Tag: australien

Allt har ett slut – och en fortsättning

Till dig som läser: förbered dig på ett låååångt inlägg…

Just nu sitter vi på flyget mellan Kuala Lumpur och Melbourne på 10.500 meters höjd. För första gången har det varit en lite guppig resa men lite turbulens är ju alltid uppiggande.

Morgonen började på ett lite oväntat sätt. När vi checkade ut så visade det sig att frukost inte ingick i rumspriset (något som man inser att man inte alltid tänker på eftersom det alltid gör det i Sverige) så det slutade med 250 kronor extra för några mackor som vi snabbt kastade i oss och barnen åt som vanligt inget.

Den andra händelsen var lite mer skrämmande. Efter att ha åkt den lilla golfbilen från hotellet till flygplatsen så skulle vi ju checka in på vår flight med Malaysian Airlines. För att flyga till Australien måste man ju ha visum vilket vi fixat långt i förväg. Jag såg att hon höll på massor med Jessicas pass och till slut berättade hon att det stod “DO NOT BOARD” på Jessica… Jessica själv började då bli riktigt riktigt nervös samtidigt som vi nog båda tänkte på tillfället när vi fixat våra visum eftersom jag då gjorde mitt, Linus och Tildes och sen gjorde Jessica sitt eget. Hade något gått galet? Som tur är så hade vi med oss utskrifter på alla våra visum. Efter ytterligare 15-20 minuters nervös väntan så var dock allt ok. Tydligen så har Jessicas visum ‘försvunnit’ i systemet. Mystiskt! Hursomhelst så rök vår shoppingtid på flygplatsen där och med lite lagom hast fick vi bege oss till gaten.

De sista dagarna har annars präglats av lite blandade känslor och upplevelser. Vi har ju varit på Railay som vi gillar skarpt men tyvärr så är det lite väl packat med folk och resorts men vi hittade ett par guldkorn. Efter Railay så flyttade vi in till Aonang och bodde på Cliff Beach Resort i fyra nätter. Den första natten där gav mig en fantastisk ryggvärk som jag brottats med några dagar nu. Efter ett besök på ett apotek så fick jag klart sjyssta mediciner med antiinflammatoriskt, muskelavslappnande samt smärtstillande (tydligen lite morfin i). En dag tog jag en vespa in till Krabi town och letade efter en kiropraktor som inte visade sig finnas. Nu har dock ryggen blivit bättre så med några dagar till blir det nog helt ok. Lite trist eftersom vi sista veckan bott på hotell med gym men ingen träning där inte. Aonang är lite som ett Thailändsk Mallorca eller Playa Ingles med svenskar överallt. Inget vi egentligen rekommenderar men har man aldrig varit i Thailand förut och inte känner sig alltför äventyrlig så funkar det nog för många.

Efter detta tog vi en liten buss till Phuket med en natt på Phuket Airport Hotel (enkelt, billigt men ok) och sen tidigt flyg till Kuala Lumpur. Datorn hade ju gått sönder igen (den här gången en liten ‘pin’ till elsladden) så första målet var att se om vi kunde få den reparerad. Tro det eller ej men när vi sitter i taxin och är ca 100 meter från hotellet vi ska bo på så ser jag ‘Asus Royal Service Center’ i huset bredvid hotellet! Lite flyt ska man ha. De hade egentligen två dagar för att laga men jag lyckades få den fixad till nästa dag.

Vi tog sedan en snabb tur i lite shoppingcenter och handlade skor och lite annat smått och gott. En resa upp i Petronas Twin Towers blev det också men tyvärr var biljetterna till de högre våningarna slut så dit kom vi inte. Vi tog sen tåget ut till flygplatsen och Pan Pacific som vi bodde på för tredje gången – vi gillar verkligen det hotellet och kan rekommendera det.

Australien då?

Ja vi har ganska stora förväntningar på det kommande äventyret. Både Jessica och jag älskade Sydney när vi var där sist och barnen har målat upp en bild av fantastiska äventyr så det kan bli intressant värre.

Vi landar ikväll vid 20.30 och tanken var att bo hos vår vän David några nätter innan han ska iväg till Indien. Tyvärr har hans avfärd flyttats så han åker redan i morgon och vi hoppas nu att han hinner träffa oss ikväll en sväng. Vi kommer att bo på hotell första natten och sen hemma i hans hus tillsammans med en vän till honom. Den 13e hämtar vi sen husbilen och drar iväg ut på vägarna. Ev försöker vi hämta ut den en dag tidigare men det beror lite på hur mycket tid vi vill spendera i Melbourne och om husbilen är ledig redan då.

Resvägen har ju sedan tidigare varit planerad att gå från Melbourne till Cairns och i princip utmed kusten med en del inslag inåt i landet och vi håller just nu på att läsa lite i våra guideböcker. Pga det senaste väderstrulet är vi inte 100% säkra på att detta blir färdvägen nu. Helst vill vi köra som vi planerat men det finns en liten liten risk att vi planerar om och istället åker utmed sydkusten bort till västkusten och Perth och sen uppåt mot Broome. Detta är ju något som vi kommer bestämma under de närmaste dagarna lite beroende på vad de säger på hyrbilsfirman och vad som sägs på nyheter. Det spelar egentligen ingen roll vilken väg vi tar för båda rutterna har otroligt mycket som är sevärt. Östkusten är väl lite mer ‘standard’ sett till hur de flesta reser. Vi har pratat en del med David och andra om västkusten och även den rutten lockar (David är själv från Perth och vi har två kompisar som finns i trakterna däromkring också).

Det här blev ju lite av en uppsats känns det som men jag vet att en del av er gillar att läsa mycket om vad som händer oss och har ni tagit er såhär långt så har ni fått liter mer ‘kött på benen’.

Ta hand om er och glöm inte kommentarerna här på bloggen (tacksam om ni lägger dem här istället för på FB så man får ihop helheten…)

Att resa med Nyberg = naturkatastrof

Så har det då bevisats igen! Att resa med oss innebär att drabbas av naturkatastrofer och jag tror faktiskt att det är jag själv som är Rob McKenna. Jag bara måste lägga in ett citat från Ajöss och tack för fisken här:

“And as he drove on, the rain clouds dragged down the sky after him for, though he did not know it, Rob McKenna was a Rain God. All he knew was that his working days were miserable and he had a succession of lousy holidays. All the clouds knew was that they loved him and wanted to be near him, to cherish him and to water him”.

Sådär ja. Nu vet ni. Om ni inte tror mig så kommer här ett litet axplock av tidigare semestrar:

  • Resa till Budapest 2005 i typ april – Vi tänkte vid detta tillfälle hälsa på våren och få lite vårkänsla på vår första resa utan barn men vad händer då? Jo men självklart så drabbas just Budapest av en liten köldknäpp så när vi anländer (i vårjackor) visar det sig vara runt nollan och regn en hel långweekend.
  • Midsommar 2007 – vi befinner oss tillsammans med familjen Häger i Mullsjö. Förmodligen har det aldrig regnat så mycket tidigare i just Mullsjö. De skjuter till och med upp resandet av midsommarstången till midsommardagen när vi befinner oss på festplatsen vid 2-snåret…
  • Sommaren 2007 i Varberg – under en semestervecka i Varberg visar det sig att just Varberg förmodligen aldrig fått mer regn. Det står regn i stora pölar utanför vår mycket lilla campingstuga vid Apelviken. Som lite bonus blev det typ katastrofvarning runt mammas land när vi väl skulle vara där också.
  • Vinter 2007 Val d’Isere – tillsammans med Sverker blir jag strandsatt/insnöad i en tågvagn i Bourg St Maurice där jag tillbringar ett par timmar sovandes i två tågsäten innan bussen tar oss vidare upp mot Val. Halvvägs upp stannar vi i en tunnel eftersom en lavin just gått över vägen framför. Hela resan slutar med en missad skiddag, ett lavinåk och självklart en massa underbar puderåkning.
  • Våren 2010 – Jessica och jag hade tänkt åka till London men det skulle vi inte ha tänkt såklart. En vulkan exploderar och ser till att vi får stanna hemma.
  • Irland i Juli 2001 (typ) – bland palmer och nära golfströmmen drabbas vi av den kallaste sommaren i mannaminne. Iklädda tjocktröjor och regnjackor fick vi i max 15 grader titta på underbara sandstränder

Och så då till den stora anledningen att jag skriver detta just nu, här idag när jag sitter på balkongen i Ao Nang Krabi.

Jo ni förstår (inga nyheter för er såklart men…) att det däringa lilla landet Australien som vi ska har också drabbats av en naturkatastrof. Det har regnat jäääättemycket och de har översvämningar. Till råga på allt så toppar de idag upp med en tyfon av modell större. Detta innebär att vi nu sitter här och kollar in väderprognoser, läser vägrapporter och läget i de drabbade områden som finns i New South Wales och Queensland (jag behöver väl inte tillägga att det är just dessa områden vi tänkt resa till?).

Just nu (notera just nu) verkar det faktiskt som att läget håller på att förbättras så att vi kan resa den väg som vi tänkt oss. Viss försiktighet och anpassning av färdväg kommer nog att bli nödvändig just runt Brisbane men annars ser det ut som om läget kommer att ha förbättrats avsevärt tills vi väl är där. Vi räknar med att vara i området kring Brisbane nånstans i början av Mars så vi har ju lite tid på oss att anpassa färdvägen och följa utvecklingen.

Railay

En dag på Railay kan se ut enligt följande:

Vi vaknar vid 8-snåret, tar oss sakta men säkert ur sängarna och landar vid frukostbordet framåt kvart i nio. Försöker sen få i Linus lite frukost vilket oftast går sådär men vi tar med oss ett par bananer från fruktbordet som vi kan ladda i nån timme eller två senare. Efter detta skriker ofta både Tilde och Linus att de vill till poolen. Det brukar då bli nån timma där innan vi trycker i nämnda bananer. Kanske går en sväng på stranden men sen är det helt plötsligt dags för lunch. Var ska vi äta lunch idag då? Vad ska vi äta? Oftast slutar det med att barnen vill äta på vårt hotell (vadå vanemänniskor och i behov av rutiner?) och vi argumenterar för att äta nån annanstans och se nåt annat. Ibland lyckas vi och ibland inte. Tilde och Linus börjar bli bra på att förhandla så det kan låta något liknande detta: “men om vi äter på vårt hotell nu på lunchen så kan ni få bestämma ikväll och då kan vi gå nån annanstans” (säger då T och L). Hmmm…vi låter det vara så och tycker det är kul att de faktiskt engagerar sig – på gott och ont då såklart.

Efter lunchen brukar det laddas för pool igen för här på Railay har vi inte lyckats snorkla något från stranden och jag är inte helt hundra på att snorklingen från stranden är bra. Eftermiddagen innebär sedan oftast glass och helt plötsligt är klockan 17 eller 18 och det börjar bli dags för en dusch och sen dagens andra stora beslut: “var ska vi äta?”. Helt plötsligt har barnen glömt bort förmiddagens förhandling och vill äta på hotellet igen! Vad är nu detta egentligen? Tänk om Jan Eliasson använt detta förhandlingssätt? Hur hade det då blivit med Armenien – Azerbajdzan eller i Iran – Irak?

Nåja…ibland lyckas vi få gå nån annanstans och äta och ibland blir det på hotellet. Spelar ju egentligen inte så stor roll men lite kul att prova olika restauranger även om menyn är densamma men priserna varierar.

Hmmm…klart att dagarna har annat innehåll också men detta är väl nåt slags “grundutbud”. I morgon siktar vi på en snorkelutflykt med båt, ibland blir det moppeutflykter och ibland shopping och annat smått och gott.

Vi har nu haft några “bra” dagar med mindre bråk så det känns faktiskt lite bra. Jag tror annars att alla av oss börjar ha fått nog av att bara hänga på hotell med pool och bad även om vi ibland gör utflykter. Det närmar sig ju Australien och när vi kommer till Kuala Lumpur igen ska vi shoppa en ny Lonely Planet för östkusten i Australien och börja planera lite för äventyret i det stora landet.

Resplanerna inom den närmaste framtiden är följande:

  • vi blir kvar här på Railay Bay Resort till 2/2
  • vi bor på Aonang Cliff Beach Resort i/på 2/2 – 6/2
  • vi reser till Phuket och bor på Phuket Airport Hotel till 7/2
  • vi flyger till Kuala Lumpur och bor på ett Parkroyal till den 8/2
  • vi bor på Pan Pacific KLIA (för tredje gången) till den 9/2
  • flyger till Melbourne den 9/2

Väl framme i Melbourne kommer vi bo hos en kompis två nätter innan han drar iväg till Indien och sen blir det tre nätter på hotell i centrala Melbourne innan vi får vår husbil. Under tiden i Melbourne kommer vi nog göra lite utflykter både i och runt staden men mer om det får vi forska reda på senare och självklart då med lite mer input från vår vän David.

Sådärja…nu vet ni lite mer. Misstänker att det kanske kan dimpa ner lite tips på saker att göra på östkusten?

Hör av er vet jag och ha det bra alla därhemma.

PS. Stort tack till er som kommenterar på bloggen, vi läser och ska försöka svara med egna kommentarer. DS

Koh Pha-Ngan

Så börjar tiden på den här ön också närma sig sitt slut. Vi har hunnit med en del men det mesta av tiden tillbringas vid en pool, i havet eller vid ett bord med en meny eller med mat på tallrikarna. Som ni förstått har Linus och jag hunnit med två besök till kliniken för att han ska få sina sprutor. Två är nu avklarade och tre återstår. Sista gången var han fantastiskt duktig.
Här på ön är det inatt fullmoon party så vi räknar med dåligt med sömn. Jag har hyrt ‘moppe’ några dagar och tagit mig runt med ett barn så vi har kollat in lite vattenfall och annat smått och gott.
I morgon åker vi färja-buss-flyg till Bangkok där vi stannar fyra dagar. Planerna efter det är resa genom Malaysia till Koh Lipe och kanske lite mer Malaysia efter det. Vi kommer nog avsluta med några dagar i Kuala Lumpur också innan vi lyfter mot Australien.
Koh Pha-Ngan då? Ja det har självklart förändrats (precis som allt annat vi sett såklart) och det är väl både på gott och ont men lite trist är det ju när favoritställen förändrats och exploaterats men å andra sidan hittar vi ju ständigt nya favoriter så det är väl så det är bara.
Det börjar nu bli dags för sömn här. Återkommer med rapport om resa och mer om Bangkok.

Husbil och avslöjandet…

Så har vi då bokat husbilen vilket ni kan se på bilden som jag bifogade. Vi kommer att bo och resa runt i en Britz Escape med plats för fem personer så det bör vara gott om utrymme för oss fyra. Det som varit utmaningen i det hela är att hitta en husbil som tar två s.k. booster seats, dvs barnstolar. Som sann och noggrann svensk ska självklart barnen resa säkert. Det visade sig ganska tidigt att inte alla husbilar i Australien kunde husera två stolar (det är sedan typ nåt halvår tillbaka lag på att barn upp till åtta år ska sitta i barnstol). Detta föranledde exempelvis följande uttalande i en mailkonversation med en hyrfirma:

Please advise the weight of your 6 year old and we can see if they are able to travel without a booster seat.

Hell yeah…klart att Tilde kan sitta utan stol om hon väger tillräckligt mycket trots att det är olagligt…eller? Skulle inte tro det…

Sen har vi berättat för barnen. De tog det riktigt bra och ögonen tindrade på dem båda när vi berättade vart vi skulle åka och hur länge vi skulle vara iväg. Visserligen kryddade vi med lite “simma med delfiner” och “klappa kängurur” men vad gör man inte?

En av de stora anledningarna till att vi berättade var vaccinationer. Vi hade nog så smått förträngt att vi måste uppgradera med lite mer skydd av typen japansk encefalit och annat smått och gott så senare i veckan bär det av till vaccinationskliniken så får vi se hur det hela slutar.

Dags att skicka in “föräldraledighetsansökan” också… Var på konferens i början av förra veckan och även i slutet av den veckan plus att en del vänner runtomkring fått reda på att vi ska åka nu så många frågor och förklaringar blir det. Genomgående är nog ändå att alla säger “vad kul”, “det låter som en fantastisk resa” eller “tänk om man kunde göra så själv”. Sen är det klart att det finns en och annan skeptiker också men det får vi väl bjuda på eller hur?

Reseplanering med Kibbe tours

Planer och bokningar inför vinterns resa står väl kanske inte riktigt som spö i backen men de pågår ändå. Klart såhär länge är:

– flyg t.o.r Melbourne med långstopp i sydostasien

– boende på Kuala Lumpur International

– flyg Kuala Lumpur – Krabi

I guess that’s it so far…

Återstår innan resan gör:

– boende Koh Lanta nyår (här har vi ett gäng preliminära bokningar men vårt förstaval har inte lämnat nån respons)

– husbil Australien (här har vi väl rekat in vad vi vill ha och priset verkar ok, återstår att se om man kan förhandla lite…)

Annars känns det bra. Barnen vet fortfarande inte så mycket om resan förutom att vi sagt att vi kommer åka till Thailand i vinter. Det faktum att vi ska vara borta i tre månader och resa runt med ryggsäck får de ta del av senare…MYCKET senare.

Nån mer som ska till Thailand under den tid vi är där? Hör av er vet jag!

Dags för en film tror jag…bara barnen somnar först 😉

Signing off //Kibbe

Reseplanering

Just nu pågår vår planering inför resan. I huvudsak handlar det just nu om att kolla upp biljetter. Jag tror att vi har skickat ut förfrågningar till säkert 10 olika resebyråer och fått svar med priser från 60.000 och uppåt.

Vi har samtidigt med detta förfrågande kollat lite biljetter på egen hand (det finns ju ett större antal resebyråer på nätet) och detta har medfört att vi själva hittat de billigaste biljetterna. Det visar sig till råga på allt att vi med dessa biljetter kan flyga från Linköping City Airport som det så fint heter. Flyget som vi nu planerar går alltså från Lkpg till Kuala Lumpur via Amsterdam den 27 December. Vi kommer sedan spendera ca 6,5 veckor i Sydostasien innan vi flyger vidare till Melbourne, Australien. Vi kommer från Melbourne bila med husbil östkusten upp till Cairns och sen flyga tillbaka till Melbourne och i princip direkt hem till Lkpg.

Vilken resa det kommer bli. Barnen vet fortfarande inget så sssshhh 🙂

Signing off