Så har vi då bokat husbilen vilket ni kan se på bilden som jag bifogade. Vi kommer att bo och resa runt i en Britz Escape med plats för fem personer så det bör vara gott om utrymme för oss fyra. Det som varit utmaningen i det hela är att hitta en husbil som tar två s.k. booster seats, dvs barnstolar. Som sann och noggrann svensk ska självklart barnen resa säkert. Det visade sig ganska tidigt att inte alla husbilar i Australien kunde husera två stolar (det är sedan typ nåt halvår tillbaka lag på att barn upp till åtta år ska sitta i barnstol). Detta föranledde exempelvis följande uttalande i en mailkonversation med en hyrfirma:
Please advise the weight of your 6 year old and we can see if they are able to travel without a booster seat.
Hell yeah…klart att Tilde kan sitta utan stol om hon väger tillräckligt mycket trots att det är olagligt…eller? Skulle inte tro det…
Sen har vi berättat för barnen. De tog det riktigt bra och ögonen tindrade på dem båda när vi berättade vart vi skulle åka och hur länge vi skulle vara iväg. Visserligen kryddade vi med lite “simma med delfiner” och “klappa kängurur” men vad gör man inte?
En av de stora anledningarna till att vi berättade var vaccinationer. Vi hade nog så smått förträngt att vi måste uppgradera med lite mer skydd av typen japansk encefalit och annat smått och gott så senare i veckan bär det av till vaccinationskliniken så får vi se hur det hela slutar.
Dags att skicka in “föräldraledighetsansökan” också… Var på konferens i början av förra veckan och även i slutet av den veckan plus att en del vänner runtomkring fått reda på att vi ska åka nu så många frågor och förklaringar blir det. Genomgående är nog ändå att alla säger “vad kul”, “det låter som en fantastisk resa” eller “tänk om man kunde göra så själv”. Sen är det klart att det finns en och annan skeptiker också men det får vi väl bjuda på eller hur?