Tag: husbil

In the air

Så var vi då i luften igen. Den här gången flyger vi från Cairns tillbaka ner till Melbourne på tre timmar. Resan upp från Melbourne har ju tagit oss 44 dagar så lite konstigt känns det att flyga tillbaka på en bråkdel av tiden.

Sista dagarna i Cairns har varit bra men samtidigt har de nog präglats av en väntan, en väntan på att få påbörja resan hem. Både Jessica och jag har haft samma känsla tidigare när vi rest så ingen av oss blev väl direkt förvånade över att den kom nu med. Vi hann med en härlig tågresa på en ‘scenic railway’ till Kuranda. På vägen tillbaka åkte vi linbana ner och det var inte för inte det kändes som om vi skulle kliva av och hänga av skidorna och ge oss ut i backarna. Det var dock fantastisk utsikt från både tåg och linbana och Barron Falls med sina ca 250 meter var otroliga med tanke på allt vatten som just nu forsar ner från högland och berg väster om kusten.

I morse lämnade jag första Jessica och barnen på flygplatsen och sen åkte jag tillbaka för att lämna husbilen. Vi var väl lite oroliga att de skulle påpeka några fel på bilen men allt gick bra (ja vi har väl skapat nån extra repa, krossat ett vinglas och lite annat smått och gott som jag anser vara normalt slitage på 45 dagar). Det värsta vi insåg och trodde vi skulle få betala var det första hjälpen kit som fanns i bilen där vi tagit ETT plåster. Det stod i nåt finstilt att vi då var tvungna att köpa hela ‘kittet’ för $30 men som sagt… Peppar peppar.

Annars kändes det skönt att lämna tillbaka bilen på flera sätt. För det första hade vi gjort en deposition på $7500 dollar som vi nu fick tillbaka och för det andra så känns det verkligen som om den delen av resan är klar.

Kommer vi då tillbaka till Australien? Ja det tror jag…senare nån gång. Just nu finns det så mycket annat att se men än återstår att se när vi kan få tid för det. Vi har fortfarande inte sett mer en av Australiens fyra kuster och vi har samtidigt bara ‘nosat’ på den här kusten så det är klart vi kommer tillbaka men i så fall tror jag att det blir med en 4WD.

Vi ska nu bo två nätter mitt i Melbourne och förhoppningsvis träffa våra vänner där (som vi för övrigt är skyldiga middag med vin). Efter det påbörjar vi 33-timmarsresan hem. Först 8 timmar till Kuala Lumpur – två timmar på KLIA – sen 12,5 timme flyg till Schiphol – 8 timmars väntan på anslutande flyg till Lkpg där vi ska landa torsdag kl 16.30. Vi lär nog vara ganska möra när vi kommer fram men vi hoppas allt går bra med barnen och jag kan lova att mp3-spelare och Nintendo DS kommer vara nyladdade!

Både barnen, Jessica och jag ser fram mot att komma hem och träffa många av er.

Blå Bergen och tillbaka till kusten

Nu har vi varit där!

För åtta år sedan när vi var i Sydney var det en kille som surrade något liknande detta: “jag vill åka till Blue Mountains, jag vill se berg” svaret han fick “du får göra det en annan gång jag vill se Sydney så vi hinner inte”.

Nåväl. Nu har jag varit där och hela familjen är överens om att Blue Mountains är fantastiska. Vi bestämde oss för att hoppa över Sydney (som jag nog skrev sist) och istället dra in mot landet och upp i bergen. Enligt vår vanliga tur så prickade vi in trafiken ut från Sydney just när den är som värst på eftermiddagen eller som kvinnan på turistinformationen sa “try to avoid rush traffic around 5 pm”. Med andra ord brände vi rakt in i rusningstrafiken kring kvart i fem men det gick bra. Det var ingen större fara och när Mercabussen styrde uppför de 1000 höjdmetrarna puttrade det på riktigt bra.

Tyvärr var ju självklart Katoombas enda (!) camping fullbelagd så vi fick åka vidare till Blackheath där vi ‘fick’ en snordyr plats för 50 AUSD (dyrast hittills). Lite grillning och långärmade tröjor på då det bara var 15 grader på kvällen uppe i bergen.

På morgonen började vi med Govetts Leap där historien säger att platsen fått sitt namn från en stråtrövare vid namn Govett. Govett red utför branten, som stupar typ 500 meter lodrätt ner, för att inte bli fångad av polisen. Helt fantastiskt utsikt över Grand Canyonlika klippor. Linus uttryckte en bestämd önskan (han kan vara mycket bestämd vår son) för att ‘kämpa lite’ som han så sött säger. Att ‘kämpa lite’ i det här fallet innebar att han ville gå ut på en liten expedition så vi stegade iväg mot Horseshoe Falls vilket kanske tog oss 20 minuter enkel väg. Horseshoe Falls ligger inne i en dal som är perfekt formad som en hästsko. Mycket coolt.

Efter att vi så ‘kämpat’ tillbaka tog vi oss ner till Katoomba där vi besökte Echo Point och beskådade Three Sisters. Återigen lite legenddags då eftersom legenden berättar om en hövding, vars stam krigade mot en annan stam, som förtrollade sina tre döttrar för att de inte skulle bli tillfångatagna. Hövdingen blev sedan dödad i striden och kvar står de tre systrarna…

Lunch på en trevlig parkering med standardenlig grillplats och bord (det finns klart utrymme för förbättring där Vägverket – ni ligger årtionden efter Australien!). Vi upplevde sedan Scenic World där vi tog världens brantaste bergbana ner till dalens botten och sedan en härlig Doppelmayr linbana upp igen.

Vi hade sedan tänkt oss en lugn eftermiddag och att stanna kvar i Katoomba eftersom vi nu var på campingen 15 så borde vi ju få plats? Icke sa Nicke – sista platsen utmed vägen fanns kvar alternativt en plats utan el tillsammans med några skolklasser. Vi bestämde oss för att dra ner från bergen och norröver vilket visade sig bli ett äventyr. Barnen fick datorn framför sig på bordet och Toy Story 3 drogs igång.

Väl nere visar det sig att vi landat i en region där vettig camping saknas och turistinformationerna är stängda. Utanför en turistinfo hittar vi dock en tavla där Wanderest skriver att det finns en gratis camping (!) bara en km ifrån där vi står. Vi drar självklart dit och numera är jag medlem i Richmond Social Club för ett år framåt. Medlemskapet som ger access till gratis camping och klubbens lokaler i Richmond kostade hela fyra dollar (ca 25 spänn) för ett år. I klubbens lokaler finns bistro, spelhall, bar, restaurang, trevlig fåtöljavdelning, fritt internet, gym, bowlingbanor (engelsk utomhus på gräs ni vet) och lekrum. Vi fick förutom det några vouchers som ger två för en i baren så med andra ord hänger vi på restaurangen en stund medan barnen leker av sig. Campingen visade sig sedan vara gratis men ville man ha en elplats så kostade den 65 spänn och det kan det ju vara värt.

Idag har vi så åkt vidare norrut och trixat oss förbi Sydney. Vi tog en kortare körning och åkte in i ett parkområde för att övernatta för 14 dollar. När vi så spenderat en fyra timmar på en underbar strand inser vi att parkvärden sagt fel och platsen kostade 42 dollar (alltså 14 dollar/vuxen och 7 dollar/barn) utan el. Vi surade till lite och drog iväg några mil norrut till en härlig, trevlig och bra camping med el, lekplats och pool för lite mindre pengar.

Sammanfattningsvis: vi har passerat Sydney, vi har 300 mil kvar till Cairns (fågelvägen), barnen trivs utmärkt, vi kommer köra lite kortare sträckor och även stanna några fler nätter på vissa ställen, vi mår bra och njuter av livet, vi har anpassat oss till prisläget i Australien ( vi blev nog lite chockade men det är folk här också…) och suget efter skidåkning finns (måste ju ge några av er lite vatten på er kvarn). Den stora frågan är om man kan räkna varje kväll som semester och om det i så fall är ok med en öl eller ett glas vin varje kväll?

Ta hand om er där ute.

Det rör ju på sig

Här sitter herr och fru Nyberg på en campingplats i Jervis Bay efter att ha tillbringat de sista dagarna med ’animal encounters’. Det är ganska kul hur vissa ord och uttryck inte gör sig bra på svenska.

Vi har flackat omkring en hel del de sista dagarna. När vi lämnade Phillip Island och spanade in vädret blev vi lite besvikna och insåg att regnguden landat i en husbil och nu var på väg norrut utmed östkusten. Regnet lyst förvisso i stor utsträckning med sin frånvaro men himlen var molning och kvicksilvret pekade på dryga 22 eller nåt liknande. Städer såsom Sale, Bairnsdale fick sina besök. Efter Lakes Entrance och shopping av lite färska räkor rattade jag vårt monster upp mot bergen och Buchan. Väl framme där så insåg vi att här fanns en fantastiskt trevlig camping med trevliga människor, allt en husbil behöver och allt detta för en något mer modest peng än vi varit vana vid. Dagen efter tog vi en tur ner i en av Buchans grottor under en 45-minuters tur när vi fick se en helt fantastisk grotta.

Nästa natt tillbringades efter en något lång och regnig körning i fantastiska Mallacoota och här genomförde både herr och fru Nyberg sina första tränings-/löppass på mycket länge vilket endast påvisade det faktum att god mat, gott vin och öl inte alls är bra för flåset.

Så fortsatte vi då norrut över safirkusten och upp till lilla Tathra som ligger helt fantastiskt ute på en udde med en stor bukt nedanför sig. Här fick vi vår största chock hittills när en camping ville ha lite över 400 kronor för en natt. Vi valde dock en på andra sidan gatan för halva priset vilket kändes mycket bra.

Dagen efter tog vi ett stopp vid en havspool, dvs en naturlig pool som fylls på av havsvattnet. Lite kallt i vattnet men ganska häftigt att simma i en pool där vattnet sköljer in och ibland åker en och annan fisk med också. Nåväl, vi tågar norrut och bestämmer oss för att stanna på en camping som visar sig vara fantastiskt bra med stor pool, bra lekplats och en härlig strand. Vädret visar sig dock inte från sin bästa sida så när vi väl hängt ut vår tvätt för första gången här i Oz så öppnar sig himlen. Hade det inte varit för detta och det efterföljande regnet så hade vi nog stannat någon dag på den campingen och bara tagit det lugnt. Istället för detta så fortsätter vi och stannar till i Batemans Bay där vi går på Birdland där vi alla får klappa koala, wombat, kängruru och en diamantpyton (den senare klappade Tilde, Linus och jag medan den hängde runt Jessicas hals).

Vi ’blåser’ efter lite lunch och shopping vidare och det blir en lite för lång körning eftersom de campingplatser vi passerar ligger lite för långt från stora vägen. Till slut kommer vi så fram till Jervis Bay och den lilla orten Huskisson där vi bestämmer oss för att stanna två nätter. Det finns väl flera anledningar till ett längre stopp. För det första så har vi idag varit ute på en ’delfinsafari’ dvs vi åkte ut med en båt i fantastiska Jervis Bay för att få se delfiner i det fria. När båten precis var på väg att vända hemåt så kom de då – ca 15-20 delfiner simmade, hoppade och busade runt vår båt under ca 20 minuter och det var fantastiskt kul att se. Tilde och Linus skulle ABSOLUT INTE ut på nån båt och se delfiner när vi väl gick mot båten men när de väl fått se dem simma och busa så erkände de att det faktiskt var riktigt kul och spännande.

I morgon kommer vi förmodligen besöka något vattenfall men sen siktar vi på Blue Mountains och vår plan är att lämna Sydney obesökt för denna gången. Skälen är väl flera men främst så är vi inte sugna på storstad och vi känner också att vi gjort Sydney sist vi var här och i ärlighetens namn så är inte storstad det bästa resmålet med en fyra och en sexåring.

Vi börjar så smått komma in i livet med husbil och dagarna har en viss rutin. Vi går upp fruktansvärt tidigt, dvs vid kvart i åtta och vårt mål är att komma iväg 9 vilket vi hittills aldrig lyckats med utan klockan är snarast närmare 10 när vi väl drar iväg. Tilde och Linus tycker det är kul att åka husbil så det faktum att vi ”måste” köra några timmar varje dag är inget problem alls. Vi väljer ofta att stanna på någon av alla fantastiska rastplatser för lunch som vi då lagar själva. Rastplatserna har nästan alltid en bra lekplats och gratis grillar så det är tokigt lätt att grilla/steka på sina hamburgare eller vad vi nu äter för dagen. På kvällarna blir det ofta grillat kött med majskolv så vi får nog säga att vi startat grillsäsongen tidigt i år men vi älskar ju just den maten så inga problem för oss där inte. Det blir väl dock inte riktigt detsamma då som hemma då grillarna oftast är av modellen stekhäll (el- eller gasvärmd) så visst saknar jag min Weber.

Husbilen som är ganska stor och självklart högerstyrd rattas numera utan några större problem (ta i trä) och jag tycker nog anpassningen till vänstertrafik är klart smärtfri men jag har ju övat några gånger förut. Jessica får man dock slita tag i ibland när vi ska gå över vägen men hon börjar få ordning på det där med höger och vänster också.

Nåväl. Vi hörs snart igen.

Ja just det – för er som minns. Sunkist lever men är numera kolsyrad…