Melbourne “und so weiter”…

Hmmm…det börjar bli dags för en liten uppdatering. Det sista jag minns att jag skrivit om var när vi satt på planet till Melbourne och det var väl kanske en vecka sedan cirka och självklart har mycket hänt sen dess så precis som jag skrev förra gången: prepare for a looooong blog entry…

I Melbourne landade vi sent en kväll och tog en taxi till hotellet som låg mitt i centrum. Ganska litet rum, dyrt och ingen frukost som ingick – besvikelse!

Inför Melbourne hade vi varit lite veliga: bo någon natt hos vår vän David som skulle till Indien 11e Feb och sen hotell eller bo på hotell hela tiden? Till slut blev det så att David åkte 10e och hann tyvärr inte träffa oss. Alltså en hotellnatt och sen tre nätter i Davids hus tillsammans med hans fantastiskt trevliga väninna Brooke (thanks a lot Brooke for all your help and pleasant company – the kids have mentioned you a lot and we all miss you).

Melbourne då? Ja Melbourne i sig är en otroligt härlig stad med 3,5 miljoner invånare. Den har en klart kontinental atmosfär med trevliga människor som faktiskt går fram och hälsar på en och pratar med en på gatan (känns helt sjukt med tanke på hur det är hemma där ingen ens säger hej utan snarare blir chockad om man går fram och säger hej till en främling). Annars finns det små trevliga restauranger och kaffebarer i varenda gathörn och det finns massor att se. Att resa med barn medför dock att vi inte ser fullt så mycket som vi vanligtvis gör när vi är ute och reser. Hade vi varit själva så hade de här dagarna inneburit att vi vandrat igenom i princip hela centrala Melbourne. Vi har istället för det hunnit med att se några valda delar av centrala Melbourne: ex det nybyggda akvariet (som tyvärr var lite av en besvikelse), Melbourne Museum (riktigt bra med intressanta utställningar) samt lite annat smått och gott.

Morgonen (eller egentligen förmiddagen för vi har varit lite morgontrötta ett tag) den 13e (hmmm…måste nog berätta att vi ända till kvällen den 12e trodde att vi skulle hämta husbilen den 14e men som tur var så kollade jag vår bokningsbekräftelse – kunde slutat i lite kaos) packade vi ihop våra väskor och tog en taxi till hyrbilsfirman där vi bokat vår campervan för att hämta ut den. Tyvärr kaotisk kö och sjuk personal så det tog oss lååång tid att komma därifrån. Vi hade tydligen blivit uppgraderade till en Maui, av campingpersonal benämnd som “one of those Maui things”, med riktigt gott om plats. Bilen är stoooor, inte så bred men hög och lång så första dagen var det lite av en utmaning att köra omkring men just nu tycker jag nog att jag rattar den helt ok (knock on wood). När vi väl kom från hyrbilsfirman och hade bunkrat lite på en affär samt ätit var klockan nästan 15. Jag kände mig då lite seg men efter att nästan ha kört vilse på väg ut ur Melbourne kom vi fram till Ballarat som ligger ca 10 mil väster om Melbourne! Nu undrar säkert en del av er uppmärksamma “varför åkte de dit?”. Jo så här var det: tanken var att se hur det var på tiden guldgrävartiden och sen ta The Great Ocean Road tillbaka till Melbourne plus att Linus skulle få sin sista spruta den 14e så vi ville vara i en större stad.

Måste börja nytt stycke nu (känns det ok kommunikatörerna?). Såhär i efterhand blev det både bra och dåligt. Ballarat och “guldgrävarparken” var kanon, jättefin och massor av trevlig personal så alltså en höjdare. Linus fick sin spruta som budades från Department of Health i Melbourne (!). Vi valde bort The Great Ocean Road (tyvärr!) på grund av avståndet och tiden den skulle ta.

Igår körde vi så alltså tillbaka från Ballarat genom Melbourne till Phillip Island där vi i skymningen tittade på en världsberömd (ja faktiskt!) pingvinmarsch. Ca 250 pingviner kommer varje kväll in till stranden och går upp till sina nästen. Lite pingvinbakgrundshistoria är på sin plats: pingviner kan tillbringa upp till flera månader ut till havs där de käkar upp sig, de sover på ytan ca 30 min på varje sida innan de vänder sig i sömnen, de har sina bon inne på stranden i “the burrows” och de vi såg är faktiskt världens minsta pingviner och grymt coola. På de läktare som man byggt upp ser man hur de samlar ihop sig, först kommer en och sen några till, när de är ca 10 eller fler sprintar de över stranden och upp i buskarna. Efter att ha suttit på läktaren en stund kan man gå upp på gångarna och se hur de fortsätter sin väg upp till sina bon, på vägen möts de av vänner, ungar och fruar så det var riktigt riktigt roligt att se och barnen älskade det. Vill ni har mer info så kolla in http://www.penguins.org.au/.

Idag har vi återigen provat på de Australiensiska vägarna och tagit oss ner till Port Albert där vi nu sitter på en sjysst camping.

Australien då tänker ni nu då?

Ja Australien är ett fantastiskt land på många sätt. Australien är fantastiskt stort. Australiensarna är fantastiskt trevliga. Australien har otroligt mycket saker att se. Australien är fantastiskt dyrt – ja ni hörde rätt. Med svenska mått mätt så är det skiiiitdyrt här. Vi har nog blivit mest chockade över priserna för att bo på en camping. En “powered site” kostar ca 35 AUSD och sen tillkommer ca 10 AUSD per barn ( ja ni hörde rätt) så med andra ord landar vi på ca 350 spänn per natt!!! (ok återigen kommunikatörerna om ni nu har orkat läsa såhär långt – notera antalet utropstecken) En “unpowered site” tänker ni då? Eller fricampa? Eller gratiscamping?
Ne ne så enkelt ska vi inte ha det. För det första så kostar en site utan el ungefär samma som en med el så varför? Fricampa – förbjudet! Gratiscamping finns men i ett grymt litet antal och flera campare (locals) som vi pratat med tycker att det är synd och skam att de stängs ner pga att folk inte sköter sig.

Kontentan = skiiitdyra campingplatser men ofta riktigt fina med grillplats, lekplats och pool.

Nåja vi får väl anpassa budgeten lite och vi försöker hitta de gratis campingplatser vi kan men det är inte lätt vill jag lova.

Barnen då tänker nu mormor, morfar, farmor, farfar och alla ni andra? Ja de gillar läget. De sitter bakom oss med ett eget bord och gillar att åka campingbil helt enkelt. Vi försöker att inte ta alltför långa pass på vägen utan att ha lite bra stopp på vägen men hittills har vi varit lite dåligt planerade. Jag har haft en paj mage några dagar plus att jag fick lite ont i ryggen igen så det är dags för sängen här och vi har inte detaljplanerat vad vi ska göra i morgon men planen är att åka upp till Lakes Entrance och övernatt däromkring.

Ha det nu fint alla därute.

Kommentarer på kommentarer:

Pernilla: Alla hjärtans dag var ok men det är ju inte en rolig och romantisk dag för mig/oss tyvärr eftersom det också är Daniels födelsedag. Tankarna har de sista dagarna varit många och för egen del har jag haft lite av en “depression” men nu är jag på väg upp igen

Kicki: Hoppas att allt går bra med skidandet nu. Både Tilde och Linus saknar Hanna och Nora jättemycket så hälsa till dem från oss alla.

Johanna: Härligt att det börjar ordna upp sig. Hoppas ni hade det bra och att ni tände några ljus. Kram.

Bra helg = stressig vecka?

Helgen har varit bra men det har verkligen varit både full fart och rofyllt på en och samma gång.

Fixardag på dagis, lite fix hemma, iväg till landet och mamma där vi åt middag och lämnade barnen. Jessica och jag drog sedan ner till Jönköping för att se Dan Reed på John Bauer hotell. Det visade sig vara en liten spelning i hotellfoajen/loungen med ca 200 personer. Dan spelade gitarr och hade med sig Brooke Lizotte på piano och de bjöd verkligen på en avslappnad och härlig stund. Dryg en och en halv timme varade konserten och sen drog vi hem. Fick sedan höra att Dan satt sig på golvet med folk i en ring runt honom och lirat akustiskt på värsta scoutsätt. Nåväl…en härlig kväll och sen bilkörning hem i lätt duggregn med Jessica sovandes.

Söndagen innebar en tur i skogen där vi plockade ganska mycket kantareller på väldigt kort tid. Barnen är helt otroliga på att kliva omkring i skogen och plocka mängder av svamp. Kul att de gillar det.

Nu väntar en vecka med dubbla konferenser och en dag i Sthlm. Jag misstänker att träningen kommer att få lida men ska försöka cykla ner till Rimforsa Strand och tillbaka på fredag…återstår att se.

Mycket tankar har gått till Daniel under helgen både på grund av att jag var nere hos mamma men även allmänt pga den tid det är just nu. För jävligt helt enkelt…

Over and out

Ännu en årsdag

Så har ännu ett år gått sedan den sorgliga men ändå glädjefyllda dagen 24 okober 2007 när lillebror Daniel gick bort.

Det är helt fantastiskt och på samma gång otroligt tragiskt. Det var en helt fantastisk dag: vädret var helt underbart (precis som det varit varje år hittills just 24 oktober), alla i familjen var där och vi fick alla ta farväl. Nu gör ju inte det att det känns lättare idag. Ibland undrar jag själv om man glömmer för fort. Jag Kan komma på mig själv med att jag inte tänkt på Daniel på flera dagar men i dessa lägen har jag kommit fram till att det inte är sant. Daniel finns alltid med mig i tankarna och i allt jag gör. Vi delade så otroligt mycket under vår alltför korta tid.Bröderna...

Hittade något gammalt inlägg från en numera nedlagd blogg – en blogg som jag skrev lite i under den tid när Daniel var sjuk.

2006-12-03:

Hade just ett litet snack med lillebror på msn och det känns väl inte helt kul att lämna honom sådär när han är på väg in i en tung vecka. Finns en hel del man skulle kunna göra för att han skulle bli bra igen. Håller tummarna krampaktigt mest hela tiden att något ska fungera men det är nog lite svårt att påverka tyvärr.

Jag har lagt upp den här texten tidigare men jag gör det igen. Den är så grymt träffande och bra (Alterbridge – In Loving Memory):

Thanks for all you’ve done
I’ve missed you for so long
I can’t believe you’re gone
You still live in me
I feel you in the wind
You guide me constantly

Det känns bra att minnas. Det känns bra att veta att Daniel på något sätt hade kommit till ett avslut, till en punkt där han ville gå vidare. Det känns bra att vi är många som minns. Ändå…som vi skrev i tidningen idag:

Vi saknar dig varje dag