

Man ska aldrig tro att man klarar sig…anlände till landet i söndags vid 11-snåret och inledde det hela med en fika. Lägger in en gammal bild för att visa hur vackert det kan vara:

landet

Nåja, den här gången började magen rumla lite efter fikan…det hela kulminerade frampå kvällen när och jag besparar er från alla detaljer men idag tisdag är jag tillbaka något sånär på benen och börjar hämta mig.

Så till den där lilla blivande sexåringen vi har här hemma. Nuförtiden går både Jessica och jag som på tå vad gäller henne. Allt man säger och ska göra med henne lätt inlindat och man närmar henne sig med försiktighet.

“Varför i hela världen då? Det låter ju som värsta curlingen?”

Mja…curling vet jag inte just men hon är som en bomb på bristningsgränsen att explodera. Vet att nån omnämnnde sexårsålder som “lilla tonåren” och jag är benägen att hålla med. Varje kväll plockar vi (självklart) fram kläder tillsammans med henne för det är ett känsligt kapitel det där med vad man har på sig och så har det alltid varit. Nu har det hela eskalerat… I morse skulle hon ha på sig en superfin klänning från Me & I som hon älskar och ett par strumpbyxor…det hela slutade med att jag bar henne skrikande och gråtande till dagis där jag till slut försökte försonas med henne. Nåja…jag vet att det om en stund blir mycket kramar för hon har ångrat sig hela dagen. Vad jobbigt det måste vara.

Stackars lillebror, som har ett bra humör han med, gick omkring såhär medan hon skrek som värst i morse:

Linus med peltor

//Kibbe

>Tiden går

>Klockan slår eller hur är det man säger på Söderstadion?


Sista tiden har ägnats åt ganska mycket träning, en del jobb, ladda för kommande semester…

Kroppen börjar komma i trim igen när knät känns ok för att köra med. Blivit en del löpning, spinning och även styrka så nu känner jag mig igång. Hoppas bara knät håller.

Om bara några dagar drar vi med familjen till Idre för en grymt skön vecka (hoppas vi) med sol och kraftig utveckling av “di smaus” utveckling. Det ska bli skitkul att se hur långt de kommer i utvecklingen detta andra år på lagg. Själv har jag inte bestämt mig för Telisar eller slalom men det börjar luta mot slalom. I Idre kommer även några av våra kompisar vara så det kan bli en höjdarvecka. Kul!



>Migrationsverket och pubsubhubbub

>Idag var vi på ett besök på Migrationsverket och diskuterade deras nya externwebb samt det nya intranät de har på gång. Fantastiskt intressant hur mycket man kan lära av varandra när man kontaktar andra myndigheter. Som en del av er kanske vet så jobbar jag ju sedan en tid som förvaltningsansvarig för www.transportstyrelsen.se och deras intranät.


Vi har den senaste tiden kikat närmare på kommunala bolag, myndigheter och landsting och det finns en stor möjlighet till erfarenhetsutbyte i regionen. Nu ska vi bara se till att få lite ordning och struktur på det hela… Spännande samtidigt som vi håller på med intressant utveckling av våra egna webbplatser det här året.

Kollade även in lite feeds på kvällskvisten och fastnade för pubsubhubbub. Eller ska man helt enkelt kanske bara säga push?

I’m off to bed. OS – kul med medaljer, guld etc men “couldn’t care less”



>Natur vs Infrastruktur

>En vän hade idag status Infrastruktur – Natur 0 – 10 som status på Facebook idag.


Tanken är inte helt fel. Genom den tid som människan funnits på jorden så har vi konstant försökt att förändra naturen och få den att anpassa sig till oss. Ibland kanske det vore på tiden att vi också anpassar oss och bara “glider med”? När det är full snöstorm så kanske man inte borde ge sig ut i trafiken om man inte prompt måste? Att shoppa nya brallor eller vad det nu är kanske kan vänta till i morgon?

Rent generellt kanske det är lite väl mycket “måsten” i våra liv?

Är nog inte bättre själv i många fall men ibland kan även jag fundera lite 😉