Tag: melbourne

Time to go

Så var det då dags att lämna Australien. Vi har nu laddat med hamburgare och glass i stora lass och sitter nu vid gate 11 varifrån flighten mot Kuala Lumpur snart avgår.
Vi har först åtta timmar innan vi tillbringar två timmar i väntas på flyget till Amsterdam. Till Amsterdam är det sedan en mastodontflygning på ca 12 timmar och än värre är väl att vi får vänta ca åtta timmar på flyget hem till Linköping city airport…
Känner mig också tvungen att såga melbournes flygplats som är riktigt tråkig, dyr och inte ens har vagnar för handbagage…

Det känns lite trist att lämna som jag skrev sist men vi längtar alla hem på samma gång som vi vill resa mer – konstigt kanske men ändå en del at resan.
Barnen leker just nu på en liten lekplats och är lyckliga. Bara att hoppas på fler lekplatser på kommande flygplatser. Återstår även att se om och när de sommar på flyget. Vi lyfter ju 16 och landar ca 24 Australientid…
Nåja. Nog för nu, kanske återkommer med mer rapporter i natt.

In the air

Så var vi då i luften igen. Den här gången flyger vi från Cairns tillbaka ner till Melbourne på tre timmar. Resan upp från Melbourne har ju tagit oss 44 dagar så lite konstigt känns det att flyga tillbaka på en bråkdel av tiden.

Sista dagarna i Cairns har varit bra men samtidigt har de nog präglats av en väntan, en väntan på att få påbörja resan hem. Både Jessica och jag har haft samma känsla tidigare när vi rest så ingen av oss blev väl direkt förvånade över att den kom nu med. Vi hann med en härlig tågresa på en ‘scenic railway’ till Kuranda. På vägen tillbaka åkte vi linbana ner och det var inte för inte det kändes som om vi skulle kliva av och hänga av skidorna och ge oss ut i backarna. Det var dock fantastisk utsikt från både tåg och linbana och Barron Falls med sina ca 250 meter var otroliga med tanke på allt vatten som just nu forsar ner från högland och berg väster om kusten.

I morse lämnade jag första Jessica och barnen på flygplatsen och sen åkte jag tillbaka för att lämna husbilen. Vi var väl lite oroliga att de skulle påpeka några fel på bilen men allt gick bra (ja vi har väl skapat nån extra repa, krossat ett vinglas och lite annat smått och gott som jag anser vara normalt slitage på 45 dagar). Det värsta vi insåg och trodde vi skulle få betala var det första hjälpen kit som fanns i bilen där vi tagit ETT plåster. Det stod i nåt finstilt att vi då var tvungna att köpa hela ‘kittet’ för $30 men som sagt… Peppar peppar.

Annars kändes det skönt att lämna tillbaka bilen på flera sätt. För det första hade vi gjort en deposition på $7500 dollar som vi nu fick tillbaka och för det andra så känns det verkligen som om den delen av resan är klar.

Kommer vi då tillbaka till Australien? Ja det tror jag…senare nån gång. Just nu finns det så mycket annat att se men än återstår att se när vi kan få tid för det. Vi har fortfarande inte sett mer en av Australiens fyra kuster och vi har samtidigt bara ‘nosat’ på den här kusten så det är klart vi kommer tillbaka men i så fall tror jag att det blir med en 4WD.

Vi ska nu bo två nätter mitt i Melbourne och förhoppningsvis träffa våra vänner där (som vi för övrigt är skyldiga middag med vin). Efter det påbörjar vi 33-timmarsresan hem. Först 8 timmar till Kuala Lumpur – två timmar på KLIA – sen 12,5 timme flyg till Schiphol – 8 timmars väntan på anslutande flyg till Lkpg där vi ska landa torsdag kl 16.30. Vi lär nog vara ganska möra när vi kommer fram men vi hoppas allt går bra med barnen och jag kan lova att mp3-spelare och Nintendo DS kommer vara nyladdade!

Både barnen, Jessica och jag ser fram mot att komma hem och träffa många av er.

Melbourne “und so weiter”…

Hmmm…det börjar bli dags för en liten uppdatering. Det sista jag minns att jag skrivit om var när vi satt på planet till Melbourne och det var väl kanske en vecka sedan cirka och självklart har mycket hänt sen dess så precis som jag skrev förra gången: prepare for a looooong blog entry…

I Melbourne landade vi sent en kväll och tog en taxi till hotellet som låg mitt i centrum. Ganska litet rum, dyrt och ingen frukost som ingick – besvikelse!

Inför Melbourne hade vi varit lite veliga: bo någon natt hos vår vän David som skulle till Indien 11e Feb och sen hotell eller bo på hotell hela tiden? Till slut blev det så att David åkte 10e och hann tyvärr inte träffa oss. Alltså en hotellnatt och sen tre nätter i Davids hus tillsammans med hans fantastiskt trevliga väninna Brooke (thanks a lot Brooke for all your help and pleasant company – the kids have mentioned you a lot and we all miss you).

Melbourne då? Ja Melbourne i sig är en otroligt härlig stad med 3,5 miljoner invånare. Den har en klart kontinental atmosfär med trevliga människor som faktiskt går fram och hälsar på en och pratar med en på gatan (känns helt sjukt med tanke på hur det är hemma där ingen ens säger hej utan snarare blir chockad om man går fram och säger hej till en främling). Annars finns det små trevliga restauranger och kaffebarer i varenda gathörn och det finns massor att se. Att resa med barn medför dock att vi inte ser fullt så mycket som vi vanligtvis gör när vi är ute och reser. Hade vi varit själva så hade de här dagarna inneburit att vi vandrat igenom i princip hela centrala Melbourne. Vi har istället för det hunnit med att se några valda delar av centrala Melbourne: ex det nybyggda akvariet (som tyvärr var lite av en besvikelse), Melbourne Museum (riktigt bra med intressanta utställningar) samt lite annat smått och gott.

Morgonen (eller egentligen förmiddagen för vi har varit lite morgontrötta ett tag) den 13e (hmmm…måste nog berätta att vi ända till kvällen den 12e trodde att vi skulle hämta husbilen den 14e men som tur var så kollade jag vår bokningsbekräftelse – kunde slutat i lite kaos) packade vi ihop våra väskor och tog en taxi till hyrbilsfirman där vi bokat vår campervan för att hämta ut den. Tyvärr kaotisk kö och sjuk personal så det tog oss lååång tid att komma därifrån. Vi hade tydligen blivit uppgraderade till en Maui, av campingpersonal benämnd som “one of those Maui things”, med riktigt gott om plats. Bilen är stoooor, inte så bred men hög och lång så första dagen var det lite av en utmaning att köra omkring men just nu tycker jag nog att jag rattar den helt ok (knock on wood). När vi väl kom från hyrbilsfirman och hade bunkrat lite på en affär samt ätit var klockan nästan 15. Jag kände mig då lite seg men efter att nästan ha kört vilse på väg ut ur Melbourne kom vi fram till Ballarat som ligger ca 10 mil väster om Melbourne! Nu undrar säkert en del av er uppmärksamma “varför åkte de dit?”. Jo så här var det: tanken var att se hur det var på tiden guldgrävartiden och sen ta The Great Ocean Road tillbaka till Melbourne plus att Linus skulle få sin sista spruta den 14e så vi ville vara i en större stad.

Måste börja nytt stycke nu (känns det ok kommunikatörerna?). Såhär i efterhand blev det både bra och dåligt. Ballarat och “guldgrävarparken” var kanon, jättefin och massor av trevlig personal så alltså en höjdare. Linus fick sin spruta som budades från Department of Health i Melbourne (!). Vi valde bort The Great Ocean Road (tyvärr!) på grund av avståndet och tiden den skulle ta.

Igår körde vi så alltså tillbaka från Ballarat genom Melbourne till Phillip Island där vi i skymningen tittade på en världsberömd (ja faktiskt!) pingvinmarsch. Ca 250 pingviner kommer varje kväll in till stranden och går upp till sina nästen. Lite pingvinbakgrundshistoria är på sin plats: pingviner kan tillbringa upp till flera månader ut till havs där de käkar upp sig, de sover på ytan ca 30 min på varje sida innan de vänder sig i sömnen, de har sina bon inne på stranden i “the burrows” och de vi såg är faktiskt världens minsta pingviner och grymt coola. På de läktare som man byggt upp ser man hur de samlar ihop sig, först kommer en och sen några till, när de är ca 10 eller fler sprintar de över stranden och upp i buskarna. Efter att ha suttit på läktaren en stund kan man gå upp på gångarna och se hur de fortsätter sin väg upp till sina bon, på vägen möts de av vänner, ungar och fruar så det var riktigt riktigt roligt att se och barnen älskade det. Vill ni har mer info så kolla in http://www.penguins.org.au/.

Idag har vi återigen provat på de Australiensiska vägarna och tagit oss ner till Port Albert där vi nu sitter på en sjysst camping.

Australien då tänker ni nu då?

Ja Australien är ett fantastiskt land på många sätt. Australien är fantastiskt stort. Australiensarna är fantastiskt trevliga. Australien har otroligt mycket saker att se. Australien är fantastiskt dyrt – ja ni hörde rätt. Med svenska mått mätt så är det skiiiitdyrt här. Vi har nog blivit mest chockade över priserna för att bo på en camping. En “powered site” kostar ca 35 AUSD och sen tillkommer ca 10 AUSD per barn ( ja ni hörde rätt) så med andra ord landar vi på ca 350 spänn per natt!!! (ok återigen kommunikatörerna om ni nu har orkat läsa såhär långt – notera antalet utropstecken) En “unpowered site” tänker ni då? Eller fricampa? Eller gratiscamping?
Ne ne så enkelt ska vi inte ha det. För det första så kostar en site utan el ungefär samma som en med el så varför? Fricampa – förbjudet! Gratiscamping finns men i ett grymt litet antal och flera campare (locals) som vi pratat med tycker att det är synd och skam att de stängs ner pga att folk inte sköter sig.

Kontentan = skiiitdyra campingplatser men ofta riktigt fina med grillplats, lekplats och pool.

Nåja vi får väl anpassa budgeten lite och vi försöker hitta de gratis campingplatser vi kan men det är inte lätt vill jag lova.

Barnen då tänker nu mormor, morfar, farmor, farfar och alla ni andra? Ja de gillar läget. De sitter bakom oss med ett eget bord och gillar att åka campingbil helt enkelt. Vi försöker att inte ta alltför långa pass på vägen utan att ha lite bra stopp på vägen men hittills har vi varit lite dåligt planerade. Jag har haft en paj mage några dagar plus att jag fick lite ont i ryggen igen så det är dags för sängen här och vi har inte detaljplanerat vad vi ska göra i morgon men planen är att åka upp till Lakes Entrance och övernatt däromkring.

Ha det nu fint alla därute.

Kommentarer på kommentarer:

Pernilla: Alla hjärtans dag var ok men det är ju inte en rolig och romantisk dag för mig/oss tyvärr eftersom det också är Daniels födelsedag. Tankarna har de sista dagarna varit många och för egen del har jag haft lite av en “depression” men nu är jag på väg upp igen

Kicki: Hoppas att allt går bra med skidandet nu. Både Tilde och Linus saknar Hanna och Nora jättemycket så hälsa till dem från oss alla.

Johanna: Härligt att det börjar ordna upp sig. Hoppas ni hade det bra och att ni tände några ljus. Kram.

Allt har ett slut – och en fortsättning

Till dig som läser: förbered dig på ett låååångt inlägg…

Just nu sitter vi på flyget mellan Kuala Lumpur och Melbourne på 10.500 meters höjd. För första gången har det varit en lite guppig resa men lite turbulens är ju alltid uppiggande.

Morgonen började på ett lite oväntat sätt. När vi checkade ut så visade det sig att frukost inte ingick i rumspriset (något som man inser att man inte alltid tänker på eftersom det alltid gör det i Sverige) så det slutade med 250 kronor extra för några mackor som vi snabbt kastade i oss och barnen åt som vanligt inget.

Den andra händelsen var lite mer skrämmande. Efter att ha åkt den lilla golfbilen från hotellet till flygplatsen så skulle vi ju checka in på vår flight med Malaysian Airlines. För att flyga till Australien måste man ju ha visum vilket vi fixat långt i förväg. Jag såg att hon höll på massor med Jessicas pass och till slut berättade hon att det stod “DO NOT BOARD” på Jessica… Jessica själv började då bli riktigt riktigt nervös samtidigt som vi nog båda tänkte på tillfället när vi fixat våra visum eftersom jag då gjorde mitt, Linus och Tildes och sen gjorde Jessica sitt eget. Hade något gått galet? Som tur är så hade vi med oss utskrifter på alla våra visum. Efter ytterligare 15-20 minuters nervös väntan så var dock allt ok. Tydligen så har Jessicas visum ‘försvunnit’ i systemet. Mystiskt! Hursomhelst så rök vår shoppingtid på flygplatsen där och med lite lagom hast fick vi bege oss till gaten.

De sista dagarna har annars präglats av lite blandade känslor och upplevelser. Vi har ju varit på Railay som vi gillar skarpt men tyvärr så är det lite väl packat med folk och resorts men vi hittade ett par guldkorn. Efter Railay så flyttade vi in till Aonang och bodde på Cliff Beach Resort i fyra nätter. Den första natten där gav mig en fantastisk ryggvärk som jag brottats med några dagar nu. Efter ett besök på ett apotek så fick jag klart sjyssta mediciner med antiinflammatoriskt, muskelavslappnande samt smärtstillande (tydligen lite morfin i). En dag tog jag en vespa in till Krabi town och letade efter en kiropraktor som inte visade sig finnas. Nu har dock ryggen blivit bättre så med några dagar till blir det nog helt ok. Lite trist eftersom vi sista veckan bott på hotell med gym men ingen träning där inte. Aonang är lite som ett Thailändsk Mallorca eller Playa Ingles med svenskar överallt. Inget vi egentligen rekommenderar men har man aldrig varit i Thailand förut och inte känner sig alltför äventyrlig så funkar det nog för många.

Efter detta tog vi en liten buss till Phuket med en natt på Phuket Airport Hotel (enkelt, billigt men ok) och sen tidigt flyg till Kuala Lumpur. Datorn hade ju gått sönder igen (den här gången en liten ‘pin’ till elsladden) så första målet var att se om vi kunde få den reparerad. Tro det eller ej men när vi sitter i taxin och är ca 100 meter från hotellet vi ska bo på så ser jag ‘Asus Royal Service Center’ i huset bredvid hotellet! Lite flyt ska man ha. De hade egentligen två dagar för att laga men jag lyckades få den fixad till nästa dag.

Vi tog sedan en snabb tur i lite shoppingcenter och handlade skor och lite annat smått och gott. En resa upp i Petronas Twin Towers blev det också men tyvärr var biljetterna till de högre våningarna slut så dit kom vi inte. Vi tog sen tåget ut till flygplatsen och Pan Pacific som vi bodde på för tredje gången – vi gillar verkligen det hotellet och kan rekommendera det.

Australien då?

Ja vi har ganska stora förväntningar på det kommande äventyret. Både Jessica och jag älskade Sydney när vi var där sist och barnen har målat upp en bild av fantastiska äventyr så det kan bli intressant värre.

Vi landar ikväll vid 20.30 och tanken var att bo hos vår vän David några nätter innan han ska iväg till Indien. Tyvärr har hans avfärd flyttats så han åker redan i morgon och vi hoppas nu att han hinner träffa oss ikväll en sväng. Vi kommer att bo på hotell första natten och sen hemma i hans hus tillsammans med en vän till honom. Den 13e hämtar vi sen husbilen och drar iväg ut på vägarna. Ev försöker vi hämta ut den en dag tidigare men det beror lite på hur mycket tid vi vill spendera i Melbourne och om husbilen är ledig redan då.

Resvägen har ju sedan tidigare varit planerad att gå från Melbourne till Cairns och i princip utmed kusten med en del inslag inåt i landet och vi håller just nu på att läsa lite i våra guideböcker. Pga det senaste väderstrulet är vi inte 100% säkra på att detta blir färdvägen nu. Helst vill vi köra som vi planerat men det finns en liten liten risk att vi planerar om och istället åker utmed sydkusten bort till västkusten och Perth och sen uppåt mot Broome. Detta är ju något som vi kommer bestämma under de närmaste dagarna lite beroende på vad de säger på hyrbilsfirman och vad som sägs på nyheter. Det spelar egentligen ingen roll vilken väg vi tar för båda rutterna har otroligt mycket som är sevärt. Östkusten är väl lite mer ‘standard’ sett till hur de flesta reser. Vi har pratat en del med David och andra om västkusten och även den rutten lockar (David är själv från Perth och vi har två kompisar som finns i trakterna däromkring också).

Det här blev ju lite av en uppsats känns det som men jag vet att en del av er gillar att läsa mycket om vad som händer oss och har ni tagit er såhär långt så har ni fått liter mer ‘kött på benen’.

Ta hand om er och glöm inte kommentarerna här på bloggen (tacksam om ni lägger dem här istället för på FB så man får ihop helheten…)

Railay

En dag på Railay kan se ut enligt följande:

Vi vaknar vid 8-snåret, tar oss sakta men säkert ur sängarna och landar vid frukostbordet framåt kvart i nio. Försöker sen få i Linus lite frukost vilket oftast går sådär men vi tar med oss ett par bananer från fruktbordet som vi kan ladda i nån timme eller två senare. Efter detta skriker ofta både Tilde och Linus att de vill till poolen. Det brukar då bli nån timma där innan vi trycker i nämnda bananer. Kanske går en sväng på stranden men sen är det helt plötsligt dags för lunch. Var ska vi äta lunch idag då? Vad ska vi äta? Oftast slutar det med att barnen vill äta på vårt hotell (vadå vanemänniskor och i behov av rutiner?) och vi argumenterar för att äta nån annanstans och se nåt annat. Ibland lyckas vi och ibland inte. Tilde och Linus börjar bli bra på att förhandla så det kan låta något liknande detta: “men om vi äter på vårt hotell nu på lunchen så kan ni få bestämma ikväll och då kan vi gå nån annanstans” (säger då T och L). Hmmm…vi låter det vara så och tycker det är kul att de faktiskt engagerar sig – på gott och ont då såklart.

Efter lunchen brukar det laddas för pool igen för här på Railay har vi inte lyckats snorkla något från stranden och jag är inte helt hundra på att snorklingen från stranden är bra. Eftermiddagen innebär sedan oftast glass och helt plötsligt är klockan 17 eller 18 och det börjar bli dags för en dusch och sen dagens andra stora beslut: “var ska vi äta?”. Helt plötsligt har barnen glömt bort förmiddagens förhandling och vill äta på hotellet igen! Vad är nu detta egentligen? Tänk om Jan Eliasson använt detta förhandlingssätt? Hur hade det då blivit med Armenien – Azerbajdzan eller i Iran – Irak?

Nåja…ibland lyckas vi få gå nån annanstans och äta och ibland blir det på hotellet. Spelar ju egentligen inte så stor roll men lite kul att prova olika restauranger även om menyn är densamma men priserna varierar.

Hmmm…klart att dagarna har annat innehåll också men detta är väl nåt slags “grundutbud”. I morgon siktar vi på en snorkelutflykt med båt, ibland blir det moppeutflykter och ibland shopping och annat smått och gott.

Vi har nu haft några “bra” dagar med mindre bråk så det känns faktiskt lite bra. Jag tror annars att alla av oss börjar ha fått nog av att bara hänga på hotell med pool och bad även om vi ibland gör utflykter. Det närmar sig ju Australien och när vi kommer till Kuala Lumpur igen ska vi shoppa en ny Lonely Planet för östkusten i Australien och börja planera lite för äventyret i det stora landet.

Resplanerna inom den närmaste framtiden är följande:

  • vi blir kvar här på Railay Bay Resort till 2/2
  • vi bor på Aonang Cliff Beach Resort i/på 2/2 – 6/2
  • vi reser till Phuket och bor på Phuket Airport Hotel till 7/2
  • vi flyger till Kuala Lumpur och bor på ett Parkroyal till den 8/2
  • vi bor på Pan Pacific KLIA (för tredje gången) till den 9/2
  • flyger till Melbourne den 9/2

Väl framme i Melbourne kommer vi bo hos en kompis två nätter innan han drar iväg till Indien och sen blir det tre nätter på hotell i centrala Melbourne innan vi får vår husbil. Under tiden i Melbourne kommer vi nog göra lite utflykter både i och runt staden men mer om det får vi forska reda på senare och självklart då med lite mer input från vår vän David.

Sådärja…nu vet ni lite mer. Misstänker att det kanske kan dimpa ner lite tips på saker att göra på östkusten?

Hör av er vet jag och ha det bra alla därhemma.

PS. Stort tack till er som kommenterar på bloggen, vi läser och ska försöka svara med egna kommentarer. DS