In the air

Så var vi då i luften igen. Den här gången flyger vi från Cairns tillbaka ner till Melbourne på tre timmar. Resan upp från Melbourne har ju tagit oss 44 dagar så lite konstigt känns det att flyga tillbaka på en bråkdel av tiden.

Sista dagarna i Cairns har varit bra men samtidigt har de nog präglats av en väntan, en väntan på att få påbörja resan hem. Både Jessica och jag har haft samma känsla tidigare när vi rest så ingen av oss blev väl direkt förvånade över att den kom nu med. Vi hann med en härlig tågresa på en ‘scenic railway’ till Kuranda. På vägen tillbaka åkte vi linbana ner och det var inte för inte det kändes som om vi skulle kliva av och hänga av skidorna och ge oss ut i backarna. Det var dock fantastisk utsikt från både tåg och linbana och Barron Falls med sina ca 250 meter var otroliga med tanke på allt vatten som just nu forsar ner från högland och berg väster om kusten.

I morse lämnade jag första Jessica och barnen på flygplatsen och sen åkte jag tillbaka för att lämna husbilen. Vi var väl lite oroliga att de skulle påpeka några fel på bilen men allt gick bra (ja vi har väl skapat nån extra repa, krossat ett vinglas och lite annat smått och gott som jag anser vara normalt slitage på 45 dagar). Det värsta vi insåg och trodde vi skulle få betala var det första hjälpen kit som fanns i bilen där vi tagit ETT plåster. Det stod i nåt finstilt att vi då var tvungna att köpa hela ‘kittet’ för $30 men som sagt… Peppar peppar.

Annars kändes det skönt att lämna tillbaka bilen på flera sätt. För det första hade vi gjort en deposition på $7500 dollar som vi nu fick tillbaka och för det andra så känns det verkligen som om den delen av resan är klar.

Kommer vi då tillbaka till Australien? Ja det tror jag…senare nån gång. Just nu finns det så mycket annat att se men än återstår att se när vi kan få tid för det. Vi har fortfarande inte sett mer en av Australiens fyra kuster och vi har samtidigt bara ‘nosat’ på den här kusten så det är klart vi kommer tillbaka men i så fall tror jag att det blir med en 4WD.

Vi ska nu bo två nätter mitt i Melbourne och förhoppningsvis träffa våra vänner där (som vi för övrigt är skyldiga middag med vin). Efter det påbörjar vi 33-timmarsresan hem. Först 8 timmar till Kuala Lumpur – två timmar på KLIA – sen 12,5 timme flyg till Schiphol – 8 timmars väntan på anslutande flyg till Lkpg där vi ska landa torsdag kl 16.30. Vi lär nog vara ganska möra när vi kommer fram men vi hoppas allt går bra med barnen och jag kan lova att mp3-spelare och Nintendo DS kommer vara nyladdade!

Både barnen, Jessica och jag ser fram mot att komma hem och träffa många av er.

On y va

Så var det då dags: dagen för avfärd är här. Med några sista ärenden som ex att hämta ut försäkringsbevis, spontantklippa håret på mig och barnen hos Kesten samt att fixa lite med ev bilförsäljning som svärfar ska hantera så var ryggsäckarna packade och dags att ge sig iväg. En sista incident med den lätt psykotiska kvinnan i kvarteret inträffade dock. Den här gången påpekade (krävde) hon att vi skulle stänga av bilen som stod på tomgång (under en minut ska tilläggas) och hon klev till och med in på tomten. För er som inte vet så har vi och flera andra i kvarteret haft flera incidenter med henne…
Nåja. Mot vår lilla Linköping City Airport där vi snabbt och lätt lämnade in väskorna, ägnade en liten stund till väntsalen och sen bordade planet och lyfte mot Amsterdam. Allt gick fint, vi landade i tid, barnen åt en burgare var på Burger King och sen gick vi bort till gate E20 där vi bordade den Boeing 777-300 som skulle ta oss till Kuala Lumpur. Nu hann vi dock bli toookigt stressade på Schiphol när jag ser kvittot från Burger King där det står 20.26 angett som klockslag (vår flight gick 20.50) så vi började springa mot gaten tills vi ser en klocka på väggen som visar på 19.26 – sommartidsfadäs!
Hela flygningen på drygt 12 timmar gick kanon, dåligt med sömn för oss men barnen klart utvilade. Nu sitter vi alla i sängen på Pan Pacific på KLIA och kollar SW Clone Wars på nån obskyr kanal – barnen ganska pigga men Jessica och jag redo för lite sömn.
Vi har här hunnit med lite bad i utepoolen och sen mat på restaurangen. I morgon åker vi ut till LCCT och flyger till Krabi för att sen åka transfer ner till Koh Lanta.
Linus hade några härliga kommentarer angående väder och temperatur: “Är det sommar här?” “Är det inte vinter här?” följt av en förklaring från hans sida avseende hur det funkar med vinter hemma och sommar här samt tvärtom…