Tag: cairns

In the air

Så var vi då i luften igen. Den här gången flyger vi från Cairns tillbaka ner till Melbourne på tre timmar. Resan upp från Melbourne har ju tagit oss 44 dagar så lite konstigt känns det att flyga tillbaka på en bråkdel av tiden.

Sista dagarna i Cairns har varit bra men samtidigt har de nog präglats av en väntan, en väntan på att få påbörja resan hem. Både Jessica och jag har haft samma känsla tidigare när vi rest så ingen av oss blev väl direkt förvånade över att den kom nu med. Vi hann med en härlig tågresa på en ‘scenic railway’ till Kuranda. På vägen tillbaka åkte vi linbana ner och det var inte för inte det kändes som om vi skulle kliva av och hänga av skidorna och ge oss ut i backarna. Det var dock fantastisk utsikt från både tåg och linbana och Barron Falls med sina ca 250 meter var otroliga med tanke på allt vatten som just nu forsar ner från högland och berg väster om kusten.

I morse lämnade jag första Jessica och barnen på flygplatsen och sen åkte jag tillbaka för att lämna husbilen. Vi var väl lite oroliga att de skulle påpeka några fel på bilen men allt gick bra (ja vi har väl skapat nån extra repa, krossat ett vinglas och lite annat smått och gott som jag anser vara normalt slitage på 45 dagar). Det värsta vi insåg och trodde vi skulle få betala var det första hjälpen kit som fanns i bilen där vi tagit ETT plåster. Det stod i nåt finstilt att vi då var tvungna att köpa hela ‘kittet’ för $30 men som sagt… Peppar peppar.

Annars kändes det skönt att lämna tillbaka bilen på flera sätt. För det första hade vi gjort en deposition på $7500 dollar som vi nu fick tillbaka och för det andra så känns det verkligen som om den delen av resan är klar.

Kommer vi då tillbaka till Australien? Ja det tror jag…senare nån gång. Just nu finns det så mycket annat att se men än återstår att se när vi kan få tid för det. Vi har fortfarande inte sett mer en av Australiens fyra kuster och vi har samtidigt bara ‘nosat’ på den här kusten så det är klart vi kommer tillbaka men i så fall tror jag att det blir med en 4WD.

Vi ska nu bo två nätter mitt i Melbourne och förhoppningsvis träffa våra vänner där (som vi för övrigt är skyldiga middag med vin). Efter det påbörjar vi 33-timmarsresan hem. Först 8 timmar till Kuala Lumpur – två timmar på KLIA – sen 12,5 timme flyg till Schiphol – 8 timmars väntan på anslutande flyg till Lkpg där vi ska landa torsdag kl 16.30. Vi lär nog vara ganska möra när vi kommer fram men vi hoppas allt går bra med barnen och jag kan lova att mp3-spelare och Nintendo DS kommer vara nyladdade!

Både barnen, Jessica och jag ser fram mot att komma hem och träffa många av er.

Cairns och hemåt?

Vi har nu tillbringat fyra dagar i Cairns på en camping strax utanför staden. Vädret har blivit mycket bättre efter den lilla ‘dipp’ som vi hade ett tag för några veckor sedan.

För två dagar sen var vi ute på Stora Barriärrevet och snorklade. Färjan lämnade hamnen i Cairns vid 10 och två timmar senare var vi ute på plattformen som snorklingen utgår ifrån. Vi hade sällskap med mängder av japaner. Får mig lite att tänka tillbaka på citatet “japaner som hoppar, japaner som springer”…

Japanerna fokuserade dock mest på semisub och snorklade inte förrän mot slutet av äventyret. Barnen hade bestämt sig för att de INTE skulle hoppa i vattnet och snorkla men efter lunch och ny energi hängde de båda med och vi tillbringade en lååång stund med näsan under vattnet och tittade på fiskar i alla regnbågens färger. Tyvärr var det inte förrän jag fortsatte lite själv som jag såg den stora sköldpaddan som kom simmande… En annan sak jag retade mig på något grymt är de japaner som var med som inte har någon som helst respekt för naturen. Under resan ut och innan man gav sig ut informerades det om att man måste vara rädd om korallen och alltså inte får röra den på något sätt. När jag sen snorklar omkring ser jag japaner som sitter på korall och japaner som bryter bort korall bara för att studera den… Trist!

Vi har sen varit lite inne i Cairns på stora lekplatser och vattenland samt shoppat något ofantligt billigt på Osh Kosh.

Idag åkte vi tåg upp till en liten stad ovanför Cairns. Fantastiskt vacker resa men tyvärr var Kuranda som vi åkte till en riktig turistfälla. På vägen ner åkte vi s.k. Skyrail och att sitta i en Poma i mars brukar för mig vara förknippat med skidåkning så det var lite jobbigt en stund men det är snart ett nytt skidår.

Vi kommer nog att bo kvar på vår camping ända tills vi flyger ner till Melbourne den 28e men annars så börjar vår tid på resande fot att rinna ut. Det känns både kul, skönt men också tråkigt och lite ledsamt. Vår resa har varit fantastisk på många sätt men självklart ska det bli skönt att komma hem till våren i Sverige. Det blir också skönt att komma hem till huset som barnen saknar en del ibland (blir väl mest när vi har konflikter iofs).

Vi kommer sedan tillbringa två dagar i Melbourne innan vi påbörjar vår 33-timmars resa hem mot Linköping City Airport. Det blir väl sedan några dagar med ‘acklimatisering’ innan skola, dagis och jobb drar igång igen på måndagen den 4e april men innan det ska vi visst hinna med att fira en 40-åring också…

Nåväl. Ser fram mot att träffa många av er igen och snart kommer ni nog inte undan…

Just ja. Jag har uppdaterat med ett gäng bilder från Australien men dem hittar ni på Facebook

Yasi

Idag har vi rest i spåren av Yasi. Jag vet för egen del att jag läste en hel del om de översvämningar som var och då främst i trakten av Brisbane men när sen Yasi kom och svepte in över kusten har jag inget minne av att detta var stort på nyheterna.

Vi kom igår kväll till Rollingstone Beach Caravan Park och det var nog först då vi insåg lite av vad som hänt när tyfonen drog in över kusten. Campingen i Rollingstone ligger på en egen strand med platser ut mot havet, ca 20 meter från stranden. När Yasi drog in försvann alla palmer i strandlinjen, sand blåste upp och skapade sanddyner på de främsta raderna. Idag är det lågsäsong men på campingen sliter de hårt för att hinna få ordning inför påsk som är en stor ledighet här precis som hemma i Sverige. Som en liten bonus fick de en krokodil som flyttade in i deras gigantiska damm och nu lever den gott på den fisk som de har odlat i dammen. Kan meddela att det känns lite läskigt att gå till dusch och toalett när man vet att 10 meter därifrån glider det omkring en krokodil. Nu har vi dock lärt oss att allt är lugnt och fint om man håller sig från vatten och vattenbryn. Jag vet däremot att Jessica kollade den inhägnade poolen innan barnen fick hoppa i och för egen del måste jag erkänna att jag kollade alla dusch- och toalettbås innan jag fortsatte mina aktiviteter bakom låsta dörrar.

Mission Beach som ligger ca 10 mil norr om där vi bodde var de som fick tyfonens centrum över sig och det var en ganska dyster syn som mötte oss när vi åkte ner mot havet. 90% av alla träd har blåst ner på ett mycket stort område och det är många hus som saknar tak. Det är både intressant och läskigt att resa genom ett landskap som fått känna på naturens krafter så som de fått här.

Australiensarna här är ganska vana vid tyfoner och har oftast ryckt på axlarna inför anstormande tyfoner men tydligen har denna inställning ändrats nu och de har, enligt de vi pratat med, mer “respekt” nu.

För vår egen del har vi nu närmat oss resans slut. Ja i alla fall på så sätt att vi bara har ca fyra mil kvar till Cairns och vi åker dit i morgon. Vi har hittat en bra camping som vi tänker checka in på i en vecka framöver och sen kommer vi att göra utflykter till Barriärrevet och även inåt i landet från Cairns.

Inga bilder idag blir det för 3g-nätet här är fantastiskt segt så man kan undra om det är några g överhuvudtaget. Återkommer kanske i morgon med lite nya bilder från de senaste äventyren.

 

Blå Bergen och tillbaka till kusten

Nu har vi varit där!

För åtta år sedan när vi var i Sydney var det en kille som surrade något liknande detta: “jag vill åka till Blue Mountains, jag vill se berg” svaret han fick “du får göra det en annan gång jag vill se Sydney så vi hinner inte”.

Nåväl. Nu har jag varit där och hela familjen är överens om att Blue Mountains är fantastiska. Vi bestämde oss för att hoppa över Sydney (som jag nog skrev sist) och istället dra in mot landet och upp i bergen. Enligt vår vanliga tur så prickade vi in trafiken ut från Sydney just när den är som värst på eftermiddagen eller som kvinnan på turistinformationen sa “try to avoid rush traffic around 5 pm”. Med andra ord brände vi rakt in i rusningstrafiken kring kvart i fem men det gick bra. Det var ingen större fara och när Mercabussen styrde uppför de 1000 höjdmetrarna puttrade det på riktigt bra.

Tyvärr var ju självklart Katoombas enda (!) camping fullbelagd så vi fick åka vidare till Blackheath där vi ‘fick’ en snordyr plats för 50 AUSD (dyrast hittills). Lite grillning och långärmade tröjor på då det bara var 15 grader på kvällen uppe i bergen.

På morgonen började vi med Govetts Leap där historien säger att platsen fått sitt namn från en stråtrövare vid namn Govett. Govett red utför branten, som stupar typ 500 meter lodrätt ner, för att inte bli fångad av polisen. Helt fantastiskt utsikt över Grand Canyonlika klippor. Linus uttryckte en bestämd önskan (han kan vara mycket bestämd vår son) för att ‘kämpa lite’ som han så sött säger. Att ‘kämpa lite’ i det här fallet innebar att han ville gå ut på en liten expedition så vi stegade iväg mot Horseshoe Falls vilket kanske tog oss 20 minuter enkel väg. Horseshoe Falls ligger inne i en dal som är perfekt formad som en hästsko. Mycket coolt.

Efter att vi så ‘kämpat’ tillbaka tog vi oss ner till Katoomba där vi besökte Echo Point och beskådade Three Sisters. Återigen lite legenddags då eftersom legenden berättar om en hövding, vars stam krigade mot en annan stam, som förtrollade sina tre döttrar för att de inte skulle bli tillfångatagna. Hövdingen blev sedan dödad i striden och kvar står de tre systrarna…

Lunch på en trevlig parkering med standardenlig grillplats och bord (det finns klart utrymme för förbättring där Vägverket – ni ligger årtionden efter Australien!). Vi upplevde sedan Scenic World där vi tog världens brantaste bergbana ner till dalens botten och sedan en härlig Doppelmayr linbana upp igen.

Vi hade sedan tänkt oss en lugn eftermiddag och att stanna kvar i Katoomba eftersom vi nu var på campingen 15 så borde vi ju få plats? Icke sa Nicke – sista platsen utmed vägen fanns kvar alternativt en plats utan el tillsammans med några skolklasser. Vi bestämde oss för att dra ner från bergen och norröver vilket visade sig bli ett äventyr. Barnen fick datorn framför sig på bordet och Toy Story 3 drogs igång.

Väl nere visar det sig att vi landat i en region där vettig camping saknas och turistinformationerna är stängda. Utanför en turistinfo hittar vi dock en tavla där Wanderest skriver att det finns en gratis camping (!) bara en km ifrån där vi står. Vi drar självklart dit och numera är jag medlem i Richmond Social Club för ett år framåt. Medlemskapet som ger access till gratis camping och klubbens lokaler i Richmond kostade hela fyra dollar (ca 25 spänn) för ett år. I klubbens lokaler finns bistro, spelhall, bar, restaurang, trevlig fåtöljavdelning, fritt internet, gym, bowlingbanor (engelsk utomhus på gräs ni vet) och lekrum. Vi fick förutom det några vouchers som ger två för en i baren så med andra ord hänger vi på restaurangen en stund medan barnen leker av sig. Campingen visade sig sedan vara gratis men ville man ha en elplats så kostade den 65 spänn och det kan det ju vara värt.

Idag har vi så åkt vidare norrut och trixat oss förbi Sydney. Vi tog en kortare körning och åkte in i ett parkområde för att övernatta för 14 dollar. När vi så spenderat en fyra timmar på en underbar strand inser vi att parkvärden sagt fel och platsen kostade 42 dollar (alltså 14 dollar/vuxen och 7 dollar/barn) utan el. Vi surade till lite och drog iväg några mil norrut till en härlig, trevlig och bra camping med el, lekplats och pool för lite mindre pengar.

Sammanfattningsvis: vi har passerat Sydney, vi har 300 mil kvar till Cairns (fågelvägen), barnen trivs utmärkt, vi kommer köra lite kortare sträckor och även stanna några fler nätter på vissa ställen, vi mår bra och njuter av livet, vi har anpassat oss till prisläget i Australien ( vi blev nog lite chockade men det är folk här också…) och suget efter skidåkning finns (måste ju ge några av er lite vatten på er kvarn). Den stora frågan är om man kan räkna varje kväll som semester och om det i så fall är ok med en öl eller ett glas vin varje kväll?

Ta hand om er där ute.

Allt har ett slut – och en fortsättning

Till dig som läser: förbered dig på ett låååångt inlägg…

Just nu sitter vi på flyget mellan Kuala Lumpur och Melbourne på 10.500 meters höjd. För första gången har det varit en lite guppig resa men lite turbulens är ju alltid uppiggande.

Morgonen började på ett lite oväntat sätt. När vi checkade ut så visade det sig att frukost inte ingick i rumspriset (något som man inser att man inte alltid tänker på eftersom det alltid gör det i Sverige) så det slutade med 250 kronor extra för några mackor som vi snabbt kastade i oss och barnen åt som vanligt inget.

Den andra händelsen var lite mer skrämmande. Efter att ha åkt den lilla golfbilen från hotellet till flygplatsen så skulle vi ju checka in på vår flight med Malaysian Airlines. För att flyga till Australien måste man ju ha visum vilket vi fixat långt i förväg. Jag såg att hon höll på massor med Jessicas pass och till slut berättade hon att det stod “DO NOT BOARD” på Jessica… Jessica själv började då bli riktigt riktigt nervös samtidigt som vi nog båda tänkte på tillfället när vi fixat våra visum eftersom jag då gjorde mitt, Linus och Tildes och sen gjorde Jessica sitt eget. Hade något gått galet? Som tur är så hade vi med oss utskrifter på alla våra visum. Efter ytterligare 15-20 minuters nervös väntan så var dock allt ok. Tydligen så har Jessicas visum ‘försvunnit’ i systemet. Mystiskt! Hursomhelst så rök vår shoppingtid på flygplatsen där och med lite lagom hast fick vi bege oss till gaten.

De sista dagarna har annars präglats av lite blandade känslor och upplevelser. Vi har ju varit på Railay som vi gillar skarpt men tyvärr så är det lite väl packat med folk och resorts men vi hittade ett par guldkorn. Efter Railay så flyttade vi in till Aonang och bodde på Cliff Beach Resort i fyra nätter. Den första natten där gav mig en fantastisk ryggvärk som jag brottats med några dagar nu. Efter ett besök på ett apotek så fick jag klart sjyssta mediciner med antiinflammatoriskt, muskelavslappnande samt smärtstillande (tydligen lite morfin i). En dag tog jag en vespa in till Krabi town och letade efter en kiropraktor som inte visade sig finnas. Nu har dock ryggen blivit bättre så med några dagar till blir det nog helt ok. Lite trist eftersom vi sista veckan bott på hotell med gym men ingen träning där inte. Aonang är lite som ett Thailändsk Mallorca eller Playa Ingles med svenskar överallt. Inget vi egentligen rekommenderar men har man aldrig varit i Thailand förut och inte känner sig alltför äventyrlig så funkar det nog för många.

Efter detta tog vi en liten buss till Phuket med en natt på Phuket Airport Hotel (enkelt, billigt men ok) och sen tidigt flyg till Kuala Lumpur. Datorn hade ju gått sönder igen (den här gången en liten ‘pin’ till elsladden) så första målet var att se om vi kunde få den reparerad. Tro det eller ej men när vi sitter i taxin och är ca 100 meter från hotellet vi ska bo på så ser jag ‘Asus Royal Service Center’ i huset bredvid hotellet! Lite flyt ska man ha. De hade egentligen två dagar för att laga men jag lyckades få den fixad till nästa dag.

Vi tog sedan en snabb tur i lite shoppingcenter och handlade skor och lite annat smått och gott. En resa upp i Petronas Twin Towers blev det också men tyvärr var biljetterna till de högre våningarna slut så dit kom vi inte. Vi tog sen tåget ut till flygplatsen och Pan Pacific som vi bodde på för tredje gången – vi gillar verkligen det hotellet och kan rekommendera det.

Australien då?

Ja vi har ganska stora förväntningar på det kommande äventyret. Både Jessica och jag älskade Sydney när vi var där sist och barnen har målat upp en bild av fantastiska äventyr så det kan bli intressant värre.

Vi landar ikväll vid 20.30 och tanken var att bo hos vår vän David några nätter innan han ska iväg till Indien. Tyvärr har hans avfärd flyttats så han åker redan i morgon och vi hoppas nu att han hinner träffa oss ikväll en sväng. Vi kommer att bo på hotell första natten och sen hemma i hans hus tillsammans med en vän till honom. Den 13e hämtar vi sen husbilen och drar iväg ut på vägarna. Ev försöker vi hämta ut den en dag tidigare men det beror lite på hur mycket tid vi vill spendera i Melbourne och om husbilen är ledig redan då.

Resvägen har ju sedan tidigare varit planerad att gå från Melbourne till Cairns och i princip utmed kusten med en del inslag inåt i landet och vi håller just nu på att läsa lite i våra guideböcker. Pga det senaste väderstrulet är vi inte 100% säkra på att detta blir färdvägen nu. Helst vill vi köra som vi planerat men det finns en liten liten risk att vi planerar om och istället åker utmed sydkusten bort till västkusten och Perth och sen uppåt mot Broome. Detta är ju något som vi kommer bestämma under de närmaste dagarna lite beroende på vad de säger på hyrbilsfirman och vad som sägs på nyheter. Det spelar egentligen ingen roll vilken väg vi tar för båda rutterna har otroligt mycket som är sevärt. Östkusten är väl lite mer ‘standard’ sett till hur de flesta reser. Vi har pratat en del med David och andra om västkusten och även den rutten lockar (David är själv från Perth och vi har två kompisar som finns i trakterna däromkring också).

Det här blev ju lite av en uppsats känns det som men jag vet att en del av er gillar att läsa mycket om vad som händer oss och har ni tagit er såhär långt så har ni fått liter mer ‘kött på benen’.

Ta hand om er och glöm inte kommentarerna här på bloggen (tacksam om ni lägger dem här istället för på FB så man får ihop helheten…)