Tag: resa med barn

Time to go

Så var det då dags att lämna Australien. Vi har nu laddat med hamburgare och glass i stora lass och sitter nu vid gate 11 varifrån flighten mot Kuala Lumpur snart avgår.
Vi har först åtta timmar innan vi tillbringar två timmar i väntas på flyget till Amsterdam. Till Amsterdam är det sedan en mastodontflygning på ca 12 timmar och än värre är väl att vi får vänta ca åtta timmar på flyget hem till Linköping city airport…
Känner mig också tvungen att såga melbournes flygplats som är riktigt tråkig, dyr och inte ens har vagnar för handbagage…

Det känns lite trist att lämna som jag skrev sist men vi längtar alla hem på samma gång som vi vill resa mer – konstigt kanske men ändå en del at resan.
Barnen leker just nu på en liten lekplats och är lyckliga. Bara att hoppas på fler lekplatser på kommande flygplatser. Återstår även att se om och när de sommar på flyget. Vi lyfter ju 16 och landar ca 24 Australientid…
Nåja. Nog för nu, kanske återkommer med mer rapporter i natt.

In the air

Så var vi då i luften igen. Den här gången flyger vi från Cairns tillbaka ner till Melbourne på tre timmar. Resan upp från Melbourne har ju tagit oss 44 dagar så lite konstigt känns det att flyga tillbaka på en bråkdel av tiden.

Sista dagarna i Cairns har varit bra men samtidigt har de nog präglats av en väntan, en väntan på att få påbörja resan hem. Både Jessica och jag har haft samma känsla tidigare när vi rest så ingen av oss blev väl direkt förvånade över att den kom nu med. Vi hann med en härlig tågresa på en ‘scenic railway’ till Kuranda. På vägen tillbaka åkte vi linbana ner och det var inte för inte det kändes som om vi skulle kliva av och hänga av skidorna och ge oss ut i backarna. Det var dock fantastisk utsikt från både tåg och linbana och Barron Falls med sina ca 250 meter var otroliga med tanke på allt vatten som just nu forsar ner från högland och berg väster om kusten.

I morse lämnade jag första Jessica och barnen på flygplatsen och sen åkte jag tillbaka för att lämna husbilen. Vi var väl lite oroliga att de skulle påpeka några fel på bilen men allt gick bra (ja vi har väl skapat nån extra repa, krossat ett vinglas och lite annat smått och gott som jag anser vara normalt slitage på 45 dagar). Det värsta vi insåg och trodde vi skulle få betala var det första hjälpen kit som fanns i bilen där vi tagit ETT plåster. Det stod i nåt finstilt att vi då var tvungna att köpa hela ‘kittet’ för $30 men som sagt… Peppar peppar.

Annars kändes det skönt att lämna tillbaka bilen på flera sätt. För det första hade vi gjort en deposition på $7500 dollar som vi nu fick tillbaka och för det andra så känns det verkligen som om den delen av resan är klar.

Kommer vi då tillbaka till Australien? Ja det tror jag…senare nån gång. Just nu finns det så mycket annat att se men än återstår att se när vi kan få tid för det. Vi har fortfarande inte sett mer en av Australiens fyra kuster och vi har samtidigt bara ‘nosat’ på den här kusten så det är klart vi kommer tillbaka men i så fall tror jag att det blir med en 4WD.

Vi ska nu bo två nätter mitt i Melbourne och förhoppningsvis träffa våra vänner där (som vi för övrigt är skyldiga middag med vin). Efter det påbörjar vi 33-timmarsresan hem. Först 8 timmar till Kuala Lumpur – två timmar på KLIA – sen 12,5 timme flyg till Schiphol – 8 timmars väntan på anslutande flyg till Lkpg där vi ska landa torsdag kl 16.30. Vi lär nog vara ganska möra när vi kommer fram men vi hoppas allt går bra med barnen och jag kan lova att mp3-spelare och Nintendo DS kommer vara nyladdade!

Både barnen, Jessica och jag ser fram mot att komma hem och träffa många av er.

Cairns och hemåt?

Vi har nu tillbringat fyra dagar i Cairns på en camping strax utanför staden. Vädret har blivit mycket bättre efter den lilla ‘dipp’ som vi hade ett tag för några veckor sedan.

För två dagar sen var vi ute på Stora Barriärrevet och snorklade. Färjan lämnade hamnen i Cairns vid 10 och två timmar senare var vi ute på plattformen som snorklingen utgår ifrån. Vi hade sällskap med mängder av japaner. Får mig lite att tänka tillbaka på citatet “japaner som hoppar, japaner som springer”…

Japanerna fokuserade dock mest på semisub och snorklade inte förrän mot slutet av äventyret. Barnen hade bestämt sig för att de INTE skulle hoppa i vattnet och snorkla men efter lunch och ny energi hängde de båda med och vi tillbringade en lååång stund med näsan under vattnet och tittade på fiskar i alla regnbågens färger. Tyvärr var det inte förrän jag fortsatte lite själv som jag såg den stora sköldpaddan som kom simmande… En annan sak jag retade mig på något grymt är de japaner som var med som inte har någon som helst respekt för naturen. Under resan ut och innan man gav sig ut informerades det om att man måste vara rädd om korallen och alltså inte får röra den på något sätt. När jag sen snorklar omkring ser jag japaner som sitter på korall och japaner som bryter bort korall bara för att studera den… Trist!

Vi har sen varit lite inne i Cairns på stora lekplatser och vattenland samt shoppat något ofantligt billigt på Osh Kosh.

Idag åkte vi tåg upp till en liten stad ovanför Cairns. Fantastiskt vacker resa men tyvärr var Kuranda som vi åkte till en riktig turistfälla. På vägen ner åkte vi s.k. Skyrail och att sitta i en Poma i mars brukar för mig vara förknippat med skidåkning så det var lite jobbigt en stund men det är snart ett nytt skidår.

Vi kommer nog att bo kvar på vår camping ända tills vi flyger ner till Melbourne den 28e men annars så börjar vår tid på resande fot att rinna ut. Det känns både kul, skönt men också tråkigt och lite ledsamt. Vår resa har varit fantastisk på många sätt men självklart ska det bli skönt att komma hem till våren i Sverige. Det blir också skönt att komma hem till huset som barnen saknar en del ibland (blir väl mest när vi har konflikter iofs).

Vi kommer sedan tillbringa två dagar i Melbourne innan vi påbörjar vår 33-timmars resa hem mot Linköping City Airport. Det blir väl sedan några dagar med ‘acklimatisering’ innan skola, dagis och jobb drar igång igen på måndagen den 4e april men innan det ska vi visst hinna med att fira en 40-åring också…

Nåväl. Ser fram mot att träffa många av er igen och snart kommer ni nog inte undan…

Just ja. Jag har uppdaterat med ett gäng bilder från Australien men dem hittar ni på Facebook

Yasi

Idag har vi rest i spåren av Yasi. Jag vet för egen del att jag läste en hel del om de översvämningar som var och då främst i trakten av Brisbane men när sen Yasi kom och svepte in över kusten har jag inget minne av att detta var stort på nyheterna.

Vi kom igår kväll till Rollingstone Beach Caravan Park och det var nog först då vi insåg lite av vad som hänt när tyfonen drog in över kusten. Campingen i Rollingstone ligger på en egen strand med platser ut mot havet, ca 20 meter från stranden. När Yasi drog in försvann alla palmer i strandlinjen, sand blåste upp och skapade sanddyner på de främsta raderna. Idag är det lågsäsong men på campingen sliter de hårt för att hinna få ordning inför påsk som är en stor ledighet här precis som hemma i Sverige. Som en liten bonus fick de en krokodil som flyttade in i deras gigantiska damm och nu lever den gott på den fisk som de har odlat i dammen. Kan meddela att det känns lite läskigt att gå till dusch och toalett när man vet att 10 meter därifrån glider det omkring en krokodil. Nu har vi dock lärt oss att allt är lugnt och fint om man håller sig från vatten och vattenbryn. Jag vet däremot att Jessica kollade den inhägnade poolen innan barnen fick hoppa i och för egen del måste jag erkänna att jag kollade alla dusch- och toalettbås innan jag fortsatte mina aktiviteter bakom låsta dörrar.

Mission Beach som ligger ca 10 mil norr om där vi bodde var de som fick tyfonens centrum över sig och det var en ganska dyster syn som mötte oss när vi åkte ner mot havet. 90% av alla träd har blåst ner på ett mycket stort område och det är många hus som saknar tak. Det är både intressant och läskigt att resa genom ett landskap som fått känna på naturens krafter så som de fått här.

Australiensarna här är ganska vana vid tyfoner och har oftast ryckt på axlarna inför anstormande tyfoner men tydligen har denna inställning ändrats nu och de har, enligt de vi pratat med, mer “respekt” nu.

För vår egen del har vi nu närmat oss resans slut. Ja i alla fall på så sätt att vi bara har ca fyra mil kvar till Cairns och vi åker dit i morgon. Vi har hittat en bra camping som vi tänker checka in på i en vecka framöver och sen kommer vi att göra utflykter till Barriärrevet och även inåt i landet från Cairns.

Inga bilder idag blir det för 3g-nätet här är fantastiskt segt så man kan undra om det är några g överhuvudtaget. Återkommer kanske i morgon med lite nya bilder från de senaste äventyren.

 

Carpe Diem

Lite svårt att sätta rubrik på dagens inlägg men tankarna går mycket kring att fånga dagen och att försöka göra så mycket man bara kan av den.

Vår tid i Airlie slutade med att vi inte tog oss ut på snorklingsutflykt och tur var det. Visserligen var det grymt billigt att åka ut (finns nästan inga turister här pga Yasi och regnet) men det regnade något fantastiskt mycket. Inte så där lite lagom som det kan göra när vi hemma tycker att det bara “öser ner” utan det regnade på riktigt liksom sådär att regnet inte hinner rinna undan, så att det låter som om någon spelar trummor på taket. Det var helt ok, typ 28 grader varmt och fuktigt men ändå regn så vi passade på att bada i regnet och i vår fantastiska pool med dubbla rutschkanor.

Efter det körde vi 28 mil norrut till Townsville. Att köra 28 mil highway utan vägarbeten och små städer som stör rytmen tar ca 4 timmar. I Sverige hade jag räknat med 2,5 timme…

Nåväl. Väl i Townsville har vi nu bott snart tre nätter på en trevlig camping vid havet. Vi fick till och med rabatt första två nätterna och slapp betala för barnen så vi bor riktigt billigt. Idag var vi ute på Magnetic Island. Man tar sig till ön genom att åka en snabbfärja i 20 minuter och sen åkte vi buss runt med världens roligaste busschaufför som Jessica blev kompis med. Enligt honom fick vi betala för barnen och vi vuxna åkte gratis pga regnperiod *s*.

I morgon var tanken att vi skulle ta oss norrut en liten liten bit till Balgal Beach för lite gratiscamping i två dagar. Efter det skulle vi till en nationalpark med ett vackert vattenfall och berg på 1600 meter… Nu är det inte säkert att det blir så för vägen är avstängd – igen! Vi vet med andra ord inte när vi kan komma iväg norrut eller hur långt vi vågar åka. Vädret har idag varit helt underbart varmt och soligt men tydligen regnar det fortfarande lite norrut och floderna svämmar över vägarna så vi får inte åka förbi i vår husbil. Hade vi haft en 4×4 med snorkel så hade det gått bra.

I övrigt mår vi fortfarande prima. Barnens hemlängtan försvinner när vi är aktiva och gör saker. Idag har de inte nämnt det en enda gång och i morse fick Linus ett mycket uppskattat mail från dagis som han längtar till. Kul för honom.

Nu är det dags för en film här i husbilen.

Naturen har sin gång

Sist jag skrev vill jag minnas att jag utlovade en utflykt till Fraser Island. Det blev tyvärr ingen sådan utflykt. Vi var i Hervey Bay i två dagar men utflykten till Fraser ställde vi in av två skäl: för det första så tyckte vi att det var för dyrt och för det andra så regnade det den dagen vi skulle ha åkt. Så sammanfattningsvis inget Fraser den här gången men ön finns ju kvar så vem vet en annan gång kanske.

Annars, svensk som man är, så måste jag ju prata om vädret idag. Vädret har egentligen varit ok större delen av vår tid här. Vi har inte lidit enormt av regn men det har varit mulet en hel del. Mulet passar iof sig mig ganska bra. Jag är ju inte direkt personen som gillar att steka mig själv i solen utan hänger hellre under ett parasoll i skuggan eller i luftkonditionerat rum även 0m jag kan uppskatta värmen. Det är väl mer solen jag inte alltid är så förtjust i. Nåväl. Vädret har som sagt varit varmt men lite mulet och ibland lite skurar.

Vi har nu tagit oss till Whitsundays eller snarare till Airlie Beach varifrån man kan ta kryssningar ut till fantastiska Whitsundays. Vi hade planerat en utflykt i morgon men gissa vad? Det ska regna mycket hela dagen. Med andra ord har vi inte vågat boka in en 2000 kronors dagskryssning med snorkling etc för vi vill inte göra det i regn (hur mycket ser man när man snorklar om det regnar?). Med andra ord: vädret har börjat sätta sin prägel.

Strax norr om oss, mellan Townsville och Cairns, är Bruce Highway som vi färdas på just nu avstängd och beräknas öppna måndag eller tisdag pga översvämningar. Vi har också börjat se spår av tidigare ‘flooding’ och vi kommer snart se spåren av cyklonen Yasi som slog till för nån månad sen.

Just nu sitter vi på en kanonsjysst camping med stooort vattenland och lekplatser. Det är lördagskväll, jag dricker ett gott vin och sitter ute i ca 28 graders värme så jag ska nog inte klaga eller hur? Vår plan är nu att ta det lite lugnt och avvakta rapporterna och se när vi kan ta oss norrut mot Cairns men jag tror att vi har typ 70 mil kvar dit så det är egentligen inte bråttom men samtidigt vill vi inte riskera att ‘fastna’ om det kommer mer regn och vägarna stängs av.

Linus har börja längta hem mer och mer sista dagarna och han saknar sitt gula hus och sina kompisar. Tilde säger att hon saknar sitt gula hus men att hon tycker att vi har det bra som vi har det just nu.

Det är annars ganska kul att sitta och tänka tillbaka på resan vi har gjort såhär långt (nu har vi ju självklart nästan tre veckor kvar men ibland kan man ju få göra det med), alla fantastiska platser vi sett och alla människor vi har träffat. På något konstigt sätt så börjar både Jessicas och mina tankar om nästa resa att ta form. Visst ska man leva i nuet och njuta men själva planerandet är också kul och det är ju något man kan göra tillsammans med ett glas rött ute i 28 graders värme medan man lyssnar på syrsorna.

Med andra ord ska jag nog återgå till att planera resa, fundera över den kommande festen och planering för den källare som ska renoveras när vi kommer hem.

Ha det bra där ute och ta hand om er

Booti Booti

Klart att rubriken får mina tankar att springa iväg åt samma håll som de gjorde när jag satt bakom ratten och sjöng “booty time booty time ‘cross the USA, booty time booty time yeah yeah yeah“. Unbelievable…

Vi har nu tagit oss vidare norrut (var annars med tanke på att vi ska till Cairns) och vi befinner oss just nu strax utanför Surfers Paradise strax söder om Brisbane. Sen jag skrev sist har vi: lyckats gratiscampa, misslyckats att campa billigt vid havet, vandrat i regnskog (bilden tagen från en skywalk ovanför regnskogen), träffat många fantastiskt trevliga människor, shoppat skor och hattar, badat i mängder, besökt Seal Rocks, sett säkert 100 fantastiska stränder och besökt några av dem, lekt i ‘lekhus’, upplevt storm och regn, kollat på hur honung blir till och bara semestrat i allmänhet.

Vädret har idag varit kanonvarmt och soligt och dagen tillbringades på Dreamworld inklusive Whitewater World där vi åkt karuseller, vattenrutschkanor och en massa annat kul. Vi kommer vara där i morgon med men tyvärr har det utlovats ostadigt väder och det börjar till och med pratas om att en tyfon kanske håller på att byggas upp ute till havs. Vi får väl se hur det blir med den saken.

Vi tillbringade en dag i ‘Port’ (Macquaire) och hann då med en lokal variant av busfabriken och också lunch på The Pancake House. Fantastiskt skönt med ett par timmars lek för barnen och en cappuccina med fritt WiFi för oss. Pannkakorna satt inte helt fel de heller.

Igår tog vi en ‘kördag’ upp hit till Surfers Paradise vilket innebar att vi körde ca 30 mil och nu stannar vi här i tre dagar. Det kommer nog att bli lite mer av den varianten nu eftersom vi konstaterat att vi börjar tröttna på stränder. Det känns egentligen helt sjukt att skriva det men här i Australien radar man ju upp perfekta stränder och i vår familj så är det väl huvudsakligen Jessica som är strandfascinerad. Barnen leker hellre i en pool eller en lekplats och jag själv blir ganska rastlös om jag inte får springa omkring, surfa, dyka eller nåt annat. Inget negativt i stränder för vi har haft en hel del bra stunder där men jag tror att vi börjar bli mätta på just att bara hänga på en strand.

Vi är nu i Queensland och här finns det massor att göra. Näst på tur efter Surfers Paradise blir nog Fraser Island med hyra av 4WD och lite galet körande en dag på ön som består av sand och inget annat (världens största sandö såklart). Återstår att planera resten av resan också men det vi vet är att vi har en liiiiten bit kvar att köra. Just ja: vi ska väl hinna med lite av Brisbane också…

Jag satt igår och tänkte på vilken fantastisk förmån det är att kunna göra det vi just nu gör. Med det menar jag inte i bara att resa runt och se valda delar av världen utan snarare att vi kan göra resan tillsammans med våra barn och att vi kan spendera 24/7 tillsammans med dem utan några ‘störande’ vardagsmoment. Ja ni vet de där: väckar-barn-kl-halv-sju-för-att-hinna-dagis, stressa till jobbet, försöka hinna allt man ska, stressa till dagis och hämta barnen, laga mat, försöka hinna träna, få barnen i säng i tid för att de ska orka upp halv sju igen, renovera hus och sen försöka få nån form av egentid.

För min egen del vet jag att den här resan innebär lite förändringar inför framtiden eller i alla fall en förhoppning att man mitt i ‘den grå vardagen’ (som inte alltid är så grå som jag får den att framstå nu kanske) kan tänka tillbaka och kanske bita ihop lite extra och försöka göra något roligt av dagen.

 

Blå Bergen och tillbaka till kusten

Nu har vi varit där!

För åtta år sedan när vi var i Sydney var det en kille som surrade något liknande detta: “jag vill åka till Blue Mountains, jag vill se berg” svaret han fick “du får göra det en annan gång jag vill se Sydney så vi hinner inte”.

Nåväl. Nu har jag varit där och hela familjen är överens om att Blue Mountains är fantastiska. Vi bestämde oss för att hoppa över Sydney (som jag nog skrev sist) och istället dra in mot landet och upp i bergen. Enligt vår vanliga tur så prickade vi in trafiken ut från Sydney just när den är som värst på eftermiddagen eller som kvinnan på turistinformationen sa “try to avoid rush traffic around 5 pm”. Med andra ord brände vi rakt in i rusningstrafiken kring kvart i fem men det gick bra. Det var ingen större fara och när Mercabussen styrde uppför de 1000 höjdmetrarna puttrade det på riktigt bra.

Tyvärr var ju självklart Katoombas enda (!) camping fullbelagd så vi fick åka vidare till Blackheath där vi ‘fick’ en snordyr plats för 50 AUSD (dyrast hittills). Lite grillning och långärmade tröjor på då det bara var 15 grader på kvällen uppe i bergen.

På morgonen började vi med Govetts Leap där historien säger att platsen fått sitt namn från en stråtrövare vid namn Govett. Govett red utför branten, som stupar typ 500 meter lodrätt ner, för att inte bli fångad av polisen. Helt fantastiskt utsikt över Grand Canyonlika klippor. Linus uttryckte en bestämd önskan (han kan vara mycket bestämd vår son) för att ‘kämpa lite’ som han så sött säger. Att ‘kämpa lite’ i det här fallet innebar att han ville gå ut på en liten expedition så vi stegade iväg mot Horseshoe Falls vilket kanske tog oss 20 minuter enkel väg. Horseshoe Falls ligger inne i en dal som är perfekt formad som en hästsko. Mycket coolt.

Efter att vi så ‘kämpat’ tillbaka tog vi oss ner till Katoomba där vi besökte Echo Point och beskådade Three Sisters. Återigen lite legenddags då eftersom legenden berättar om en hövding, vars stam krigade mot en annan stam, som förtrollade sina tre döttrar för att de inte skulle bli tillfångatagna. Hövdingen blev sedan dödad i striden och kvar står de tre systrarna…

Lunch på en trevlig parkering med standardenlig grillplats och bord (det finns klart utrymme för förbättring där Vägverket – ni ligger årtionden efter Australien!). Vi upplevde sedan Scenic World där vi tog världens brantaste bergbana ner till dalens botten och sedan en härlig Doppelmayr linbana upp igen.

Vi hade sedan tänkt oss en lugn eftermiddag och att stanna kvar i Katoomba eftersom vi nu var på campingen 15 så borde vi ju få plats? Icke sa Nicke – sista platsen utmed vägen fanns kvar alternativt en plats utan el tillsammans med några skolklasser. Vi bestämde oss för att dra ner från bergen och norröver vilket visade sig bli ett äventyr. Barnen fick datorn framför sig på bordet och Toy Story 3 drogs igång.

Väl nere visar det sig att vi landat i en region där vettig camping saknas och turistinformationerna är stängda. Utanför en turistinfo hittar vi dock en tavla där Wanderest skriver att det finns en gratis camping (!) bara en km ifrån där vi står. Vi drar självklart dit och numera är jag medlem i Richmond Social Club för ett år framåt. Medlemskapet som ger access till gratis camping och klubbens lokaler i Richmond kostade hela fyra dollar (ca 25 spänn) för ett år. I klubbens lokaler finns bistro, spelhall, bar, restaurang, trevlig fåtöljavdelning, fritt internet, gym, bowlingbanor (engelsk utomhus på gräs ni vet) och lekrum. Vi fick förutom det några vouchers som ger två för en i baren så med andra ord hänger vi på restaurangen en stund medan barnen leker av sig. Campingen visade sig sedan vara gratis men ville man ha en elplats så kostade den 65 spänn och det kan det ju vara värt.

Idag har vi så åkt vidare norrut och trixat oss förbi Sydney. Vi tog en kortare körning och åkte in i ett parkområde för att övernatta för 14 dollar. När vi så spenderat en fyra timmar på en underbar strand inser vi att parkvärden sagt fel och platsen kostade 42 dollar (alltså 14 dollar/vuxen och 7 dollar/barn) utan el. Vi surade till lite och drog iväg några mil norrut till en härlig, trevlig och bra camping med el, lekplats och pool för lite mindre pengar.

Sammanfattningsvis: vi har passerat Sydney, vi har 300 mil kvar till Cairns (fågelvägen), barnen trivs utmärkt, vi kommer köra lite kortare sträckor och även stanna några fler nätter på vissa ställen, vi mår bra och njuter av livet, vi har anpassat oss till prisläget i Australien ( vi blev nog lite chockade men det är folk här också…) och suget efter skidåkning finns (måste ju ge några av er lite vatten på er kvarn). Den stora frågan är om man kan räkna varje kväll som semester och om det i så fall är ok med en öl eller ett glas vin varje kväll?

Ta hand om er där ute.

Det rör ju på sig

Här sitter herr och fru Nyberg på en campingplats i Jervis Bay efter att ha tillbringat de sista dagarna med ’animal encounters’. Det är ganska kul hur vissa ord och uttryck inte gör sig bra på svenska.

Vi har flackat omkring en hel del de sista dagarna. När vi lämnade Phillip Island och spanade in vädret blev vi lite besvikna och insåg att regnguden landat i en husbil och nu var på väg norrut utmed östkusten. Regnet lyst förvisso i stor utsträckning med sin frånvaro men himlen var molning och kvicksilvret pekade på dryga 22 eller nåt liknande. Städer såsom Sale, Bairnsdale fick sina besök. Efter Lakes Entrance och shopping av lite färska räkor rattade jag vårt monster upp mot bergen och Buchan. Väl framme där så insåg vi att här fanns en fantastiskt trevlig camping med trevliga människor, allt en husbil behöver och allt detta för en något mer modest peng än vi varit vana vid. Dagen efter tog vi en tur ner i en av Buchans grottor under en 45-minuters tur när vi fick se en helt fantastisk grotta.

Nästa natt tillbringades efter en något lång och regnig körning i fantastiska Mallacoota och här genomförde både herr och fru Nyberg sina första tränings-/löppass på mycket länge vilket endast påvisade det faktum att god mat, gott vin och öl inte alls är bra för flåset.

Så fortsatte vi då norrut över safirkusten och upp till lilla Tathra som ligger helt fantastiskt ute på en udde med en stor bukt nedanför sig. Här fick vi vår största chock hittills när en camping ville ha lite över 400 kronor för en natt. Vi valde dock en på andra sidan gatan för halva priset vilket kändes mycket bra.

Dagen efter tog vi ett stopp vid en havspool, dvs en naturlig pool som fylls på av havsvattnet. Lite kallt i vattnet men ganska häftigt att simma i en pool där vattnet sköljer in och ibland åker en och annan fisk med också. Nåväl, vi tågar norrut och bestämmer oss för att stanna på en camping som visar sig vara fantastiskt bra med stor pool, bra lekplats och en härlig strand. Vädret visar sig dock inte från sin bästa sida så när vi väl hängt ut vår tvätt för första gången här i Oz så öppnar sig himlen. Hade det inte varit för detta och det efterföljande regnet så hade vi nog stannat någon dag på den campingen och bara tagit det lugnt. Istället för detta så fortsätter vi och stannar till i Batemans Bay där vi går på Birdland där vi alla får klappa koala, wombat, kängruru och en diamantpyton (den senare klappade Tilde, Linus och jag medan den hängde runt Jessicas hals).

Vi ’blåser’ efter lite lunch och shopping vidare och det blir en lite för lång körning eftersom de campingplatser vi passerar ligger lite för långt från stora vägen. Till slut kommer vi så fram till Jervis Bay och den lilla orten Huskisson där vi bestämmer oss för att stanna två nätter. Det finns väl flera anledningar till ett längre stopp. För det första så har vi idag varit ute på en ’delfinsafari’ dvs vi åkte ut med en båt i fantastiska Jervis Bay för att få se delfiner i det fria. När båten precis var på väg att vända hemåt så kom de då – ca 15-20 delfiner simmade, hoppade och busade runt vår båt under ca 20 minuter och det var fantastiskt kul att se. Tilde och Linus skulle ABSOLUT INTE ut på nån båt och se delfiner när vi väl gick mot båten men när de väl fått se dem simma och busa så erkände de att det faktiskt var riktigt kul och spännande.

I morgon kommer vi förmodligen besöka något vattenfall men sen siktar vi på Blue Mountains och vår plan är att lämna Sydney obesökt för denna gången. Skälen är väl flera men främst så är vi inte sugna på storstad och vi känner också att vi gjort Sydney sist vi var här och i ärlighetens namn så är inte storstad det bästa resmålet med en fyra och en sexåring.

Vi börjar så smått komma in i livet med husbil och dagarna har en viss rutin. Vi går upp fruktansvärt tidigt, dvs vid kvart i åtta och vårt mål är att komma iväg 9 vilket vi hittills aldrig lyckats med utan klockan är snarast närmare 10 när vi väl drar iväg. Tilde och Linus tycker det är kul att åka husbil så det faktum att vi ”måste” köra några timmar varje dag är inget problem alls. Vi väljer ofta att stanna på någon av alla fantastiska rastplatser för lunch som vi då lagar själva. Rastplatserna har nästan alltid en bra lekplats och gratis grillar så det är tokigt lätt att grilla/steka på sina hamburgare eller vad vi nu äter för dagen. På kvällarna blir det ofta grillat kött med majskolv så vi får nog säga att vi startat grillsäsongen tidigt i år men vi älskar ju just den maten så inga problem för oss där inte. Det blir väl dock inte riktigt detsamma då som hemma då grillarna oftast är av modellen stekhäll (el- eller gasvärmd) så visst saknar jag min Weber.

Husbilen som är ganska stor och självklart högerstyrd rattas numera utan några större problem (ta i trä) och jag tycker nog anpassningen till vänstertrafik är klart smärtfri men jag har ju övat några gånger förut. Jessica får man dock slita tag i ibland när vi ska gå över vägen men hon börjar få ordning på det där med höger och vänster också.

Nåväl. Vi hörs snart igen.

Ja just det – för er som minns. Sunkist lever men är numera kolsyrad…

Melbourne “und so weiter”…

Hmmm…det börjar bli dags för en liten uppdatering. Det sista jag minns att jag skrivit om var när vi satt på planet till Melbourne och det var väl kanske en vecka sedan cirka och självklart har mycket hänt sen dess så precis som jag skrev förra gången: prepare for a looooong blog entry…

I Melbourne landade vi sent en kväll och tog en taxi till hotellet som låg mitt i centrum. Ganska litet rum, dyrt och ingen frukost som ingick – besvikelse!

Inför Melbourne hade vi varit lite veliga: bo någon natt hos vår vän David som skulle till Indien 11e Feb och sen hotell eller bo på hotell hela tiden? Till slut blev det så att David åkte 10e och hann tyvärr inte träffa oss. Alltså en hotellnatt och sen tre nätter i Davids hus tillsammans med hans fantastiskt trevliga väninna Brooke (thanks a lot Brooke for all your help and pleasant company – the kids have mentioned you a lot and we all miss you).

Melbourne då? Ja Melbourne i sig är en otroligt härlig stad med 3,5 miljoner invånare. Den har en klart kontinental atmosfär med trevliga människor som faktiskt går fram och hälsar på en och pratar med en på gatan (känns helt sjukt med tanke på hur det är hemma där ingen ens säger hej utan snarare blir chockad om man går fram och säger hej till en främling). Annars finns det små trevliga restauranger och kaffebarer i varenda gathörn och det finns massor att se. Att resa med barn medför dock att vi inte ser fullt så mycket som vi vanligtvis gör när vi är ute och reser. Hade vi varit själva så hade de här dagarna inneburit att vi vandrat igenom i princip hela centrala Melbourne. Vi har istället för det hunnit med att se några valda delar av centrala Melbourne: ex det nybyggda akvariet (som tyvärr var lite av en besvikelse), Melbourne Museum (riktigt bra med intressanta utställningar) samt lite annat smått och gott.

Morgonen (eller egentligen förmiddagen för vi har varit lite morgontrötta ett tag) den 13e (hmmm…måste nog berätta att vi ända till kvällen den 12e trodde att vi skulle hämta husbilen den 14e men som tur var så kollade jag vår bokningsbekräftelse – kunde slutat i lite kaos) packade vi ihop våra väskor och tog en taxi till hyrbilsfirman där vi bokat vår campervan för att hämta ut den. Tyvärr kaotisk kö och sjuk personal så det tog oss lååång tid att komma därifrån. Vi hade tydligen blivit uppgraderade till en Maui, av campingpersonal benämnd som “one of those Maui things”, med riktigt gott om plats. Bilen är stoooor, inte så bred men hög och lång så första dagen var det lite av en utmaning att köra omkring men just nu tycker jag nog att jag rattar den helt ok (knock on wood). När vi väl kom från hyrbilsfirman och hade bunkrat lite på en affär samt ätit var klockan nästan 15. Jag kände mig då lite seg men efter att nästan ha kört vilse på väg ut ur Melbourne kom vi fram till Ballarat som ligger ca 10 mil väster om Melbourne! Nu undrar säkert en del av er uppmärksamma “varför åkte de dit?”. Jo så här var det: tanken var att se hur det var på tiden guldgrävartiden och sen ta The Great Ocean Road tillbaka till Melbourne plus att Linus skulle få sin sista spruta den 14e så vi ville vara i en större stad.

Måste börja nytt stycke nu (känns det ok kommunikatörerna?). Såhär i efterhand blev det både bra och dåligt. Ballarat och “guldgrävarparken” var kanon, jättefin och massor av trevlig personal så alltså en höjdare. Linus fick sin spruta som budades från Department of Health i Melbourne (!). Vi valde bort The Great Ocean Road (tyvärr!) på grund av avståndet och tiden den skulle ta.

Igår körde vi så alltså tillbaka från Ballarat genom Melbourne till Phillip Island där vi i skymningen tittade på en världsberömd (ja faktiskt!) pingvinmarsch. Ca 250 pingviner kommer varje kväll in till stranden och går upp till sina nästen. Lite pingvinbakgrundshistoria är på sin plats: pingviner kan tillbringa upp till flera månader ut till havs där de käkar upp sig, de sover på ytan ca 30 min på varje sida innan de vänder sig i sömnen, de har sina bon inne på stranden i “the burrows” och de vi såg är faktiskt världens minsta pingviner och grymt coola. På de läktare som man byggt upp ser man hur de samlar ihop sig, först kommer en och sen några till, när de är ca 10 eller fler sprintar de över stranden och upp i buskarna. Efter att ha suttit på läktaren en stund kan man gå upp på gångarna och se hur de fortsätter sin väg upp till sina bon, på vägen möts de av vänner, ungar och fruar så det var riktigt riktigt roligt att se och barnen älskade det. Vill ni har mer info så kolla in http://www.penguins.org.au/.

Idag har vi återigen provat på de Australiensiska vägarna och tagit oss ner till Port Albert där vi nu sitter på en sjysst camping.

Australien då tänker ni nu då?

Ja Australien är ett fantastiskt land på många sätt. Australien är fantastiskt stort. Australiensarna är fantastiskt trevliga. Australien har otroligt mycket saker att se. Australien är fantastiskt dyrt – ja ni hörde rätt. Med svenska mått mätt så är det skiiiitdyrt här. Vi har nog blivit mest chockade över priserna för att bo på en camping. En “powered site” kostar ca 35 AUSD och sen tillkommer ca 10 AUSD per barn ( ja ni hörde rätt) så med andra ord landar vi på ca 350 spänn per natt!!! (ok återigen kommunikatörerna om ni nu har orkat läsa såhär långt – notera antalet utropstecken) En “unpowered site” tänker ni då? Eller fricampa? Eller gratiscamping?
Ne ne så enkelt ska vi inte ha det. För det första så kostar en site utan el ungefär samma som en med el så varför? Fricampa – förbjudet! Gratiscamping finns men i ett grymt litet antal och flera campare (locals) som vi pratat med tycker att det är synd och skam att de stängs ner pga att folk inte sköter sig.

Kontentan = skiiitdyra campingplatser men ofta riktigt fina med grillplats, lekplats och pool.

Nåja vi får väl anpassa budgeten lite och vi försöker hitta de gratis campingplatser vi kan men det är inte lätt vill jag lova.

Barnen då tänker nu mormor, morfar, farmor, farfar och alla ni andra? Ja de gillar läget. De sitter bakom oss med ett eget bord och gillar att åka campingbil helt enkelt. Vi försöker att inte ta alltför långa pass på vägen utan att ha lite bra stopp på vägen men hittills har vi varit lite dåligt planerade. Jag har haft en paj mage några dagar plus att jag fick lite ont i ryggen igen så det är dags för sängen här och vi har inte detaljplanerat vad vi ska göra i morgon men planen är att åka upp till Lakes Entrance och övernatt däromkring.

Ha det nu fint alla därute.

Kommentarer på kommentarer:

Pernilla: Alla hjärtans dag var ok men det är ju inte en rolig och romantisk dag för mig/oss tyvärr eftersom det också är Daniels födelsedag. Tankarna har de sista dagarna varit många och för egen del har jag haft lite av en “depression” men nu är jag på väg upp igen

Kicki: Hoppas att allt går bra med skidandet nu. Både Tilde och Linus saknar Hanna och Nora jättemycket så hälsa till dem från oss alla.

Johanna: Härligt att det börjar ordna upp sig. Hoppas ni hade det bra och att ni tände några ljus. Kram.