Railay

En dag på Railay kan se ut enligt följande:

Vi vaknar vid 8-snåret, tar oss sakta men säkert ur sängarna och landar vid frukostbordet framåt kvart i nio. Försöker sen få i Linus lite frukost vilket oftast går sådär men vi tar med oss ett par bananer från fruktbordet som vi kan ladda i nån timme eller två senare. Efter detta skriker ofta både Tilde och Linus att de vill till poolen. Det brukar då bli nån timma där innan vi trycker i nämnda bananer. Kanske går en sväng på stranden men sen är det helt plötsligt dags för lunch. Var ska vi äta lunch idag då? Vad ska vi äta? Oftast slutar det med att barnen vill äta på vårt hotell (vadå vanemänniskor och i behov av rutiner?) och vi argumenterar för att äta nån annanstans och se nåt annat. Ibland lyckas vi och ibland inte. Tilde och Linus börjar bli bra på att förhandla så det kan låta något liknande detta: “men om vi äter på vårt hotell nu på lunchen så kan ni få bestämma ikväll och då kan vi gå nån annanstans” (säger då T och L). Hmmm…vi låter det vara så och tycker det är kul att de faktiskt engagerar sig – på gott och ont då såklart.

Efter lunchen brukar det laddas för pool igen för här på Railay har vi inte lyckats snorkla något från stranden och jag är inte helt hundra på att snorklingen från stranden är bra. Eftermiddagen innebär sedan oftast glass och helt plötsligt är klockan 17 eller 18 och det börjar bli dags för en dusch och sen dagens andra stora beslut: “var ska vi äta?”. Helt plötsligt har barnen glömt bort förmiddagens förhandling och vill äta på hotellet igen! Vad är nu detta egentligen? Tänk om Jan Eliasson använt detta förhandlingssätt? Hur hade det då blivit med Armenien – Azerbajdzan eller i Iran – Irak?

Nåja…ibland lyckas vi få gå nån annanstans och äta och ibland blir det på hotellet. Spelar ju egentligen inte så stor roll men lite kul att prova olika restauranger även om menyn är densamma men priserna varierar.

Hmmm…klart att dagarna har annat innehåll också men detta är väl nåt slags “grundutbud”. I morgon siktar vi på en snorkelutflykt med båt, ibland blir det moppeutflykter och ibland shopping och annat smått och gott.

Vi har nu haft några “bra” dagar med mindre bråk så det känns faktiskt lite bra. Jag tror annars att alla av oss börjar ha fått nog av att bara hänga på hotell med pool och bad även om vi ibland gör utflykter. Det närmar sig ju Australien och när vi kommer till Kuala Lumpur igen ska vi shoppa en ny Lonely Planet för östkusten i Australien och börja planera lite för äventyret i det stora landet.

Resplanerna inom den närmaste framtiden är följande:

  • vi blir kvar här på Railay Bay Resort till 2/2
  • vi bor på Aonang Cliff Beach Resort i/på 2/2 – 6/2
  • vi reser till Phuket och bor på Phuket Airport Hotel till 7/2
  • vi flyger till Kuala Lumpur och bor på ett Parkroyal till den 8/2
  • vi bor på Pan Pacific KLIA (för tredje gången) till den 9/2
  • flyger till Melbourne den 9/2

Väl framme i Melbourne kommer vi bo hos en kompis två nätter innan han drar iväg till Indien och sen blir det tre nätter på hotell i centrala Melbourne innan vi får vår husbil. Under tiden i Melbourne kommer vi nog göra lite utflykter både i och runt staden men mer om det får vi forska reda på senare och självklart då med lite mer input från vår vän David.

Sådärja…nu vet ni lite mer. Misstänker att det kanske kan dimpa ner lite tips på saker att göra på östkusten?

Hör av er vet jag och ha det bra alla därhemma.

PS. Stort tack till er som kommenterar på bloggen, vi läser och ska försöka svara med egna kommentarer. DS

Bye Bye Bangkok och att resa med barn

Planet har lyft och här sitter vi 10.000 meter upp i luften på väg mot Kuala Lumpur. Resan såhär långt har varit bra, rolig, spännande, jobbig, bråkig och allt annat som den är när man reser med barn.

Tittar vi på kartan och ser hur vi har åkt så kanske det inte ser helt optimalt ut och ännu “värre” kommer det ju bli nu efter dagens och morgondagens flygning. Vi flyger ju nu till KL där vi kommer bo på “vårt” hotell Pan Pacific där vi bodde första natten när vi anlände från Sverige. I morgon flyger vi till Krabi (igen) och tar oss sen ut till Railay där vi stannar sex nätter på en sjysst resort. Tanken där är väl sol, bad, kanske klättring och nån utflykt med båt. Vi har inte riktigt bestämt vad vi gör efter det och vart vi tar vägen. Det som vi VET att vi vill göra är att vara i Kuala Lumpur 7:e och 8:e Februari och sen bo på Pan Pacific natten till den 9:e. Flyget går sedan på morgonen den 9:e till Melbourne.

Just nu känns det lite stökigt att åka ner till KL och sen tillbaka till Thailand men våra 30 dagar är slut i morgon så vi måste ut ur Thailand och eftersom Koh Lipe var fullbokat (på de ställen vi ville bo) så kör vi till Railay istället vilket inte är helt fel det heller. Vi är ju flexibla.

Hur är det då att resa med barn på det sätt vi gör då?

Det är fantastiskt roligt, fantastiskt jobbigt och fantastiskt umananade.

Barnen klarar av resandet otroligt bra om man bortser från att de bitvis är klart bråkiga men å andra sidan måste man ju se till att de faktiskt är tillsammans 24 timmar per dygn och i princip aldrig är lediga från varandra så det är nog inte så konstigt. Detta tär ju dock en del på föräldrarnas tålamod… Båda är otroligt duktiga när det kommer till att resa runt. Det har aldrig varit något större problem att vi rest en heldag. När vi åkte från Koh Jum till Koh Pha-Ngan så reste vi ju från klockan 8 på morgonen till 18 på kvällen utan någon riktig mat och utan några egentliga pauser. Visst var vi alla trötta när vi kom fram men allt gick bra och de gillar att resa runt säger de. Det vi upplever som största “problemet” (diskutabelt om det ett problem men) är att våra barn är sjukt blyga när det kommer till en situation när de ska hälsa på någon, tacka någon eller leka med några barn som vill leka (kan vara både svenska barn eller andra). Det är väl i sig inget jätteproblem men visst hade det varit lite roligt om de snappat upp lite kompisar på vägen som avkoppling från varandra. På Lanta träffade vi ju på Apelgrens och då hade de lite kompisar och kanonkul en par dagar (tack för det Apelgrens och hoppas ni har det bra).

Inser att det här blir ett låååångt inlägg men jag tror att en del av er ändå är nyfikna på det här med att resa med barn.

Thailand är för övrigt (som många av er vet) ett grymt trevligt och enkelt land att resa runt i. Barnen uppskattas överallt och får uppmärksamhet. Det har visat sig att det är Linus med sitt lockiga ljusa hår som är favoriten och alla ska pilla honom (och självklart även Tilde) i håret eller nypa dem i armen (det där sista gillar inte Linus riktigt). På Had Son (Koh Pha-Ngan) var det en feminin kille som uttalade sig om Linus som “sexy little boy” och det kanske känns lite olustigt och Linus tyckte att han var lite väl jobbig men som tur var så flyttade vi ju vidare.

På hotellet som vi kommer bo nu i natt så finns det bra WiFi och det ligger väl några samtal hem via Skype i pipelinen så om ni har ett konto är det bara att logga in så får vi se vem vi träffar på där.